(9/8-09) Jag har hunnit med häpnadsväckande mycket sightseeing på två dagar. Mycket beroende på att KL är bra mycket lättare att navigera än till exempel Bangkok. Det känns som att jag hittar väldigt bra redan i KL. Stadens invånarantal ligger runt 1.8 miljoner.
KL monorail, min favorit bland kollektivtrafiken under vistelsen i Kuala Lumpur.
Igår (lördag) så blev det Menara KL Tower, Little India och Kampung Baru. Menara KL Tower är världens fjärde högsta telekom torn och är 421 meter högt. Man åker upp på ”observation deck” som ligger på ca 280 meter vilket gör att man kommer bra mycket högre upp än när man åker upp på Petronas Towers ”skybrigde”. Dessutom ligger tornet på en kulle vilket gör att man får lite extra höjd. Detta gör att tornet ser högre ut än Petronas Towers. Personligen tyckte jag detta var mycket bättre än Petronas Towers då det gäller utsikt. I bottenplanet har dom ett litet zoo och en formel 1 simulator som är häftig.
Bilderna ovan är alla tagna i samband med mitt besök till Menara KL Tower.
Little India var en mycket färgrik stadsdel och jag blev mycket imponerad av vad jag fick se.
Bilderna ovan är tagna i samband med mitt besök i stadsdelen Little India. Mycket trevlig och vacker stadsdel.
Skillnaden på stadsdelen Kampung Baru och övriga stadsdelar i KL är enorm. Det är som att komma ut på landet när man kommer in i denna stadsdel, med låga hus och ett mycket lugnare tempo på allting. Kampung Baru är den äldsta malaj-stadsdelen och husen är huvudsakligen byggda i trä.
Bilder ovan från stadsdelen Kampung Baru.
Under söndagen så blev det först Lake Titiwangsi och sedan Lake Gardens. Två olika parkområden som finns i olika delar av KL.
Lake Titiwangsi ligger i norra delen av KL och man har hyfsad utsikt ner över downtown KL, vilket är rätt så häftigt. Men mycket annat än en park med en liten sjö i mitten är det inte.
Runt parken Lake Gardens finns en massa saker att titta på. Det är även stadens mest populära park. Följande saker kan hitta runt parken: Deer Park, Orchid Garden, Hibiscus Garden and Kuala Lumpur Bird Park. När man går in i Bird Park så är det som att gå in i en jättestor fågelbur, vilket är lite häftigt. Man har helt enkelt lagt ett nät över ett jättestort område. I parken finns 60 arter fåglar.
De två bilderna ovan är tagna i Lake Gardens. Det var alltså dessa krabater som det varnades för på varningsskylten ovan!
På väg till Lake Gardens tog jag en bild av National Mosque Malaysia.
Som avslutande bild för KL-äventyret så passar denna bild bra. Framför den vackra tågstationen poserade jag på en bild 1991 som togs av min vän Anders. Det trista är att stationen har börjat förfalla och den används heller inte längre. Den var mycket finare 1991 eftersom senaste restaureringen gjordes 1986.
Imorgon flyger jag över till Borneo! Borneo är en dröm som äntligen går i uppfyllelse. Lite fakta. I Malaysia bor det ca 25 miljoner människor. Endast 15 % (ca 3.75 miljoner) av dessa bor i den del av Malaysia som ligger på Borneo i form av delstaterna Sarawak och Sabah. Dessa två delstater utgör ca 50 % av Malaysias totala yta! Malaysia rankas som ett av de länder i världen vars natur är ”mega-diverse”, vilket man på uttrycket förstår innebörden av. Costa Rica är ett annat exempel på ett sådant land. Regnskogen på Borneo anses vara 40 miljoner år gammal. Inte ens inlandsisen täckte den här delen av jordklotet då det begav sig, om jag fattat saken rätt!
(8/8-09) Idag blir det ingen större uppdatering av bloggen. Internetcaféerna håller usel kvalité här i Chinatown och är mycket skitiga. Personligen så anser jag också att det är störst risk att bli smittad av influensa just på internetcaféer. A(H1N1) sprids tydligen extremt snabbt nu i Malaysia, vilket gör att myndigheterna kallar det för ett ”National Threat”. Varenda gång jag varit på ett internetcafé går jag alltid tillbaka till hotellet för att tvätta händerna. Detta är dock någonting jag alltid praktiserat och ingenting jag behövt bli tvungen att vänja mig vid nu. Det är en viktig och bra vana för att hålla sig frisk!
