Manila, Filippinerna (del 1)
(16/9-09) Spenderat dagen i Quiapo, Binondo, Santa Cruz och Intramuros. Fascinerande, ofattbart och mycket skitigt. Så kan man sammanfatta dessa stadsdelar. Lite mindre skitigt i Intramuros då kanske. Vädret är kanonbra idag igen. När jag var i de här stadsdelarna år 2005 var vädret riktigt grådassigt. Manila kan bli riktigt jobbigt om det regnar. Det är nog jobbigt som det är utan regn!
Ovan bilder från dagens bravader i Manila. Från lite olika stadsdelar norr om Rizal Park.
Det blev lite sämre väder ändå innan solnedgång. Moln behövs dock för att producera de berömda solnedgångarna över Manila Bay. Jag satte iväg direkt igen efter att bara varit tillbaka på hotellrummet en stund, för att försöka fota solnedgången. Först kom det en liten regnskur, men lagom till att jag kom fram till Manila bay så höll det upp och blev mycket bättre igen.
Inte en av de vackraste solnedgångarna någonsin i Manila kanske. Men hyfsat häftigt ändå. Ironiskt nog så är det luftföroreningarna som hjälper till att producera de berömda solnedgångarna över Manila bay.
Övrigt. Såg någon politiker på filippinsk tv ikväll som lovade att det minsann skall städas upp i Manila bay snart.
Manila känns bra mycket enklare att hantera idag, vilket har varit skönt. Man vänjer sig rätt snabbt ändå vid skiten, tiggarna och kaoset. Detta är verkligen Bangkok på steroider!
(15/9-09) Jag måste bara få berätta om igår kväll innan jag kör dagens story. Bestämde mig för att testa Café Adriatico på Lonely Planet’s rekommendation för min middag. Som vanligt så går jag till fots de ca två kilometerna till restaurangen. M H Del Pilar street och många andra gator i Ermita är ganska dunkla och dåligt belysta. Plötsligt känner jag hur det bränner till på ena vaden. När jag böjer mig runt och tittar efter så sitter en stor tusenfoting fast på vaden. Den hade precis bitit mig! Reflexmässigt så slår jag bort den från vaden med handen. Fortsätter sedan vidare för att bli attackerad av en mindre mobb av gatubarn som vill ha pengar. Jag stoppar båda händerna i fickorna på shortsen för att skydda mina värdesaker, kamera och plånbok. Lyckas till slut skaka av mig barnen med vissa problem. Hundra meter längre ner på gatan blir plötsligt allt svart, gatubelysningen slocknar! Jag fortsätter gå med svårighet eftersom allt är totalt becksvart. Plötsligt slår jag i höger stortå i något vasst som sticker upp från gatan. Sekunder efter detta tänds gatubelysningen igen. När jag nu får möjlighet att se vad som hänt med min tå, böjer jag mig ner för att titta på den. En stor köttbit på framsidan tån är bortsliten! Inte undra på att det gjorde ont. Sådana här gånger kan det säkert vara bättre att ta en taxi, men oftast så får man se mycket när man går till fots. Det är inte pengar det handlar om här, eftersom taxi är relativt billigt i Manila, så länge man kan få taxi chaufförerna att använda taxa metern.
Maten på Café Adriatico var tyvärr inte alls något vidare, tyckte jag. På kvällen blev det L.A. Café vilket var kul, särskilt eftersom det var första gången jag var där.
Vad har jag gjort idag då? Enligt plan så tog jag mig till SM Mall of Asia. Till fots även den här gången efter att ha rengjort och plåstrat om min sargade tå ordentligt. Kartan i Lonely Planet boken stämmer inte något vidare, enligt den skulle det bli ca 4 km från United Nations Avenue till SM Mall of Asia. Det var nog snarare 7-8 km. Detta under helklar himmel gjorde att jag var rejält svettig när jag kom fram till SM Mall of Asia. Gick längs Manila Waterfront den första biten och blev chockad över hur skitigt det är i vattnet där. Tanken var att jag skulle kolla igenom hela SM Mall of Asia men det blev planändrat efter att jag direkt stött på ishockeyrinken! Löste en dagsbiljett för skridskoåkning för ca 50 kr och löste ut ett par skridskor. Skridskorna såg ut som en blandning av hockeyrör och konståkningsskridsko. I tron att det bara vara att trycka på i skäret direkt så flög jag på huvudet efter bara några sekunder! Det var piggarna (eller var det nu kallas) längst fram på skenan som tog i och allt blev tvärstopp. Med kortbyxor och t-shirt och ingen hjälm, får jag väl vara glad att jag inte blev allvarligt skadad. Fick skrubbsår på knäna och ett större sår på ena armbågen. Inget brutet. Skrubbsåren kom mest för att isen var så knottrig och ojämn där jag ramlade. Man är bra tokig, det är nu bekräftat. Smått förbannad och blödande klev jag av isen för att försöka få tag i ett par vanliga hockey rör. Lyckligtvis så hade de ETT par sådana som i och för sig var lite stora, men visade sig fungera att åka i. De sålde även plåster i anslutning till rinken, vilket var tur för mig. Man ska inte tro att det är någon dröm is att åka på. Skridskorna som hyrs ut slipas heller aldrig och var och en fattar ju hur farligt det är. Tokig som jag är körde jag på rätt hårt ändå. Klarade mig utan fler skador och total istid blev ca två och en halv timme! Detta gjorde att jag inte såg så mycket av SM Mall of Asia, vilket inte gör mig så mycket, jag har sett många liknande shopping malls i mina dagar. Skönt med motion idag. Nu får jag nog ta det lite lugnare ett tag och tvätta såren.
