Bukarest, Rumänien
(8/9-15) Idag blev jag insläppt på palatset då jag hade passet att visa upp den här gången. Jag var där runt 13.45 men den guidade turen kom inte igång förrän runt 14.15. Det var samma typ av säkerhetskontroll för att komma in i palatset som på en flygplats. Dessutom fick man lämna ifrån sig passet innan man passerade säkerhetskontrollen och fick fick inte tillbaka det förrän den guidade turen var slut. Entréavgiften för den guidade turen jag valt kostade 30 RON och jag betalade även en kameraavgift på 30 RON. Jag hade läst på nätet innan att folk brukar hoppa över att betala kameraavgiften och sedan fotograferar dom ändå, men det kändes inte som det var värt att chansa. Det hade gått att göra så, då ingen kontroll gjordes under hela tiden. Ärlighet varar längst, det är ju inte kul att bli tvungen att radera alla tagna bilder vid eventuell kontroll. Jag är väldigt nöjd med visningen vi fick och tjejen som höll i det hela pratade mycket bra engelska. Dessutom pratade hon högt och tydligt så man hörde vad hon sa även om man var en bit ifrån eller längst bak i gruppen. Jag gissar på att vår grupp bestod av ungefär 25 personer, vilket var lagom. Vi fick veta på slutet att vi fått se ungefär fyra procent av byggnaden! Vi fick börja med att gå igenom diverse stora salar och sedan blev det en sväng ut på terrassen, terrassen som Ceaucesco drömde om att få hålla tal på till folket. Något som ej blev verklighet. Den ende som hållit tal på terrassen är Michael Jackson som inledde med att säga ”Hello Budapest”! Terrassen vetter mot den 3500 meter långa Uniriiboulevarden så utsikten är otroligt fin. Efter att vi varit på terrassen gick vi ner i källaren som inte var så mycket att se. Kändes mest bara som utfyllnad. Överlag var visningen en trevlig upplevelse och man får verkligen inblick i hur sjukt galen Ceaucesco var medan man är i palatset. Visningen var över på en dryg timme.
Guiden berättade om vanliga rumäners olika synsätt på palatset. En del minns tiden som en tid då folk hade jobb och bostäder samtidigt som en del tänker mest på matransoneringarna, elbristen och terrorn från säkerhetspolisen (Secutaritate). Många rumäner ville efter Ceaucescos död riva byggnaden eftersom dom tyckte att den utgjorde är en alltför stor påminnelse om den tiden. Samtidigt så menar många att palatset idag är en nationell stolthet. Oavsett vad man tycker så måste man väl säga att pengarna kunde använts till bättre saker och att kommunismen i grunden låter vackert, men mycket sällan fungerar. Leder allt som oftast till terror och mord på den egna befolkningen. Dagens generation har fortfarande den här mörka tiden av Rumäniens historia hängande som ett svart moln över sig.
Innan jag gick till palatset tog jag några bilder på och kring Piata Unirii.
Notera H&M:s jättebutik vid Piata Unirii på andra bilden uppifrån. Det är nog den största H&M-butik jag har sett!
Nedan kommer bilderna från presidentpalatset.
Ovan bilder från mitt besök i Ceaucescos galna skapelse som ej ännu inte är riktigt färdigbyggd! Presidentpalatset i Bukarest.
Det enda övriga jag gjort idag var att köpa en tågbiljett till Constanta. Det tog mig närmare två timmar att åka till tågstationen (Gara Nord) och köpa biljetterna. Det var något som strulade med biljettförsäljningen på tågstationen. Det positiva var att jag lärde mig en snabbare väg till tunnelbanestation Nicolae Gigorescu till station Gara Nord. Biljetten till Constanta kostade 62 RON och resan skall ta lite över två timmar.
(7/9-15) Väckning 07.30 i morse.
När jag vaknade i morse hade jag detta väder när jag drog upp gardinerna i lägehenheten! Dessutom var det utlovat lite svalare väder idag på väderprognosen. Runt 25 grader i skuggan.
Med vetskapen att presidentpalatset skulle öppna 10.00 satte jag iväg glad i hågen mot tunnelbanan vid 08.30-tiden. Till att börja med ska jag säga att jag är innerligt tacksam över mitt boende som bara ligger 100 meter från tunnelbanestation Nicolae Grigorescu. Fyra stationer har jag till station Piaţa Unirii som var min destination för att därifrån ta mig till fots till presidentpalatset. Innan jag gick till palatsets entré ville jag passa på att fotografera palatset ordentligt. Att göra det på morgonen är bästa tiden då solen ligger precis rätt.