En annan lite trist sak som jag fick reda på idag är att smoggen från bränder på Borneo redan har kommit igång ordentligt för i år. På en del ställen i staten Sarawak så var synligheten längs vägarna bara ca 100 m igår! Detta fenomen brukar tydligen vara värst i september och oktober i vanliga fall. Innan regnsäsongen börjar på Borneo. Bränderna är oftast anlagda av lokalbefolkningen för att rensa områden från vegetation för att få odlingsbar mark. Regeringen brukar utfärda tillstånd för detta, men en hel del bränder har anlagts utan tillstånd. Jag åker till Sarawak på måndag. Det var mest en slump att det låg en tidning på bordet när jag skulle äta frukost. Jag som eventuellt hade tänkt hyra bil. Det kan till och med bli så att jag måste ändra resrutt på grund av detta. Inte kul.
Citat från dagens utgåva av den Malaysiska tidningen The Star: ”As of yesterday, over 900 major forest fires were scattered throughout Sarawak, many of which were burning out of control.”
(7/8-09) Kuala Lumpur (vanligtvis kallad KL) är en fantastisk blandning av kulturer och olika folkgrupper. Kineser, indier, malayer och euroasiater trängs sida vid sida i harmoni. Det finns även en hel del européer här. Landet Malaysia har haft sina rasbråk, då främst mellan kineser och malayer. Mycket beroende på att kineserna förr innehade nästan alla landets tillgångar och värden. Det har förekommit politiskt framröstade program för att se till att stärka malayerna ekonomiskt. Under de senaste decennierna har man haft en enorm framgångssaga ekonomiskt vilket har avspeglat sig på en stor och välmående medelklass. Precis som övriga Sydostasien så hade man en liten kris runt 1997-1998, den kris som började i Thailand.
Själva staden är fantastiskt fin och varierad. Om man skall jämföra med andra storstäder här i Sydostasien så man kan nog säga att KL ligger någonstans mitt emellan Bangkok och Singapore. Inte lika välputsad och ren som Singapore men ändå inte lika kaotisk och skitig som Bangkok.
Jag gick upp vid 7-tiden i morse. Till att börja med för att försöka hitta någonstans att lämna in kläder för tvätt och samtidigt passa på att äta frukost. Det gick enkelt att hitta ett ställe för att fixa tvätten. Jag hade 3 kg vilket kostade 18 $ (6 $ per kilo). Billigt, men ändå inte lika billigt som Thailand. Huvudorsaken till att jag gick upp hyfsat tidigt var att jag ville hinna till Petronas Towers till 08.30, då de börjar släppa de ca 1500 gratis biljetterna upp till tornens skybridge (bron som förbinder de två tornen) som ligger ca 170 (41:a våningen av 88) meter upp i luften, vilket är världens högsta bro mellan byggnader. Själva byggnadernas höjd ligger på 452 meter. Jag var på plats vid 9 tiden och då var biljetterna redan slut. När jag lite besviken är på väg ut ur byggnaden, kommer en malaysisk kille fram till mig och säger att han vill ge bort tre biljetter på grund av att 3 personer ställt in i hans grupp! Först trodde jag att det var något fuffens på gång, men sedan insåg jag att det bara var av välvilja han ville ge bort dem. Vi letade upp ett två personer till som blivit utan, och det blev ett brittiskt par som hade sin sista dag i KL idag. Gissa om de blev glada!! Jag tyckte Petronas var en bra upplevelse, även om man velat åka lite högre upp. Men det får jag ta från någon annan skyskrapa imorgon.
Tjejen från Taiwan som tog denna bild tyckte jag lyckades skapligt med att få med hela tornen inklusive hela mig! Efter att denna bild tagits ville fler ha en liknande bild. Mitt objektiv är lite vidvinkel på, så de andra kunde inte fixa samma sak med sina kompaktkameror!
I det ljusblå fältets överkant togs bilden på mig framför tornen.
Uppe på ”skybridge”.
Skyskrapor vid Petronas Towers.
