(26/1-08) Åkte jeepney från Sabang ut till national highway. På väg dit så fick vi en punktering mitt ute i djungeln! Det finns alltid reservdäck, även om de ofta är mer slitna än det däck som byts ut. Väl ute på national highway var jag tvungen att vänta på en buss i ca en timme. Jag visste att jag skulle säga till konduktören att släppa av mig vid ett mindre ställe som heter San Jose, där avfarten till Port Barton ligger. Väl i San Jose så fick jag vänta nästan två timmar på en jeepney som gick ut mot Port Barton. Vägen mot Port Barton började i rätt ok skick de första kilometerna. Efter en halv mil så kom dråpslaget. Vägen var helt trasig. Tydligen så regnade det häftigt här på Palawan en vecka innan min ankomst, vilket förstört vägen. Vi hade kommit till ett parti som det var omöjligt att passera. Vad gör man då? Tar fram spadar och spett och börjar reparera vägen på eget bevåg såklart! Efter ett par timmars jobb av sju man så lyckades vi komma över med jeepneyn! Efter ytterligare en timme var jag framme i Port Barton, vilket skulle visa sig vara en liten trevlig stad med bra strand mitt i staden. Stad och stad, mindre samhälle kanske skulle passa bättre. Jag hittat ett ställe som ägs av en äldre herre från England. Mycket bra. Endast 450 peso för bungalow vid vattnet. Precis som i Thailand på det gamla goda 90-talet!
Rejäla bussbultar, rejäl hävarm! Det är dessutom dubbla däck och det var det inre som small!
Två timmars väntan igen. Fast tiden gick snabbare här eftersom det fanns saker att sysselsätta sig med! Hämta och bära sten för att stabilisera vägen!
Caution! Men at work!
Underbara Port Barton. Staden vid den fina stranden. Ytterst skön och laidback plats. Ett sånt här ställe vill man aldrig lämna. Kanske är det så lugnt och orört på grund av svårigheten att ta sig hit, särskilt då under regnperioden.
Matchning av fåglarna innan fäktningen. Nästan roligare att se än själva tuppfäktningen!