Efter att jag tagit åtskilliga foton på byggnaden drog jag mig bort mot entrén som ligger i byggnadens norra gavel. Till skillnad mot i förrgår såg det ut att vara mycket bilar på parkeringen utanför entrén. Men när jag kom in i palatset så var det nästan folktomt sånär som på en grupp med 5-6 tyskar. Plötsligt slog det mig, jag hade glömt passet hemma i lägenheten. Jag visste att det krävdes någon form av id-handling för att komma in och hade förberett mig på att ta med passet men packade aldrig ner det i ryggsäcken innan jag gick. Jag kom på att jag hade passkopior i ryggsäckens inre gömmor och visar en sådan för damen i kassan. Hon nekar, det är ej giltigt med en passkopia. Det var kört att komma in. Jag hade inte tänkt att åka tillbaka och hämta passet. Men någonting ville jag ha för att jag hade tagit mig till palatset, så jag passade på att boka en guidad visning klockan 13.45 imorgon. När jag gick ut ur palatset tänkte jag att det kanske var lika bra att jag inte kom in. Vädret idag är fantastiskt gynnsamt för sightseeing. Imorgon skall det bli sämre väder enligt prognos så det passar bättre att vara inomhus då.
De flesta bilderna ovan föreställer det enorma presidentpalatset i Bukarest. Byggnaden är världens näst största administrativa byggnad efter Pentagon i Washington D.C. Palatset började byggas 1984. Ceaușescus vansinniga skapelse som han ej hann se färdigställd innan han avrättades den 25 december 1989. Palatset uppfördes samtidigt som matbrist och fattigdom präglade vardagen och den gigantiska byggnaden liksom Uniriiboulevarden har blivit monument över hur presidentparet vältrade sig i lyx.
Jag tog mig vidare till nästa punkt i min planering för dagen, parken Cișmigiu Gardens. Parken ligger inom gångavstånd från presidentpalatset. Jag tyckte inte Cișmigiu Gardens, som är väldigt omtyckt av lokalbefolningen, var så speciellt. Kändes rätt skitigt med en massa fågelskit överallt. En löshund såg jag i parken, den första jag sett hittills. Parkerna Herăstrău Park och Carol Park som jag besökte igår var båda mycket finare än Cișmigiu Gardens.
Bilder ovan från Cișmigiu Gardens i Bukarest.
Efter Cișmigiu Gardens så hade jag en plan att jag skulle kolla in makarna Ceaușescus gravar. Jag säger gravar i plural eftersom jag läst att paret skulle ligga begravna på var sin plats på kyrkogården. Diktatorparet ligger bregravna på militärkyrkogården Ghencea och jag en plan för hur jag skulle ta mig dit. Jag skulle först åka en station från stationen Izvor till stationen Politehnica och sedan gå de dryga två kilometerna därifrån till kyrkogården. Med hjälp av min mobiltelefon och appen maps.me lyckades jag hitta kyrkogården relativt enkelt från tunnelbanestation Politehnica. Det tog en bra stund att gå till kyrkogården och det var en massa stora vägar att korsa. När jag kom in genom entrén så insåg jag rätt omgående att jag skulle få problem att hitta gravarna. I min guidebok stod det att Nicolae skulle ligga på rad I-35 utan gravsten och Elena på rad H-23 också utan gravsten. Det skulle visa sig att det inte fanns någon logik på dessa platsbeskrivningar. Båda med jordgravar och bara simpla inskriptioner. Det var med avsikt paret inte fick ligga i samma grav. Paret begravdes här i all hemlighet snabbt efter avrättningen. Det kan även sägas att paret inte begravdes på den fina kyrkogården Bellu Cemetery, stadens finaste viloplats.
När jag till slut hittar Nicolaes grav med ren tur efter en dryg halvtimme så stämmer inte beskrivningen i min bok alls med det jag ser. Framför mig står en rätt stor sten med en inskription där det står Nicolaes namn och årtalen samt att han varit Rumäniens president. Efter att ha betraktat graven en stund så sätter jag iväg för att leta Elenas grav. Precis när jag var nära att ge upp hittade jag plötsligt en annan familjemedlems grav. Playboysonen Nico Ceaușescus grav. Han dog i levercirros 1996. Nu kände jag mig nöjd och gav upp letandet efter Elenas grav.
När jag börjat gå ifrån kyrkogården i riktning mot tunnelbanestationen stannade jag av någon anledning för att titta på mina foton i kameran. Något jag sällan gör förrän jag kommer hem. När jag zoomar in gravstenen där det står Nicolae Ceaușescu ser jag något längre ned på stenen som jag inte noterade när jag var på plats. Delvis beroende på att det var färska blommor som täckte det. Elenas namn var också på gravstenen vilket innebar att jag hade lyckat med mitt uppdrag!
Att gå omkring på en skum kyrkogård och leta gravar känns faktiskt lite absurt. Men är man intresserad av historien om paret Ceaușescus så är det en intressant upplevelse.