Skyskrapa vid Petronas Towers.
Efter Petronas var det dags för den ena av de två ”walking tours” som Lonely Planet har i boken. Chinatown och koloniala KL. Den tog nästan två timmar och var väl värd att genomföra. Bilder från promenaden nedan.
Koloniala byggnader i Chinatown.
Jag fotade dessa barn för att den ena av dem verkade så oerhört fascinerad av mig, medan den andra inte brydde sig ens.
Taoisttempel i Chinatown. Sägs vara Kuala Lumpurs äldsta.
Lite vila på hotellrummet, sedan bar det av till en stadsdel som kallas ”Golden Triangle”. Den här gången fick jag till skillnad från tidigare då jag åkt LRT (Light Rail Train) testa att åka MRT (Mono Rail Train). Det var bra då man färdas en bit ovanför marken, liknande skytrain i Bangkok. ”Golden Triangle” är platsen för shopping malls. Eftersom det verkar som att jag strulat bort USB-kabeln till min nya kamera, så tänkte jag att skulle kunna få tag i en ny. Det gick ganska snabbt att få tag i en kabel för 20 $. Såg även som väntat att min kamera är ca 500 kr billigare här än i Thailand. Gick sedan runt ett par timmar bland de gigantiska flertal shopping mall byggnader som finns bredvid varandra för att avsluta med en McDonalds måltid innan jag åkte tillbaka. För skojs skull så kollade jag särskilt priset på en Big Mac, vilket är 6.70 $. På 90-talet var McDonalds billigast i världen här, det är möjligt att det fortfarande är det! En rätt så intensiv dag igen är till ända. En mycket bra första heldag i KL.
Det fullständigt kryllar av västerlänningar där jag bor i Kuala Lumpurs Chinatown. Här på en gaturestaurang.
Lyckades fånga den här bilden på några av missarna deltagandes i någon form av skönhetstävling. Jag satt och åt middag när bilden togs! Det är kul bara att sitta en timme eller två och iaktta livet på gatorna.
Nu är jag fullständigt utmattad. Efter tre timmars arbete framför datorn med dagens inlägg, är det dags att pallra sig hem till hotellet. Hade jättestrul med att ladda upp bilderna bland annat.
(6/8-09) Igår kväll drack jag sprit för första gången under denna resa. Firade min sista kväll i Thailand, med Ted, en kille på 21 år från Hong Kong på Khao San road. Jag gav honom en massa goda råd om Bangkok, sevärdheter, hur man tar sig runt billigt och bra samt vad man skall passa sig för. Han var oerhört tacksam för det jag berättade för honom. Vi tog ett par Singapore Slings tillsammans, vilket var riktigt trevligt! I samband med att jag umgicks med Ted så mindes jag tillbaka till när jag själv var 21 och tog mina första steg på Khao San road. Nostalgi! Det blev till slut ändå en relativt tidig kväll när vi vid midnatt skildes åt, eftersom vi båda hade mycket att stå i under morgondagen! Även måttligt med alkohol eftersom bakis är slöseri med kvalitetstid!
Började dagen idag med att stiga upp klockan 08.00 och äta frukost på mitt guesthouse i närheten av Khao San road och sedan hoppa in i en taxi till flygplatsen vid 9-tiden. Det började bra. Fick tag i en taxi som var villig att köra mig för 250 baht till Suvarnabhumi, Bangkoks flygplats. Bra pris då buss kostar 150 baht. Nästan direkt hamnade vi i våldsamma trafikstockningar och taxichauffören började sucka, på ett sätt som jag hört taxichaufförer i Bangkok göra så många gånger förr. Fast det var värre på 90-talet, innan all ny infrastruktur i staden fanns. Vi var inte framme vid flygplatsen förrän 10.30. Då kom nästa strul, jag hade bara 1000 baht sedel och taxichauffören hade ingen växel. Dessutom ville han få det till att var mitt problem. Då sa jag bara åt honom att om det ska det vara på det sättet så får han inget betalt. Då blev det fart på asiaten, och han fixade nästan genast växel på 750 baht via en annan taxichaufför!
