(13/9-09) Nu har jag slöat till ordentligt här. Det känns som att man verkligen gått ner på lågvarv nu, vilket är skönt. Allting är väldigt enkelt här i Angeles. Idag mitt på dagen är det lite ljusare på himlen, men jag undrar fortfarande när jag skall få se solen här i Filippinerna. Jag blir nog här ett par dagar till i alla fall. Det tropiska lågtrycket Nando passerade förbi norra Luzon natten till idag. Vi får väl se om det resulterar i mer nederbörd här eller inte.

Nedan kommer lite bilder från Fields Avenue och Don Jucio Avenue i Balibago, Angeles. Det kan ju vara kul att få se hur det ser ut på detta galna ställe.
Klassiska America Hotel, Angeles city.
Klassiskt hotell längs Don Jucio Avenue.

Här har det nog svingats en och en annan öl genom åren. Ytterligare ett klassiskt ställe i Angeles city.
Ännu mera klassiskt i Angeles. Margarita station. Här har det svingats en och en annan öl genom åren! Mycket original här med tonvis av berättelser på lager!

Längs Fields Avenue, Angeles city.
Fields Avenue just innan kvällens vilda galenskaper tar vid. Alla dagar är likadana.

Bunny Ranch, Fields Avenue.
Jag undrar vilka kaniner som åsyftas.

Man kan säga att detta är början på den sista delen av Fields Avenue, där nöjesutbudet intensifieras ytterligare.
Själva entrén till Fields Avenue. Även om gatan övergår till att heta Fields Avenue en bit innan denna plats.

Så här ser den berömda gatan ut. Inte alls märkvärdigt.
I hjärtat av det berömda redlightdistriktet.

Typhoon nattklubb mitt emot mitt favorit ställe för käk, Kokomo's restaurant.
Treasure island nattklubb.
The Genesis nattklubb.
Champagne nattklubb. Som oftast under min vistelse i Angeles, så regnar det. Hann precis ta denna bild innan det började ösregna.
Ovan fyra exempel på nattklubbar längs Fields Avenue. För recensioner på dessa ställen får ni vända er någon annanstans. Den enda nattklubb jag besökte under min vistelse i Angeles var Angelwitch, vilken jag gillade på grund av att de körde AC/DC på storbilds-tv nästan hela tiden!


(12/9-09) Har precis ätit frukost. Tillsammans med ett gäng amerikaner, alla mellan 60 och 70 år. American breakfast är det självklara valet, för 100 pesos. Det är riktigt underhållande att lyssna på dessa herrar, som har mycket att berätta om Angeles och Clark. Särskilt kul är det självfallet att höra om tiden före amerikanernas stängning av basen, efter Mount Pinatubos vulkanutbrott som täckte det mesta med aska här. Man har inte direkt mycket gemensamt med dessa herrar, men att det är intressant att lyssna på dem är ett som är säkert. Många har flickvänner som skulle kunna vara barn-barn till de tjejer de umgicks med när de var här som unga, vilket blir lite absurt. Det känns som att de på något sätt försöker återuppleva de gamla goda tiderna.

Det regnar, regnar och regnar. Jag har inte sett solen ännu i Filippinerna. Jag visste det här innan, så jag kan inte säga att jag inte var förvarnad. Luzon är extra utsatt för lågtryck i spår av diverse tyfoner. Jag har pratat med folk här som säger att det regnat oavbrutet i veckor här nu. De få stunder det inte regnar är det riktigt grått, mulet och trist. Det känns som att jag kanske borde ha åkt till Indonesien istället, som ligger på ”rätt” sida ekvatorn denna årstid. Det är dock inte för sent ännu.  En av mina planer innebär att åka från Jakarta, eller ännu hellre Bali, österut ända bort till Östtimor. Det lär ju även kunna stilla mitt begär efter stränder, som växt mer och mer för varje dag på slutet. Att åka runt norra Luzon som tänkt, känns inte speciellt lockande just nu med tanke på vädret. Det är mycket jordskred i den här delen av Filippinerna den här årstiden. Norra Luzon består av tre bergskedjor och vädret kan vara riktigt dåligt i veckor den här årstiden, med extra oberäkneligt väder i bergen. Det jag skulle kunna tänka mig att göra är att åka lite längs västra kusten norrut i riktning mot Pagudpud som ligger längst upp på Luzon. Gör jag inte denna lilla norra Luzon tripp så känns det som att jag antingen måste ta mig långt ner i landet, helst ner till norra Mindanao, som inte är lika utsatt för regnandet från tyfonerna, alternativt Indonesien då.