Ovan bilder från Ghencea cemetery där paret Ceaușescu ligger begravda.
Gamla kommunistbostäder på vägen från kyrkogården.
På eftermiddagen gick jag runt i gamla staden efter att ha ätit lunch där. Jag beslöt mig sedan för att åka tillbaka till lägenheten och kolla om den utlovade tvättmaskinen anlänt. När jag låser upp dörren står den faktiskt där så jag gick och köpte lite tvättmedel och körde en maskin omgående! Att kunna tvätta kläder själv när man är ute och reser är en stor fördel.
Så fick jag då en tvättmaskin levererad ändå till slut. Det trodde jag inte. Stort plus i kanten för uthyraren av lägenheten när jag skall betygssätta lägenheten på booking.com efter vistelsen!
(6/9-15) Jag hade inte hört mycket bra om Bukarest innan jag kom hit. Det jag läst mycket om är alla löshundar som skall finnas i staden. Hittills har jag inte sett en enda löshund, så frågan är vad som hänt med hundarna. Det kanske är incidenten som inträffade i september 2013 när en liten pojke på fyra år blev ihjälbiten som har gjort att myndigheterna dramatiskt har minskat populationen. Tusentals människor har varje år blivit attackerad av löshundar och när pojken dödades fick myndigheterna nog. 2012 blev exempelvis över 11 000 människor bitna! Vad man ska göra med hundarna är mycket omtvistat. Sterilisering eller avlivning är det som debatteras. Dessa hundar är ett arv efter Ceaușescus urbaniseringspolitik som gick ut på att flytta människor från hus till mindre lägenheter. I samband med det släpptes många hundar ut på gatan då folk inte kunde ta hand om dom längre. Personligen hoppas jag slippa möta några hundar under min vistelse i Bukarest.
Jag vet också att det finns kloaker i staden där stadens utslagna, av vilka många är barnhemsbarnen från Ceaușescu-eran, lever hela sina liv. Igår kväll när jag var inne i centrum runt Piata Unirii fick jag se en del av de här människorna som myndigheterna överhuvudtaget inte vill kännas vid.
Efter första dagen med sightseeing i staden så kan jag väl säga att Bukarest inte är en av de vackrare huvudstäder jag har varit i, men så hemsk är staden ändå inte. Det finns inga vackra torg direkt, förutom då möjligen Piața Revoluției som i alla fall är ett riktigt torg. Däremot så har staden många fina parker av vilka jag besökte två idag, Herăstrău Park och Carol Park.
Jag bestämde mig redan igår kväll för att inte åka till presidentpalatset. Eftersom det är söndag idag så tänkte jag att det borde vara mer folk en söndag än en måndag.
Förutom parkerna jag nämnde ovan så har jag idag kollat in Bukarests egen triumfbåge (som vanligt med min otur så var den helt täckt och under renovering), gamla staden, promenerat längs i stort sett hela gatan Șoseaua Kiseleff (där bland annat svenska ambassaden ligger) och hela Calea Victoriei. Gatan Calea Victoriei går från torget Piata Victoriei till Piata Revoluției där det kommunistiska högkvarteret ligger. Ceauşescu höll sitt sista tal här. Därefter gick promenaden vidare ner till gamla staden. Dessutom har jag varit på ett museum, Museum of the Romanian peasant. Det är det enda museum jag tänkte gå på i Bukarest. Det var rätt så intressant och särskilt då avdelningen med den kommunistiska kollektiviseringen av jordbruket som genomfördes under Ceaușescu-eran. Jag hann med en hel del idag. Det har varit rätt tungt med värmen trots att det har varit runt fem grader svalare idag och även lite friska vindar. Ett dygnskort i tunnelbanan kostar 8 RON (17 svenska kronor). Jag bor fyra tunnelbanestationer från centrala Bukarest vilket är helt perfekt.
Nedan radar jag upp 89 bilder från dagens strapatser. Bilderna är en bra representation av de centrala delarna av Bukarest.
Bilder ovan från dagens äventyr i centrala Bukarest.
(5/9-15) Jag åkte stadsbuss för 2 RON till tågstationen från en busshållplats alldeles utanför mitt boende. Eftersom man måste köpa biljett innan man går ombord på bussarna i Brașov fick jag lite problem då specialkioskerna som säljer bussbiljetter inte öppnade förrän klockan 09.00 eftersom det är lördag idag. Räknade kallt med att kunna köpa en biljett direkt klockan 09.00 och sedan ta 09.06-bussen till tågstationen. Tåget skulle avgå från Brașov klockan 09.30 till Bukarest. Den här gången var sträckan 166 kilometer och restiden på biljetten satt till två och en halv timme. Men det visade sig att det skulle bli en fyratimmarshistoria ändå. Tåget var försenat en och en halv timme så avgången blev 11.00. När tåget väl kom iväg så höll det tiden hela vägen till Bukarest. Tåget var lite modernare och hade till och med hade eluttag så jag kunde ladda mobiltelefonen! Jag tror att tåget startade i Budapest vilket kan förklara förseningen. Budapest är väldigt oroligt vad gäller tågavgångarna just nu på grund av flyktingkrisen. Mig spelade en och en halv timme hit eller dit inte någon större roll. Det hade dock varit roligt med en resa som varar lite kortare än fyra timmar som omväxling.
