Filippinerna och Qatar 2018

(4/3-18) Löpning på förmiddagen i centrala Ormoc. Körde ett lugnare pass. I övrigt så har jag inte gjort något annat än att ta det lugnt och ätit. Jag har hittat en ny favoritrestaurang. Jo’s Milagrina heter stället som är specialiserade på grillad kyckling. Där blev det lunch idag. Sutuwaki är ett annat favoritställe som ligger granne med Lorenzo’s café där jag också spenderat en hel del peso. Där blev det middag ikväll. Sammantaget en väldig trevlig dag.

(3/3-18) Lördagen i Ormoc började med ett löppass längs Anilao river som ligger en bit väster om centrala Ormoc. Området jag brukar köra mina löppass på var upptaget idag av Ormoc City Laser Run, en tävling där man springer och skjuter med laserpistoler.

På kvällen drog jag till mitt favoritställe och tog några öl med mina vänner. En av de roligaste kvällarna hittills i Ormoc.

(2/3-18) En repris på gårdagen. Bara njuter av värmen och underhållningen här i Ormoc. Jag har lärt känna lite nytt folk nu eftersom jag har stannat lite längre än jag brukar på samma plats.

(1/3-18) Första dagen i mars blev en lugn och skön historia. Jag försöker njuta av Ormoc så gott det går. Det är bara skönt och trevligt här. Det finns ingenting att stressa över i nuläget. Jag säkrade min resa tillbaka till Manila igår och hoppas att det går vägen så att jag inte missar flyget som skall ta mig närmare Sverige. Jag chansar på att det räcker med att flyga upp till Manila dagen innan avresa. Just nu känns det som att jag blir kvar i Ormoc åtminstone några dagar till. Jag har lite planer inför kommande vecka avseende några spännande resmål. Vi får se om det blir verklighet av det.

(28/2-18) En fulländad och fullspäckad dag. Gick upp klockan 04.45 och gjorde mig i ordning för att ta gå ner till terminalen här i Ormoc och ta en minibuss till Palompon. Det tog ända till drygt 06-tiden innan dagens första minibuss var fylld och vi kunde börja rulla mot Palompon. Palompon är en liten kuststad på nordvästra Leyte där det går att chartra båtar ut till Kalanggaman island. Kalanggaman island är en riktigt vacker obebodd ö som jag hört talas om några år. Nu skulle det äntligen bli av att åka till ön. När jag kom fram till Palompon efter närmare två timmars resa i minibussen hade jag ett enormt flyt. Jag hittade snabbt till Eco-Tourism office där man betalar 500 peso i avgift för att få åka ut till ön. På platsen där man betalar denna avgift bokar man även plats på någon av de båtar som gör den timslånga resan ut till Kalanggaman island. En båt som tar 20 personer kostar 3500 peso tur och retur. Turlig nog hade det precis anlänt en grupp lokala turister på 16 personer från Manila strax innan mig. Jag frågade dom om det var ok att jag hoppade in i den båt dom hade bokat. 205 peso per person tyckte vi alla var helt ok, så vi brydde oss inte om att vänta på tre personer till för att fylla upp båten till 20 personer. Det tog mig max 15 minuter från det att jag betalat avgiften till dess att jag satt i båten på väg ut till ön! Mardrömsscenariot är att man får chartra hela båten själv för 3500 peso.

Vi var ute på ön vid 09-tiden och det var en fantastiskt naturskön plats som mötte oss. På plats fanns redan två andra båtar så vi var inte ensamma. Däremot så tillåts bara ett begränsat antal personer tillträde till ön varje dag, vilket gör det hela till en ännu bättre upplevelse då det garanterat inte är fullproppat med folk överallt. De lokala myndigheterna verkar vara noga med att skydda ön från den förstörelse som drabbat många andra platser. Båten var bokad att gå tillbaka till Palompon klockan 14.00 vilket innebar att vi hade drygt fem timmar ute på ön. Det skulle visa sig vara fullt tillräckligt för att hinna bada, snorkla och utforska den lilla ön. Vädret var verkligen kanon hela tiden också, vilket gör att de fantastiska färgerna kommer fram till fullo. Havet var lugnt och fridfullt vilket medförde en trevlig båtresa båda vägarna.

Hemresan tog närmare fyra timmar tillbaka till Ormoc vilket innebar att jag var framme precis när solen började gå ner! Rejält trött efter resan och en massa snorkling, men otroligt nöjd med dagen.

Bilder nedan från min fantastiska dagstur till Kalanggaman island från Ormoc.

(27/2-18) Orkade inte ta mig till Kalanggaman idag heller. Det kräver att man går upp kring 4-tiden för att man ska vara tidigt i Palompon så att man har bra förutsättningar att hitta en båt ut till ön. Det blir nog ett nytt försök imorgon.

Idag har jag varit ute och sprungit för första gången här i Ormoc. Det gick rätt så tungt efter alla dessa öl jag druckit sen jag tränade sist för precis en vecka sedan. I övrigt så är det rejält med semestermode just nu vilket är härligt.

(26/2-18) Tidigt i morse tog jag och Precy en van tillbaka till Ormoc. Det var skönt att vara tillbaka till hotellet och kolla att alla prylar och pengar var kvar på rummet. Resten av dagen blev det inte mycket gjort. Haft riktig semester och bara slappat. Jag har planer att åka till Kalanggaman island imorgon då väderprognoserna börjar se bättre ut nu.

