(15/11-09) Det känns helt rätt att dedikera dagens hela text till Manny Pacquiao idag. Det är över nu. Domaren Kenny Bayless stoppade matchen 55 sekunder in i rond 12. Cotto sönderslagen. Vilken hjälte Pacquiao är. Filippinerna kokar just nu och det är grymt härligt att vara på plats. Manny var bättre i varenda rond. Jag ser med spänning fram emot kvällen här i Cebu city. Den här gången tog det lite längre tid för Manny att vinna vilket gjorde att tillställningen och feststämningen blev mera utdragen än vanligt. Att få bevittna detta på plats tillsammans med alla Filippinare var fantastiskt. Alla verkade se matchen, alltifrån folket i slummen till de rikaste av de rika. Alla är lika stolta idag. Sju titlar i sju olika viktklasser är Pacquiao uppe i nu. Cotto om matchen: ”I didn’t know from where the punches were coming. Manny Pacquiao is one of the best boxers I ever fought.” Domaren tvingades som sagt att bryta matchen i rond 12 efter att Manny fullständigt misshandlat Miguel i varenda rond, förutom kanske den första. Mannys lön: Minimum 13 miljoner dollar! Med allra största sannolikhet kommer det ännu mera hjälp till alla tyfondrabbade människorna nu. Vilket hjärta han har, vilken fighter han är! I attityd och inställning kan jag se stora likheter mellan Peter Forsberg och Manny Pacquiao trots att sporterna är så vitt skilda. Från och med nu är Manny för alltid gud här på Filippinerna!

(14/11-09) Har precis varit och reserverat en kanonplats vid en storbilds-tv på en av sportbarerna här i centrala Cebu (uptown) inför den stora boxningsmatchen imorgon. Det skall bli riktigt häftigt. Sändningarna från Las Vegas verkar börja runt 08.00 filippinsk tid imorgon bitti. Mannys match skall börja runt 12.00. 500 pesos (ca 73 kr) kostade biljetten och då får man även äta hur mycket man vill. Är säkert ett av de dyrare ställena här i staden, med ac och så vidare. Stämningen kommer att bli grym, det är ett som är säkert! Manny Pacquaio har gjort mig boxningsintresserad! Vidare så kan man ju tänka sig festen här ifall Manny skulle vinna! Hela landet lär ju explodera i så fall. Manny är oerhört betydelsefull här.

Jag kan konstatera att svininfluensan fortfarande upptar stor del av nyhetsflödet från Skandinavien. Såg även ett reportage från Sverige på CNN häromdagen. Jag undrar fortfarande om jag haft svininfluensan eller inte! Bara att hoppas på det.

Är Kent jordiska eller utomjordiska? Det är INTE bara texterna som förtrollar folk, jag har träffat folk som inte fattar ett ord svenska som bara älskar Kent. ”Krossa allt” är dagens favoritlåt.

Saknar Bantayan island lite här bland betongen i Cebu city. Drar snart till beachen igen, till Moalboal där Lars befinner sig just nu.

(13/11-09) Lyssnar mycket på ”Kent – Töntarna” nu. Magiskt. Det blev aldrig något av Camotes islands. Den filippinska övärlden är massiv, det får bli någon annan gång.

(12/11-09) Jag har inte bestämt mig riktigt ännu hur länge jag blir i Cebu city den här gången. Min nästa anhalt verkar i alla fall bli Moalboal som det ser ut nu. Lars med flickvän är i Moalboal just nu och jag har dessutom aldrig varit där. Bra dykning och även snorkling är det som lockar folk dit. Det kanske är dags att ta dykcertifikat nu! Men det har jag sagt många gånger förr utan att det hänt något!

En sak som gör att jag skulle kunna vara kvar här i Cebu city ända till söndag är matchen mellan Pacquaio och Cotto. Sändningen börjar klockan 08.00 lokal tid här på Filippinerna och stämningen på en sådan här tillställning lär vara en höjdare. Dessutom är jag mycket intresserad av matchen i sig också.