Eftersom detta var min första avgång från Suvarnabhumi så var jag lite vilsen till en början, men som på de flesta flygplatser som man är på för första gången så är det oftast enkelt att hitta. Det visade sig att mitt AirAsia flyg var 45 minuter försenat. Inte så farligt med andra ord. min andra flygning med AirAsia gick bra, och jag förstår nu varför de fått pris för bästa lågprisflygbolag i Asien 2009.
Flygplatsen i Kuala Lumpur var en ny bekantskap för mig idag. Jag har varit i Kuala Lumpur en gång förut, 1991. Då kom jag och min vän Anders landvägen från Hat Yai i Thailand ner till Kuala Lumpur för vidare resa sedan till Malacca och Singapore. Till att börja med så hamnar man på något som kallas för LCCT (Low Cost Carrier Terminal) när man flyger lågprisflyg. Så fattade jag det i alla fall. Gör man inte det så hamnar man på KLIA, som är förkortning för Kuala Lumpur International Airport. Kuala Lumpur var helklart vid ”touch down” och jag hade precis fyllt i mitt ”departure/arrival card” plus en hälsodeklaration där man svarar på frågor om man huvudvärk, ont i halsen och diverse andra vanligt förekommande influensasymptom. Ja ni fattar vart det barkar. A (H1N1)-skräcken är än större här än i Thailand visade det sig. Tydligen så är det 14 döda bekräftade till följd av sjukdomen. Jag var tvungen att erkänna en sak på hälsodeklarationen. Att jag varit i ett land de senaste 10 dagarna som har spridning av A (H1N1) bland lokalbefolkningen, Thailand. Ganska svårt att inte ha det svaret även om man skulle kommit direkt från Sverige till Malaysia! Så vitt jag vet så förekommer det fall just nu i mer än 140 länder i världen! Frågan verkar vara ”outdated” i dagsläget om man säger så.
Notera frågan längst uppe till höger, där man får svara på om man varit i något land inom de senaste tio dagarna med lokal spridning. Det borde gå att läsa om man tittar noga!
Ut från flygplatsterminalen efter ett Big Mac meal. McDonalds var verkligen räddaren i nöden efter att inte ha ätit sedan frukost. Efter att ha studerat Lonely Planet på planet så visste jag det skulle gå att åka med något som kallas ”skybus” in till city för 9 Malaysia $. En vanlig flygbuss är det, ungefär som flygbussarna i Sverige. Jag visste även att det skulle ta drygt en och en halv att timme att åka de ca 75 km (!) in till centrum. Hade lite problem att hitta var bussarna gick ifrån, men i och med att många pratar bra engelska plötsligt så kom jag på att jag skulle fråga mig fram! När man varit i ett land innan så ställs det rätt höga krav på att snabbt ställa om sig till ny kultur, ny valuta och mycket annat. Första dagarna är man som sårbarast i och med detta, så det gäller att vara extra försiktig då. Jag växlade lite av mina kvarvarande baht på flygplatsen innan jag till slut klev på flyg bussen. Träffade en tysk på planet som sa att det var så dåliga kurser på flygplatsen, att han alltid bara växlade in för att få ihop till det mest nödvändiga för att klara sig in till stan. För att växla resten i centrala Kuala Lumpur. Jag följde det rådet. Det visade sig att det skulle stämma, när jag på Kuala Lumpur central växlade resten av mina baht, fick jag bra mycket bättre kurs! Det var tur att jag hittade växlingskontor på centralen, eftersom jag bara hade 1 Malaysia $ kvar! Lite läskigt. Efter växlingen var det dags att försöka orientera mig rätt i biljettsystemen för tågen, som är rätt förvirrande. Det finns typ fyra stycken olika system! Hittade till slut det system jag behövde, LRT, för att ta mig en station med det. Vidare så tog jag mig till fots till den del av Chinatown där jag hittade mitt hotell. Hotellet kostar 50 Malaysia $ per natt. 1 Malaysia $ motsvarar i dagsläget ca 2 kronor. Så det är ju ett ok pris mitt en modern metropol som Kuala Lumpur. Det finns billigare, jag kollade på ett rum för 25 $, men det var väl skabbigt och det fanns ingen toa på rummet! Nu har jag ac, tv och snyggt rent och fräscht!
LRT tåg på ingång vid station Pasar Seni som ligger där jag bor, i Chinatown.