En av de idéer jag hade här för vistelsen i Angeles var att ta en tripp upp till Mount Pinatubo, vulkanen. Detta är totalt inställt sedan tre fransmän och nio filippinare dött för några veckor sedan efter att ha försökt ta sig upp och blivit överraskade av ”flash floods”, vilka är riktigt farliga saker. De sveptes iväg i sina fordon. För er som inte vet vad det är så kan man säga att det uppstår efter att marken är fullständigt mättad med vatten och inte kan ta undan mer. Det kanske är bättre att säga att det regnar mycket på en kort tidsperiod, så mycket att marken inte hinner ta undan vattnet. Detta är ett mycket farligt fenomen som dödar många människor varje år. Det är främst det snabba förloppet som gör det så farligt.

Vi får se vart jag åker härnäst, som vanligt tar jag dag för dag. Det har inte blivit något fotograferande ännu här, vilket förklaras av att Angeles inte känns allt för intressant att springa runt och fota i, samt vädret. Angeles var mest en bekväm och billig entré till Filippinerna från Borneo. Skönt att slöa till lite.


(11/9-09) Aldrig någonsin har jag känt mig mer malplacerad i tillvaron än vad jag gör just nu i Angeles city. Angeles är definitivt inte min grej. Hela stället har en mörk deprimerande sida över sig som märks överallt runt Fields Avenue. Jag har sett prostitution och misär förr så viss vana har jag, men detta är något för mycket även för mig. Jag är fullständigt ointresserad av nattklubbarna längs Fields Avenue och det känns som att jag är den enda västerlänningen här som aldrig varit inne på en nattklubb. Det mesta är klubbar här, nästan inga barer. Jag gillar inte stuket på det hela. I Thailand kan man i alla fall sätta sig vid en bar och ta en öl eller drink, här vet jag knappt var jag skall göra det. Pattaya har klättrat flera pinnhål efter att ha sett detta ställe. På internetcaféerna är det nästan inga västerlänningar alls. Längs Fields verkar ryktet ha spridits hyfsat om mig bland försäljarna längs gatan vid det här laget. Jag är killen som varken handlar potensmedel eller går in på någon nattklubb. Detta innebär bara positiva saker för min egen del, då jag blir mindre trakasserad när jag är ute och går på byn.

Det stora nöjet här är att snacka med expats. Många är Amerikaner som har bestämt sig för att leva och dö här i Angeles. En biker som bär t-shirt ”I will not work for anything” är en riktigt kul kille. En annan var utan ett öga, efter ett knivbråk. De flesta börjar dagen med en öl, vilket skulle vara lite hårt för en annan. Angeles är verkligen ett udda ställe. Det finns nog inte något motsvarande någon annanstans i världen.

Just nu undrar vad jag skall med swimmingpool på mitt hotell till. Det regnar hela tiden!


(10/9-09) Var ute igår kväll och tog några öl på en av sport barerna längs Fields Avenue. Man träffar verkligen en del udda personligheter bland expat-befolkningen. Många av dem har verkligen mycket att berätta.  I övrigt verkar Angeles inte vara ett ställe man vill spendera väldigt lång tid i. Den stora bristen här är ju att det inte finns någon beach. Självklart är det kul att få se det här stället som man har hört talas så mycket om genom åren.

Jag vet inte riktigt vad man skall göra här i Angeles ärligt talat. Finns inte mycket annat att göra än att koppla av och lata sig. Tänkte väl köpa mig en bra bok att läsa.

Som ni märkt så gillar jag att jämföra priser, från land till land och stad till stad. Jag köpte en 320 ml San Miguel ölflaska idag. Priset var 18 peso (2.61 kr, dagens kurs) på 7-eleven. Har även druckit en 8 oz (motsvarar ca 236 ml) kaffe på McDonalds idag och den kostade 32 peso (4.64 kr, dagens kurs)! Det är kanske konstigt att ställa kaffe mot öl men jämförelsen belyser Filippinernas ölpriser, som är bland de lägsta i världen!