Jag har även haft en del funderingar på att åka till Camotes islands som ligger några timmars båtresa från Cebu city i riktning mot Leyte. Det jag gör nu är att försöka plocka ut några av de guldkorn som jag fortfarande inte varit till ännu. Bantayan var en sådan destination. Bantayan var mycket bättre än jag trodde och detta gjorde att jag blev kvar där mycket längre än planerat. Det var svårt att lämna ön när jag åkte.

(10/11-09) Tillbaka i Cebu city. Cebu city börjar bli som en bas för vidare exkursioner runt Visayas. Cebu city är lite mini-Manila kan man säga. Skitigt, stökigt och fattigdom alldeles inpå kroppen. Allt dock i en lite mindre omfattning än i Manila. Taxichaufförerna är enklare att ha att göra med också. I 99 % av fallen knäpper de på taxametern omedelbart vid avfärd. Ett ställe där de inte gärna använder taxametern är på flygplatsen ute på Mactan. Än vart man åker här i världen kan man nog säga att taxi alltid är som värst att ha att göra med från flygplatserna. Det var skönt att ta ett avbrott från skrivandet på denna sida under mina sista dagar på Bantayan.

Var en sväng på internetcafé för ett par timmar sedan, alldeles efter att jag kommit hit till Cebu city för att göra denna uppdatering. När jag nästan hade skrivit klart så kom det ett stort strömavbrott i hela Cebu uptown, vilket gjorde att jag förlorade allt jag skrivit. Bara att skratta och hitta på något annat en stund således. Kom då på att jag inte har tagit någon massage sedan jag var här sist. När man har lärt känna en stad så här pass bra så är det så enkelt att installera sig och finna sig tillrätta. Man har sitt favorithotell, sin favoritrestaurang och som ofta är fallet i Asien, sitt favoritmassageställe. Jag gick således bort och tog en massage. Det kostar 150 pesos (ca 22 kr) för en timme och då får man en stor kopp te efteråt! Det är nog billigare än Thailand för övrigt, trots att de har stor prispress på massage där. Efter ett par gånger på det här stället började jag att alltid välja manliga massörer, då jag vill ha extra hård massage. Alla känner mig där nu så jag blir alltid tilldelad samma kille. Han är extremt duktig och så här direkt efteråt känner man sig oerhört avslappnad i kroppen. Efter att ha kört löpträning på Bantayan nästan varje dag var det helt perfekt med en massage nu.

Igår kväll och hela natten till klockan fyra i morse var det avskedsparty för mig. Var först hos Jörgen och Donna som bjöd på fläskkotletter och potatis. De ville överraska med en helsvensk middag. Efter maten fick jag en gin tonic, vilket blev början början på en lång blöt kväll som fortsatte på Blue Ice bar. När Jörgen, Donna och jag anlände dit, så var Anders redan i full gång med att underhålla några andra gäster, på sitt sedvanliga sätt bakom bardisken. Vid tretiden i morse satt Anders, Jörgen och jag på Santa Fe’s enda 24 timmars hamburgerhak och proppade i oss hamburgare. Hamburgarna är så billiga att man häpnar, men kanske inte de godaste man ätit. De säljer burgare efter principen köp en få en på köpet, vilket gör att man alltid får två burgare vid varje beställning. Två burgare går på 40 pesos (strax under 6 kr!).

Jag hade bestämt mig för att ta första båten från Santa Fe till Hagnaya, vilket innebär avgång 05.00. Donna skjutsade hem mig på sin motorcykel och jag kom upp på rummet runt fyra tiden. Jag hade inte packat så jag gjorde det snabbt på tio minuter. Rätt berusad kom jag på att jag skulle lägga mig och vila lite på sängen innan jag gick ut och tog en cykel taxi till piren. Det skulle jag inte ha gjort! Slocknade nästan direkt och vaknade med lite tur, prick 07.00. Båt nummer två för dagen går klockan 07.30 så det var bara att dra bort till piren på stubinen. Denna lilla försening för mig gjorde ju ingenting. Dessutom hade jag kunnat vakna klockan tolv på dagen eller liknande, vilket hade förstört hela dagen.