Bokade in mig direkt för 4 nätter på hotellet, vilket jag inte alltid gör så gärna. Var så trött och less och rummet verkar ju ok, så jag körde på det. Ägaren ville ha 200 $ i förskott så jag knallade iväg för att skaffa mer dollars. Efter två fungerande uttag på mitt VISA kort i Thailand, så fungerar kortet plötsligt inte. Jag testade på två olika banker innan jag gav upp. ”Card not valid” fick jag på båda ställena. Som tur är så har jag både backup pengar i form av USA $, plus att jag för första gången har två kort med mig! Problemet med mitt andra kort (Mastercard) är att jag aldrig tagit ut pengar med det i en automat. Med andra ord så kan jag inte pinkoden utan till. Pinkoden hade jag på en lapp i packningen på hotell rummet. Jag kokade av ilska. En indier som stod bakom mig i kön, såg väl att jag såg ut som en kräfta i ansiktet. Det var bara att gå tillbaka och hämta lappen med pinkoden. Men det kunde varit värre, att jag inte haft någon pinkod! Med Mastercard som fungerade testade jag först 3000 $, sedan 2000 $ och båda tyckte maskinen var för stort belopp. Det slutade med att jag fick ut 1000 $. Vilket räcker för min vistelse här i Kuala Lumpur, gott och väl. Det är alltid lite irriterande att olika banker har olika maxbelopp och ingen av dem annonserar maxbeloppet, så det blir lite läskig trial and error till en början, när man är i ett nytt land!
Har skickat ett rop på hjälp till Sörmlandsbanken för att se om man är värd något alls för dem när man är utomlands och i knipa. Något jag tvivlar på. Får jag inte hjälp, byter jag bank direkt vid hemkomst till Sverige! Ett problem med Mastercard är att det inte finns synbart i min internet bank vilket medför att jag aldrig vet saldot på mitt kreditkonto. Surt. Sörmlands sparbank sa att det skulle finnas tillgängligt i internet banken för flera månader sedan. Dålig integration i systemet! Jag är fortfarande lite sur. Men det kunde varit värre, rån eller något annat trist! Hoppas det löser sig på något sätt. Man blir lite extra svettig i tropikvärmen framför uttagsautomaten då det strular på andra sidan klotet kan jag lova. Samtidigt så kan man inte vara så blåögd att man litar på att ett plastkort skall fungera hela tiden. Jag har haft grym tur tidigare med pengabiten på mina tidigare resor i närmare 20 års tid! Är bortskämd!
Jag har precis ätit igen men känner mig trött och förvirrad. Det har varit en tung och intensiv dag. Jag har haft ordentlig ”progress” i Kuala Lumpur redan efter ett par timmar. Hittat bra hotell, banker, en jättebra restaurang som jag åt på för 13 $ och även ett trevligt internet café. Det är nostalgiskt att komma tillbaka hit efter 18 (!) år, men jag känner inte igen mig ett dugg här, förutom minnet av någon enstaka skyskrapa och den vackra järnvägsstationsbyggnaden. Staden var hypermodern då och nu förstås ännu mer modern. Klockan är nu 22.30 och det har varit högvarv sedan 08.00 i morse! Detta för en två timmars flygresas skull! Ställt fram klockan en timme till har jag också gjort nu. Till alla er som har mitt thai mobil nummer så kan jag säga att det inte är i bruk längre. Får se om jag orkar med att skaffa ett Malaysiskt nummer redan imorgon. Annars blir det någon annan dag. Godnatt.
En sak till förresten. Immigrationen var jättebra i Malaysia. Precis som förväntat. Jag köpte aldrig någon ”onward ticket” efter tips från andra resenärer till Malaysia. Funkade jättebra! Fick 90 dagars tillåten vistelse stämplat i passet utan en enda fråga! Skärpning Thailand! Vill ni ha kvar turisterna? Mycket skumma frågor i immigrationen i Thailand får man, vilket är tärande när man har flugit ända från Europa. Ge folk rejält med dagar och sätt eventuellt straff på folk som inte sköter sig, så att skötsamt folk slipper få skit för att ett fåtal inte klarar av att uppföra sig! Dessutom så är det skrämmande att man inte kan förlänga sina 30 dagar i Thailand! Det kan man till och med på Filippinerna, även om man bara får 21 dagar där till att börja med.