(8/10-19) Möjligen något bättre i magen idag. Fortfarande så är tillståndet relativt kritiskt. Jag försöker behålla lugnet och vara positiv samt äta långsamt. Tre måltider per dag får jag fortfarande i mig. Matlusten är det turligt nog inget fel på. Det skulle vara förödande att tappa matlusten också i detta läge.
Vid 10-tiden tog jag en promenad på fyra kilometer från Grace Cox Smart Hotel upp till Kastura Ghat. Kastura Ghat är piren för båtar till Maheskhali island som ligger rakt norr om centrala Cox’s Bazar. När jag kom fram till piren var jag både svettig och dammig. Det gick snabbt att komma iväg med en båt. Det finns en massa speedboats och även några långsammare varianter av båtar man kan välja bland för att ta sig till Maheskhali island. På sedvanligt asiatiskt sätt fyller man bara på med nya båtar när andra blir fulla, vilket innebär att man kommer iväg direkt. Jag tog en speedboat.
Maheskhali island skulle visa sig bli en udda och mycket intressant upplevelse. När jag gick runt bland gatorna i staden Gorakghata så fick jag en enorm uppmärksamhet. Det kändes som att folk inte hade sett många västerlänningar här. Alla var mycket vänliga, men precis som i Cox’s Bazar hade jag svårt att komma överens med rickshaw-förarna om priser. Först kommer man överens om ett pris som sedan ändras i efterhand vid ankomst till destinationen. I storstäderna Dhaka och Chittagong fungerade detta mycket bra. Jag hade bestämt mig för att ta mig fram till fots hela dagen idag förutom speedboat-resan tur och retur till Maheskhali island.
När jag skulle ta båten från Maheskhali island tillbaka till Cox’s Bazar blev jag riktigt förvånad. Vid piren ser jag en annan utlänning. Det var Diego från Paraguay som var på genomresa i Bangladesh. Han har nu rest i över ett år i Asien. En kille på 24 år som verkligen är en riktig backpacker. Den extrema budget dessa killar kör är snäppet värre än jag körde vid samma ålder. Han var inkvarterad via coachsurfing i Cox’s Bazar! Något han ofta använder sig av. Den enda motprestationen i detta fall är att lära ut spanska någon timme per kväll till den han bor hos gratis. Coachsurfing existerade som bekant inte innan internet-åldern.
Jag och Diego tog samma båt tillbaka till Cox’s Bazar och åt sedan en väldigt sen lunch tillsammans när vi kom fram. Allt som allt har det varit en riktigt trevlig dag idag. Kanske den bästa dagen hittills i Bangladesh.
Bilder ovan från Cox’s Bazar och Maheskhali island.
(7/10-19) En heldagsutflykt till Inani Beach som ligger ungefär 20 kilometer söder om Cox’s Bazar längs den vackra kustvägen. Stranden ligger vid Teknaf wildlife sanctuary, en park med relativt få besökare som är värd att besöka separat någon annan gång. Parken huserar bland annat Bangladesh få kvarvarande vilda elefanter. På hemvägen stannade jag till en timme i Himchari National Park som ligger halvvägs mellan Cox’s Bazar town och Inani beach. Vädret var i stort sett bra hela dagen förutom en störtskur strax innan Inani Beach när jag satt i CNG:n. Naturen längs kustvägen är riktigt fin. Det blev en trevlig dag med lite mer frisk luft. Inte ens i centrala Cox’s Bazar får man andas frisk luft på grund av den massiva trafiken. Otroligt fascinerande med denna enorma överbefolkning. Allt blir väldigt intensivt och levande. Samtidigt finns det många nackdelar och problem. Infrastrukturen har inte alls hängt med. Detta var en mycket trevlig dag. Åt middag på Pizza Hut i Cox’s Bazar.
Bilder ovan från Inani Beach och Himchari National Park.
(6/10-19) Lika besvärligt med magen i morse som igår kväll. Jag var verkligen tvungen att kämpa för att få i mig frukosten. Idag har jag tagit det väldigt lugnt med tanke på omständigheterna. Det har ändå blivit ganska många kilometer till fots totalt uppdelat på flera promenader. Dels i centrala Cox’s Bazar och dels längs stranden. Går man en kilometer söderut längs stranden tunnas det ut ganska snabbt med folk och till slut är man helt ensam. Att vara ensam utomhus känns faktiskt riktigt absurt i detta land som har ungefär 1100 invånare per kvadratkilometer.
Bilder ovan från min första heldag i Cox’s Bazar.
(5/10-19) Efter en fem timmar lång bussresa från Chittagong med start vid 9-tiden i morse har jag nu anlänt till Cox’s Bazar. Det var en stor och rymlig Scania-buss med lagom nivå på aircondition (för ovanlighetens skull). Man vågar knappt titta på vägen då det ofta bara är några centimeter ifrån att det slutar med frontalkrock. Det händer lite för frekvent för att man ska kunna slappna av och njuta av bussresan. Jag har tagit in på Grace Cox Smart Hotel som är ett rätt så nytt hotell i Cox’s Bazar. Det märks tydligt att hotellet är nytt då allting känns väldigt fräscht. För strax under 400 kr per natt får man alltså ett mycket bra boende med bufféfrukost på denna turistort. Efter incheckningen gick jag bort till stranden och kollade läget. Det var precis som väntat otroligt mycket folk på den enormt långa stranden. Jag såg ingen västerlänning. Åt sen lunch på Mermaid Café som var rätt så dyrt. Grillad tonfisk med potatis. Runt 170-180 svenska kronor. Sett till att det var en liten portion förstår jag inte riktigt den ”hype” som verkar finnas kring restaurangen på nätet och i min guidebok. På kvällen blev det kyckling-barbecue på en restaurang som heter Taranga.
Efter middagen hemma på hotellet blev mina magproblem, som börjat uppträda lite smått redan i Chittagong, flera nivåer värre. Det var skönt att jag hade gjort bort att äta för idag. Det blev en rätt tidig kväll på mitt första rum där ljudnivån från trafik är obefintlig. Det var trevligt efter två tidigare hotellrum med höga nivåer av störande ljud. Särskilt då på hotellet i Chittagong.
Mitt hotellrum på Grace Cox Smart Hotel.