(3/9-09) Jag har haft en helt fantastisk dag. Det kan delvis bero på att mina förväntningar på Sepilok var relativt låga. Hade hört innan att det skulle vara något av en turistfälla. Till och med Lonely Planet antyder detta. Det stämde delvis om man tittar på antalet turister som var där, uppskattningsvis 200 vid första utfodringen och kanske 100 vid den andra på eftermiddagen. Vid båda dessa tillfällen var det 5-7 orangutanger på plats. I form av upplevelser och närhet till orangutangerna slog detta Semenggoh Wildlife Centre i Sarawak. Det var mindre turister i Sarawak, men avslutningen här i dag var närmast magisk. Mer om det nedan.
Sandra och jag vid entrén till Sepilok Orangutan Rehabilitation Centre.
Två orangutang-älskande individer vid högkvarteret. Sandra från Berlin till höger. Hon gör en stopover på Borneo (hennes första vistelse i Malaysia), för att sedan åka för andra gången till Papua Nya Guinea, som är ett smått exotiskt resmål minst sagt! Efter hennes berättelser om landet, skulle det inte förvåna mig om jag också åker dit inom en snar framtid.

Matdags. Detta var matningen på eftermiddagen som börjar klockan 15.00.
Frukten som ges till aporna är ett extra tillskott till det dom kan hitta på egen hand i djungeln. Vid riklig tillgång till frukt är det inte ens säkert att det dyker upp några apor. En del är oerhört glupska och dyker ner i hinkarna med huvudet före!

Ge mig lite rester!
Endast en orangutang kvar. Då börjar makaker att dyka upp för att försöka få åt sig några rester innan allt är uppätet. Den iakttar varenda rörelse som orangutangen gör, och hyser av förståeliga skäl stor respekt för sin större släkting. På bilden ovan verkar det som att den frågar: Kan jag ta lite frukt?

Makakerna har stor respekt för orangutangerna, vilket kan skönjas på bilden! Makaken iakktar varenda rörelse orangutangen företar sig.
Försiktigt sträcker makaken fram armen för att ta lite frukt, medan den samtidigt kollar ifall orangutangen är på väg att säga ifrån. Detta var intressant att titta på.

Mellan utfodringarna vandrade vi i djungeln och då ingick även lite canopy walk. Mycket intressant att komma upp lite i luften. På en del ställen är man 26-27 meter ovanför marken.
En helt perfekt dag med vandringar i djungeln som passade ypperligt mellan de två utfodringstillfällena. Här är vi uppe på en ”canopy walk”. Har man tur kan man få se en hel del djur häruppifrån. Vi såg dock inte så mycket djurliv idag. Men djungeln är verkligen storartad från den här vinkeln.

Jag är ingen fågelexpert, men jag begriper så pass mycket att detta är något som bör få fågelskådare världen över att dregla!
Detta utbudet borde duga gott för fågelskådare. Eller?

Vi råkade komma för nära denna makak, som då reagerade så här, för att sekunden efteråt även pissa på räcket!
Denna makak råkade vi komma för nära. När de reagerar som på bilden backar man, det kan jag lova!

Detta var magiskt! Två orangutanger kom över räcket för att posera för oss få västerlänningar som fortfarande var kvar!Den ena av orangutangerna var modigare än den andra. På bilden syns ett försök att dra den lite mer skygga orangutangen närmare oss!
Efter att slutet på dagens andra utfordring närmade sig och de precis var på väg att stänga stället inträffade något helt fantastiskt. Valet att stanna kvar efter att alla orangutanger hade lämnat utfodringsplattformen och som följd av detta missa sista bussen tillbaka till Sandakan, var en briljant idé. Plötsligt dyker två orangutanger upp bakom mig bland buskarna. Jag har en kille till bredvid mig är närmast händelseförloppet plus att det är 15-tal andra som fortfarande är på plats. Vi fick uppleva en närkontakt med orangutangerna som var närmast rörande. Jag tror jag avfyrade ett hundratal foton denna stund som varade i tio minuter! Detta gjorde dagen fullständigt fantastisk. På den nedre bilden ser man en del av en sekvens som pågick i fem minuter, där den av orangutangerna verkar vilja få med sig sin lite mer skygga vän fram till oss. Han spjärnar emot men de kommer allt närmare. På den övre bilden sitter dom och filosoferar bara några meter framför mig! Vi som fick uppleva detta var fullständigt överlyckliga efteråt!

En sak till som kan nämnas är att det var lättare att fotografera utan blixt här, då det var ljusare än i Sarawak. Resan på sex timmar hit var verkligen varenda sekund! Nu har jag ett val att fortsätta någon av de många andra sevärdheterna här i östra Sabah, eller åka tillbaka till Kota Kinabalu. Jag har redan bestämt mig för det senare. Detta trots att de flesta av sevärdheterna i Sabah som sagt finns här. Tänkte mig några lugna sista dagar här i Malaysia, kanske med en del löpning och en hel del avkoppling i Kota Kinabalu. Jag lär även åka upp till Mount Kinabalu National Park, som har mycket att erbjuda även om man inte är ute efter att bestiga berget!

I mitten på nästa vecka blir det byte av land!

(2/9-09) Oljepalmer, oljepalmer och oljepalmer så långt ögat kan nå. Det var det som dominerade landskapet de sista två timmarna på den sex timmar långa buss resan från Kota Kinabalu till Sandakan. Rätt tråkigt alltså. Men då var landskapet desto vackrare de första timmarna från Kota Kinabalu då vägen slingrar sig runt Mount Kinabalu. Väl värt alla timmarna på bussen. Jag har åkt hit till Sandakan främst för Sepilok Orangutang Rehabilitation Centre. Jag skall alltså titta på orangutanger igen! Egentligen hade jag inte behövt åka hit för det, eftersom jag redan sett orangutanger i Sarawak. Men Sepilok verkar vara så pass bra att det är värt resan hit. Efter det får jag väl försöka hitta ytterligare några sevärdheter här i trakten innan jag drar mig tillbaka till västkusten och Kota Kinabalu igen. Träffade en tysk tjej och en engelsk kille på bussen hit. Delar rum med tyska tjejen Sandra, eftersom hon och jag träffades först. Den engelska killen blev lite sur. Sandra drar nog vidare imorgon, medan jag stannar minst två nätter här. Hoppas på en bra dag imorgon! Utfodringarna är 10.00 och 15.00 och jag planerar att se båda.