När jag skulle tillbaka hem till hotellet, så hade jag vett att inte gå till fots, särskilt med tanke på att jag nu visste hur långt det var. Eftersom det ändå är lite fegt att ta taxi så tog jag en jeepney som förde mig till LRT station Gil Puyat. Därifrån vidare till station United Nations som ligger ett stenkast från mitt hotell. En händelserik dag har det varit. Har fortfarande inte bestämt nästa resmål, men har ju inte direkt någon tidspress. Det mesta är lite dyrare här i Manila än ute i provinserna, och även sämre valuta för pengarna. Men det är en jättestad, så det är inte konstigt att man får betala om man skall bo centralt.
Avslutningsvis, som ni ser på bilderna, så har vädret varit helt kanon idag. Ironiskt nog. Jag som trodde att det dåliga vädret över Luzon skulle hålla i sig i veckor! Smogen i Manila gör att det aldrig känns riktigt helklart dock. Jag tror även det kan ses på bilderna.
Ermita gatuscen.
Roxas Boulevard.
Chockerande skitigt längs Manila Waterfront, mitt i staden. Mitt i promenaden kan man konstatera att rått avfall verkar rinna rakt u i havet. Alla bilder ovan från Manila Waterfront. Förr var det en del restauranger här, jag vet inte vad som hänt med dem.
Ovan bilder från SM Mall of Asia. Enormt stort, vilket inte riktigt framgår av bilderna.
På väg hem med LRT. Hyfsat enkelt att hoppa på tåget, men ibland nästan hopplöst att hoppa av när man väl kommit till sin destination.
(14/9-09) Manila var det inte tänkt att jag ens skulle åka till. Efter att ha givit upp norra Luzon på grund av årstiden (läs det dåliga vädret), så valde jag att åka till Manila. Det var ytterst nära att jag åkte till Subic bay, men det får bli någon annan gång. Angeles var inte aktuellt att stanna längre i. Det kändes som att 4-5 dagar var det som behövdes för att bli totalt less på det. Kul att ha fått sett Angeles ändå, även om det inte var en av mina favorit ställen så här långt under mina resor!
Manila är lika galet som Angeles, fast på ett annat sätt bara. Grym fattigdom, dålig luft och skinande jätte-shoppingcenter i en salig blandning. Tror jag skall besöka SM Mall of Asia imorgon. Världens fjärde största shopping center! 410 000 kvadrat meter och med ett besökarantal per dag i snitt runt 200 000 människor. Trots detta är det inte Filippinernas största shopping center. Det största är SM City North Edsa på ca 460 000 kvadrat meter!
Ironiskt nog så klarnade vädret upp och blev helklart under den två timmar långa bussresan hit från Angeles. Jag tänkte därför försöka se om jag kan ta några coola solnedgångs bilder över Manila bay. Den här gången bor jag i Ermita vilket jag bara gjort en gång tidigare, min första gång i Manila år 2005. Det innebär att jag har gångavstånd till Manila bay. Efter att ha kollat igenom mina resor till Filippinerna, så kan jag konstatera att detta är min femte resa till Filippinerna samt femte gången jag bor i Manila. Förra gången jag var i Filippinerna var jag inte alls i Manila, då jag flög direkt från Hong Kong till Davao city och sedan tillbaka via Cebu city.
It is good to be back, men erfarenhetsmässigt så vet jag att det inte lär bli många nätter här. Det är riktigt kul några dagar, sedan brukar det övergå till att jag vill ut till något beachställe eller nåt annat kul. Det är dock väldigt fascinerande med megastäder. Vad det blir efter Manila har jag inte en aning om. Självklart har jag en del idéer på lager.