Båten till fastlandet från Bantayan tar ganska precis en timme och det är bara att hoppa in i en direktbuss till Cebu när man tar mark i Hagnaya. Precis som man vill ha det. Trots att det inte är så väldigt många mil mellan Hagnaya och Cebu city så tar det ca tre timmar med buss. Bussen kostar 132 pesos (ca 19 kr). Jag blev erbjuden en taxi för 600 pesos, vilket kanske jag skulle ha tagit med tanke på hur bakis jag började bli. Som vanligt när man dricker lite för mycket så ångrar man sig lite dagen efter, men den här gången var det annorlunda. Det var värt varenda liten promille för mycket, sista kvällen med grabbarna och Donna! Vi hade en riktigt kul kväll och natt!

Just nu leker livet, jag är i mitt favoritland och är vid god hälsa. Har precis avslutat lite mer än två underbara veckor på en paradisö väl värd den benämningen. Vad mer kan man begära? Priviligerat.

Nu är det dessutom sådär störtskönt ovisst om vad som kommer att hända härnäst. Jag har planen klar för hur länge jag blir kvar i Filippinerna och har till och med bokat en biljett ut härifrån redan, men det är ju inte alls kul att avslöja redan nu när det kommer att inträffa!

Vidare till ett par ”bara på Filippinerna” saker. Svenska grabbarna rökte cigarettmärket Fortune som skall vara helt ok cigaretter. Själv har jag inte rökt på många år så jag får lita på deras omdöme eftersom jag inte vill testa själv. För att komma till saken. Ett paket Fortune med 20 cigaretter kostar 12 peso (vilket motsvarar 1.75 kr med dagens växelkurs!). Nästa grej som jag vill nämna som förmodligen bara händer i detta land är följande: Jag kommer in i ett nästan fullsatt McDonalds här i Cebu uptown för att beställa en kaffe och en Chocolate Sundae. Glass och kaffe är trevligt och gott i värmen. Kaffet brukar vara riktigt hyfsat på McDonalds faktiskt, vilket är den stora anledningen till att jag brukar gå dit. Killen i kassan slår in ordern och det slutar på 57 peso (ca 8.30 kr). Jag lägger fram en 100 peso sedel och då säger killen: ”Sorry no change”. Jag häpnar, trots att man är ganska van vid den repliken i detta land. Men då brukar det ofta handla om att man försöker betala med en 500 eller 1000 peso sedel. När killen sedan frågar om jag har något mindre så skakar jag på huvudet. Då kommer nästa grej. ”Sir, is it ok if I give you 40 pesos”. Med andra ord så vill han att jag skall skänka efter 3 pesos (0.43 kr) till McDonald’s för att han inte har någon växel! Det hela är så kul att jag bara brister ut i gapskratt och går med på det. Bara på Filippinerna! Föreställ er att en affärsinnehavare skulle förslå detta hemma. Det spelar ingen roll om det så var 10 öre det handlade om, så är det fullständigt otänkbart att bara säga så här i väst! Alla sådana här smågrejer hjälper till att spä på charmen med detta underbara land.

Jag fick frågan idag av en filippinare vilket land som är mitt favoritland i Sydostasien efter att ha berättat för honom om alla mina resor. När jag svarar Filippinerna så ville han veta varför. Då blir jag plötsligt ställd, och det slår mig plötsligt att jag inte riktigt vet varför jag tycker så och därför inte kan ge honom en bra motivering till det. Medan jag försöker tänka till så undrar han om det är filippinarnas vänlighet generellt som jag baserar mitt val på. När jag då tänker vidare på saken så finns denna vänlighet i hela Sydostasien, och kanske till och med mer i en del andra länder. Det slutar med att jag säger att det är något med folk här som gör att man bara faller för landet, men att det inte riktigt går att sätta fingret på vad det är. Killen ser då ut som ett frågetecken och jag går vidare. Det kanske bland annat är detta som gör att man åker tillbaka hit gång på gång. Det är svårt att sätta fingret på varför man blir så fäst vid landet, och det gör det hela fortsatt intressant.

Till alla er därhemma i Sverige och ni andra ute i världen som läser denna sida, vill jag bara säga en sak idag: Ta vara på livet!