Kvällsuppdatering: Det regnar typ hela tiden här i Angeles. Man börjar bli lite trött på det nu. Swimmingpoolen på hotellet har jag inte ens varit i närheten av ännu. En sak som blir lite jobbigare när det regnar är försäljarna längs Fields Ave som istället för ”Cialis, Viagra” nu kör ”Umbrella, Cialis, Viagra”! Oavsett om man blivit tillfrågad av en person ett antal gånger tidigare så blir man tillfrågad igen varje gång man stöter på personen igen.


(9/9-09) Resan till Clark gick bra. 200 kr kostade flygbiljetten från Kota Kinabalu. Som hittat. För att undvika eventuellt strul med immigrationsmyndigheterna på Filippinerna så hade jag även köpt en retur biljett till Kota Kinabalu, vilken var ännu billigare och kostade ca 100 kr! Fick dock ingen fråga om utresebiljett vid ankomst till Filippinerna, mycket snabb immigration på Clark och utan några frågor. Lite irriterande dock att bara få 21 dagar till skillnad mot till exempel Malaysia där man får 90 dagar. Å andra sidan så kan man förlänga eftersom inom Filippinerna utan att behöva lämna landet.

Det känns som att man är hemma här på Filippinerna. Mycket mer kaotiskt och därmed mer charmigt på något svårbeskrivligt sätt. Har väl höjt garden ett litet snäpp med tanke på att det är lite högre kriminalitet här, relativt övriga Sydostasien.

Gjorde ett riktigt klipp som växlade mina Malaysiska Ringgit i Malaysia istället för här. Fick endast 12.50 peso per Ringgit här på flygplatsen. I Malaysia fick jag 13.50. Det var väl värt att undersöka växlingskurserna innan beslut togs om vart jag skulle växla. Jag växlade in 3000 Ringgit vilket således gav 40 500 peso. Tjänade 3000 peso på att växla i Malaysia istället. Vilket motsvarar tre hotell nätter där jag bor nu, för 1000 peso natten. Fick detta hotellet jag bor på rekommenderat via ett filippinskt forum på internet. Detta var tacksamt för mig. I guideboken står det inte mycket om Angeles, annat än att det är synonymt med Filippinernas sexindustri, vilket jag kan tycka är lite dåligt. Lonely planet-författarna har tre hotell med i nya utgåvan av guideboken om Filippinerna i Angeles! Snacka om att göra det enkelt för sig. Det finns säkert annat här än prostitution, det är jag övertygad om!

Sedan jag kom hit vid 16-tiden har jag gått en sväng längs Fields Ave, vilket är själva epicentrum för sexindustrin, samt varit på SM Clark. SM är en kedja med shoppingcenter på Filippinerna med gigantiska varuhus. Säga vad man vill, men det är inte många länder i Sydostasien som slår Filippinerna då det gäller shoppingcenters storlek. Det finns precis allt i dem! Köpte den nya utgåvan av Lonely Planet Filippinerna (Maj 2009) till reapriset 700 peso. Har inga större förväntningar på guideboken, men man har alltid nytta av något om man reser runt mycket. Kartorna över städer är ett exempel, där det finns boenden och restauranger utmärkta. Över Angeles finns det som jag tidigare nämnt inte mycket, inte ens en karta, så jag har skaffat en separat karta över Angeles.

Det skall bli mycket intressant att utforska den här delen av Filippinerna som jag aldrig varit i förut (inte varit norr om Manila innan) trots fyra tidigare besök till landet. Det blir att fira med en öl eller två först, det är längesen jag drack en öl nu. Att säga att man dricker extra mycket om alkoholen är billig tycker jag inte riktigt stämmer, däremot så kommer alkoholen på undantag om den är dyr! Det gäller i alla fall mig!

Det enda som är dåligt just nu är vädret. Precis som jag hade förväntat mig. Det lär väl dyka upp en och en annan tyfon här i trakterna snart också.

Kvällsuppdatering: Är ute på byn nu. Man är ju lite försiktig eftersom man inte vet någonting om stället. På hotellet varnade vakten mig för en del gator. Han sa även att jag skulle ta en tricycle hem. På frågan om varför, så sa han att det var stor rånrisk. Bättre att ta det säkra före det osäkra och lyda hans råd, även om jag erfarenhetsmässigt vet att lokalbefolkningen ofta överdriver en smula. Lämnade alla bankkort och en stor del av mina kontanter på hotellet dock. Nu är klockan 21.00 och jag ska jag leta något gott att äta! Har inte ätit så mycket tidigare idag.