(25/2-18) Jag drog till barangay San Pablo en bit norr om Ormoc på förmiddagen för att besöka Precy. Hon bor hemma hos sin son som hyr ett hus. Jag tog en tricycle dit upp för 10 peso och Precy mötte mig vid byns skola. Från skolan gick vi några hundra meter till sonens hus. Vi spenderade ett par timmar där och sedan var vi och hälsade på flera av Precys vänner i olika grannhus. Fantastiskt kul att få se mer av hur vanliga filippinare lever.

Vid 16-tiden fick jag en idé att vi skulle åka till Isabel. Jag ville gärna se hur Isabel har repat sig efter tyfon Yolanda. Jag tog med mig Precy och vi tog en minibuss från Ormoc till Isabel. Vi var framme ganska precis till solnedgången. Det jag inte tänkte på när vi åkte var att det inte skulle finnas någon möjlighet att ta sig tillbaka till Ormoc efter mörkrets inbrott. Den sista minibussen går vid 19-tiden tillbaka till Ormoc. Det fanns en möjlighet att ta tricycle tillbaka, men av säkerhetsskäl tyckte både Precy och jag att det var en dålig idé. Efter att ha ätit den berömda fantastiskt goda grillade kycklingen som finns på marknaden i Isabel besökte vi några vänner och tog sedan in på ett litet hotell. Med andra ord så blev det dubbel hyra för mig inatt.

(24/2-18) Bytte hotell idag till Pongos Hotel, det hotell jag bodde på under den första tiden jag var i Ormoc sist. Det är en enorm skillnad på mitt nya rum som kostar lika mycket som det förra med skillnaden att det är 30 kvadratmeter istället för 7 kvadratmeter! 900 pesos för ett sånt här rum som dessutom har balkong är riktigt bra valuta för pengarna. Just nu känns det som att jag kan bli kvar länge i Ormoc. Allting är perfekt här om man vill vila upp sig.

(23/2-18) En lugn och skön dag i Ormoc med kanonväder. Jag har bara slöat runt, vilket är skönt just nu. Kvällen tillbringades nere vid barbecue-stånden igen. Det är alltid bra stämning och roligt folk där. Dessutom träffar man alltid en hel lokala karaktärer. Igår träffade jag en schweizare som heter Franz som har bott här i 25 år! Han pratar bisaya flytande!

Lite blandade bilder från centrala Ormoc

(22/2-18) Det har varit en känslosam dag idag. Jag tog en minibuss på förmiddagen från Naval till Ormoc på Leyte. Jag var i Ormoc hösten 2012 under min förra resa till Filippinerna. Jag lärde känna en del folk och trivdes jättebra i staden. Tanken var att jag skulle åka tillbaka 2013 igen, men det blev inte så. Jag fick andra planer. Jag åkte till Indonesien och Timor-Leste istället. Den 8 november 2013 på kvällen svensk tid började nyheten om tyfonen Yolanda dominera nyhetsflödet totalt. En kategori 5-tyfon som gjorde landfall i södra Samar och därefter fullständigt krossade Tacloban och sedan resten av ön Leyte. Tyfonen fortsatte sedan vidare västerut genom hjärtat av Visayas. Cebu, Bantayan, Panay och slutligen Palawan fick alla stora skador. Jag försökte då få kontakt med min ex-flickvän från Kananga som ligger en bit norr om Ormoc, utan resultat. En äldre kvinna jag känner som bor i Isabel nordost om Ormoc fick jag heller ingen kontakt med. Det var fruktansvärt att sitta hemma och se dessa fruktansvärda bilder med städer och byar som hade reducerats till skräphögar. Det talades om tusentals döda ganska snabbt. Det skulle senare visa sig att alla mina vänner var oskadda men många av dom var illa tilltygade och i en del fall hade förlorat nära anhöriga. En del hade inga hus kvar och knappt mat för dagen. Mot denna bakgrund såg jag fram emot att äntligen få besöka Ormoc igen och återuppleva minnen med dom jag känner här och få höra deras egna berättelser om supertyfon Yolanda.

Efter två timmars resa med minibussen anlände jag i centrala Ormoc och tog in på ett litet hotell som heter David’s Inn. Ett rum kostar endast 800 peso per natt. Efter lunch träffade jag min vän Precy från Isabel som numera bor i utkanten av Ormoc. Vi pratade ett par timmar och det var oerhört intressant att höra om hennes upplevelser från katastrofen. Hon är 60 år idag och saknar ett par framtänder, vilket är ett fysiskt minne från Yolanda. Hon fick en nedfallande träbalk rakt över ansiktet. Det hade kunnat sluta mycket värre. Precy är en fantastiskt positiv människa och det är en ära att ha fått lära känna henne. Det visar sig att hennes söner i Cebu var nyckeln till att hon till slut kunde överleva Yolanda. Hon lyckades ta sig med båt över till Cebu så hon slapp det värsta av efterspelet på Leyte med brist på el vatten och de sjukdomsrisker som alltid följer efter en sån här katastrof.

På kvällen gick jag ner till barbecue-stånden nere vid vattnet i centrala Ormoc. Efter en stund lyckades jag få kontakt med min vän från Korea som jag lärde känna i Naval via SMS. Det visade sig att han precis som mig nu befann sig i Ormoc. Han kom efter en stund och vi tog ett par öl tillsammans. Det var en trevlig kväll. Trots det kom jag i säng ganska tidigt. Jag tycker att Ormoc idag ser ut ungefär som 2012, något som i sig är helt fantastiskt med tanke på Yolanda.