Tacloban, Leyte, Filippinerna
(15/2-18) En sightseeingdag i Tacloban idag. Tog mig upp till Calvary Hill i hettan för att få utsikt över Tacloban. I juli 2007 gjorde jag samma promenad senast! Efter lunch blev det att ta en tricycle till Yolanda Memorial, minnesmärket som upprättats för att hedra offren för Yolanda. Platsen ligger i Barangay Anibong, en stadsdel som blev hårt drabbad av Yolanda. Det var riktigt rörande att stå uppe på detta monument och blicka över de närliggande husen som förmodligen är återuppbyggda hus. Husen som stod här innan Yolanda mosades av fartyget M/V Eva Jocelyn som monumentet är baserat på.
I övrigt har det varit en ganska lugn i Tacloban för mig idag. Det passade bra då jag behöver acklimatisera mig och komma in i semestermode. Jag har ännu inte kommit över all jetlag heller, vilket kan ta några dagar då det handlar om sju timmars tidsomställning. Jag gjorde en miss idag då jag glömde att smörja in nacken med solskyddsmedel. Jag har bränt mig rätt ordentligt.
Bilder från ett soligt Tacloban.
En sak jag noterar här i Tacloban är att jag inte sett några utlänningar alls. Inga turister överhuvudtaget. De sista hjälparbetarna har lämnat staden sedan lång tid tillbaka. Staden är i desperat behov av turister för kunna fortsätta växa och utvecklas positivt.
Imorgon kommer jag att dra vidare till en ny plats. Vad det blir vet jag inte ännu.
(14/2-18) Det har varit en omtumlande dag. Dels för att jag rest över halva dagen från Manila till Tacloban, och dels för att jag har fått återse Tacloban igen. Det är tio år sedan jag var här sist. Staden har inte rullat på i samma gamla fotspår som de flesta andra städer under dessa tio år. 2013 inträffade en närmast ofattbar katastrof i Tacloban som blev en stor världsnyhet. Tyfonen Yolanda (tyfonens lokala namn) gjorde landfall här med vindar på upp mot 400 km/h vilket gav en flodvåg på 5-8 meter in över Tacloban och omgivande samhällen. Många människors liv raserades på några få timmar och tusentals människor dog. När jag nu äntligen bestämt mig för att åka ner till Visayas från Manila så föll valet på Tacloban för att jag ville få en chans att återse staden. Tacloban har för övrigt aldrig haft några egentliga sevärdheter.
Jag anlände till Tacloban vid 14-tiden efter att flyget blev försenat en timme från Manila. Som vanligt så är det alltid trevligt att flyga inrikes på Filippinerna då det är mycket vackert vid klart väder. Jag var lite orolig för hur vädret skulle vara då jag inte var säker på om det tropiska lågtrycket Sanba passerat Tacloban eller inte. På flygplatsen i Tacloban regnade det lite men det verkade som det värsta var över. Jag tog en tricycle till mitt boende. Efter att ha installerat mig på rummet och ätit en väldigt sen lunch på Ocho Seafood and Grill insåg jag att jag inte skulle hinna mycket mer innan mörkrets inbrott. Jag bokade därför ytterligare en natt på boendet istället för att endast stanna en natt. jag behöver köpa mig lite tid att planera nästa destination och även se lite mer av Tacloban och försöka få en hyfsad uppfattning om hur det har gått för folk här efter Yolanda.
Jag gick omkring en hel del i centrala Tacloban under den sena eftermiddagen innan jag tog mig till restaurang Giuseppe’s för sen middag med pizza och en San Miguel Grande. Efter middagen var klockan strax efter 22 så jag avsåg att gå hem direkt. På vägen hem träffade jag på fyra sjömän från Cebu. Det skulle visa sig vara riktigt trevliga killar. Dom var ute och letade efter något bra ställe att ta en öl på. Jag bestämde mig för att följa med dom istället för att gå hem. Det resulterade i att jag inte var hemma förrän vid 3-tiden på natten! Det blev självklart en hel del öl och mycket roliga historier från grabbarna. Det visade sig att dom egentligen skulle ha lämnat hamnen i Tacloban för flera dagar sedan om inte Sanba dragit in. En mycket givande kväll!