Det blev bara en kaffe i morse så jag var väldigt hungrig när jag gick av tåget på Bucuresti Nord i Bukarest. Jag hade inte läst på så mycket om Bukarest innan ankomsten. Jag hade sett ut en lägenhet i närheten av tunnelbanestation Nicolae Grigorescu och den valdes med stor omsorg för några dagar sedan. Samtidigt så kan man aldrig vara helt säker på vad man bokat förrän man kommit fram och är på plats. Jag hittade ganska snabbt tunnelbanan som har en station i anslutning till järnvägsstationen som heter Gara de Nord. För att ta mig till station Nicolae Grigorescu så fick jag åka elva stationer. Uppskattar att det tog mellan tjugo och trettio minuter. Det visade att när man går upp ur tunnelbanestation Nicolae Grigorescu så är man precis vid början av Strada Ilioara. Strada Ilioara 14 B var adressen där lägenheten jag hyrt skulle ligga. Då adresserna började från 1 från det håll jag kom så var det inte många meter till nummer 12. Jag fick ändå fråga en rumän till slut då jag inte kunde hitta 14 B. Han visste direkt var 14 B låg då han själv bodde på 14 D. Det visade sig vara en relativt nybyggd byggnad på 6-7 våningar med lägenheter och komplexet heter Heights Accommodation. Jag tog hissen till våning fyra och gick lägenheten med nummer 32 på dörren. Inte ett ljud inifrån lägenheten och ingen som öppnade. Var det här verkligen rätt? Det var för mycket som stämde för att det skulle kunna vara fel kändes det som. Jag tog hissen ner igen och gick ut på gatan. Då kom en dam ut från porten och frågade om jag var Stefan. Jag blev jätteglad och kände en rejäl lättnad. Jag ville bara checka in snabbt, ta en dusch och sedan få i mig något att äta så snabbt som möjligt. Edit som kvinnan som hyr ut lägenheten heter, visade sig vara mycket trevlig. När hon öppnade dörren till lägenheten var det nästan lite som känslan jag fick i Chisinau och lägenheten jag hyrde där. Oj vad fint! Jag gav henne 400 RON och fick ett kvitto på att jag betalat fyra nätter. Jag påtalade att det saknades tvättmaskin i lägenheten vilket var utlovat. Då lovade hon att komma med en tvättmaskin på måndag! Imorgon är det söndag och då kunde hon inte komma med den. Makalöst! Jag hade förväntat mig ett undanglidande angående tvättmaskinen. Jag skakade hand med Edit och sedan gick hon. Sedan blev det en dusch och sedan tunnelbana in till tunnelbanestation Piata Unirii. Jag hittade en KFC ganska snabbt och där fick jag i mig min lunch. Att hitta en vanlig restaurang och sitta och vänta på maten fanns inte på kartan. Såna här gånger är fastfood ett perfekt alternativ.
Jag har ingen karta över Bukarest ännu. Jag måste försöka skaffa en redan ikväll.
Av en slump fick jag se presidentpalatset från Piata Unirii efter att jag ätit. Jag var precis på väg hem, på väg att gå ner i tunnelbanan. Jag hade lovat mig själv att det inte skulle bli någon sightseeing idag men jag kunde inte låta bli att gå bort och titta på presidentpalatset då det låg inom räckhåll. Dessutom finns den ena av stadens två turfzoner där så den passade jag på och tog när jag ändå var på plats. Palatset är så stort så att det att det nästan är overkligt när man närmar sig det. Det måste ses i verkligheten! Presidentpalatset är ett av Nicolae Ceaușescus allra galnaste projekt. Med start 1984 inleddes rivningar av 50 000 bostäder i Bukarest i syfte att bereda plats för ett nytt stadscentrum tänkt att efterlikna Nordkoreas huvudstad Pyongyang, inklusive presidentpalatset, Casa Republicii. Projektet stod till största del ofullbordat vid hans död 1989. 1994 blev det färdigt.
Imorgon blir det mycket mer i Nicolae Ceaușescus fotspår då jag ska köra en rejäl sightseeingdag i Bukarest! Ser fram emot storstad nu!
Nedan lite bilder som passar in på denna dag.
