Ubon Ratchathani, Thailand
(26/7-09) Har bara tagit det lugnt idag och försökt orientera mig i Ubon Ratchathani. Det är en lite större stad, med Isaan mått mätt, men tempot är lugnt och behagligt. Det finns inte så mycket sevärdheter här utan det är mest en fråga om att försöka få en inblick i hur livet levs här. Nedan kommer några bilder från centrala Ubon Ratchathani.
Detta monument som kallas ”Giant Candle” är en tribut till ljusfestivalen som hålls varje år i början av juli (missade den med några veckor). Festivalen markerar början av Buddhist lent som innebär att munkarna drar sig tillbaka till templen, man reser inte runt under tre månader. Det markerar starten på regnperioden.
Porträtt av den älskade thailändske kungen, Ubon Ratchathani.
Vanlig gata i centrala Ubon Ratchathani.
Nu återstår det att se hur länge jag stannar i Ubon. Men det blir minst två nätter i alla fall. Staden är rätt så charmig. Jag måste dock tänka på att jag har ett hyfsat tajt schema fram till den 7 augusti då mitt tillstånd att uppehålla mig i Thailand går ut.
Kvällsuppdatering (26/7-09):
Läpparna är så där helskönt avdomnade igen. Det beror inte på den stora Singha (630 ml) jag drack till middagen. Det beror på den underbart väl avvägda och kryddstarka brakmiddagen jag precis ätit. Det finns helt enkelt inget annat land i världen (inte av dem jag har besökt i alla fall) som ger en så tillfredsställande känsla av en middag som detta land, Thailand. Maten är svår att beskriva med ord och att äta här är en central del av livet. Tror jag det, så njutbart som det är att äta. Till er som åker till Thailand, nöj er inte med att endast prova den farang-anpassade maten. Då missar ni en av de verkliga höjdpunkterna med detta land. Självfallet så är det väl så att en del människor inte gillar stark mat, ja magen kanske brakar ihop av det. Men snälla, prova i alla innan ni dömer ut det! Ibland ser jag andra västerlänningar, skratta och skaka på huvudet åt mitt val av mat, men själv förundras jag över hur man kan missa den riktiga thaimaten.
Äntligen. Äntligen vågade jag testa orm. Lite fusk var det trots allt. Tog in ”Fried snakehead with chillies” som en sidorätt till Tom Yam Kung och riset. Klassikern är ju att säga att ”det smakar som kyckling”. Men faktum är att det inte gjorde det. Det smakade mer som stekt fisk! Frågan är väl ändå om inte ormhuvud är värre än själva kroppen att äta. Man såg delar av ögonen på den!
Magen är i kanonskick. Är bättre i magen i Thailand än hemma i Sverige. Hälsan är kanon. Det enda som strular är en liten lyx pryl. Att kunna springa utan att få ont i höften. Hade vilat en vecka från löpningen när jag igår testade en 5 km löprunda i parken där ”Giant Candle” finns. Redan efter en halv km, började det vanliga haltandet. Har haft skadeproblem i nästan två månader nu. Om löpningen innebär att jag inte kan gå ordentligt utan att ha ont, så kommer jag att lägga ner det helt och hållet. Viktigt är att kunna gå, annars är det lika bra att åka hem. Jag tror dock att thai-massagen har hjälpt en hel del, då jag alltid brukar peka ut var jag har ont så masserar dom extra där.
Innan middagen så bokade jag en biljett från Udon Thani till Bangkok den 5 augusti. Det känns skönt att få det gjort. Jag ser i internetbanken nu att flygbiljetten kostade 209 kronor. Den 6 augusti åker jag Bangkok till Kuala Lumpur. Den 7 augusti måste jag vara ute Thailand, då går min 30 dagars ut. Nu har jag ett gäng billiga biljetter bokade med AirAsia. Hoppas dom inte strular, som de gjorde för ett halvår sedan då de ställde in flyget från Macau till Kota Kinabalu. Om flygen blir inställda kan jag få problem. En utväg om flyget från Udon Thani blir inställt är att åka upp till Vientiane i Laos och vända. Då får jag 15 nya dagar i Thailand. Hur som helst så hade jag inte en aning om detta flyg från Udon Thani till Bangkok. Efter att under dagen ha läst på om nordöstra Thailand så tog jag beslutet att min slutdestination blir Udon Thani.
(25/7-09) Igår kväll köpte jag en tågbiljett för att ta mig från Buriram till Ubon Ratchathani. Buriram i sig är inte så intressant, det var mest en språngbräda för att kunna ta sig till Phanom Rung. Gårdagen var en riktigt händelserik och intressant dag. Den bästa på resan så här långt! Fyra och en halv timme tog resan till Ubon Ratchathani och kostade 141 baht. Nu har jag kommit in i det djupaste av Isaan. Blir nog här några dagar, eftersom det är en lite större stad som dessutom är känd för att vara en av de trevligare i Isaan i sin storlek. Tågresan var trevlig, dessutom har jag lärt mig att man inte ska välja air condition när man åker tåg. Det gäller särskilt dagtid, då man får problem om man vill fotografera från tåget. Att inte ha air condition är inga större problem, det är lite som med hotellrummen! Biljetten blir mer än hälften så billig plus att komforten i övrigt inte är sämre! Jag känner mig lite trött efter gårdagens långa dag, med tåg, bussar och motorcykeltaxi, så jag får ta det lite lugnare idag.
Landskapet i Isaan är fantastiskt vackert och grönt. Hela Isaan-platån är relativt platt och risfälten dominerar stort.