Manila, Filippinerna (del 1)
(13/2-18) En heldag i Manila med en promenad genom Rizal Park och Intramuros på förmiddagen. Ingen av dom här sevärdheterna var några nyheter för mig då jag redan har sett det mesta av intresse i denna stad sedan tidigare. Det var ändå kul att kolla in Intramuros igen. Jag hoppade dock över Fort Santiago idag. Det är nästan tio år sedan jag var i Manila senast så det har varit en spännande dag. På eftermiddagen träffade jag Bebang, en tjej jag lärt känna på nätet. Vi käkade lunch tillsammans och sedan åkte vi till Quiapo och kyrkan Minor Basilica of the Black Nazarene och därefter blev det en kort promenad i Binondo och Chinatown. Sedan blev det att åka till Quezon city och kolla lite där. Quezon city var helt nytt för mig. Det har varit en dag med ganska mycket trötthet. Det är ju inte så konstigt då det här är min första dag och jag är dessutom ganska ordentligt jetlaggad. Tidigt till sängs ikväll igen för nya äventyr imorgon.
Bilder ovan från min dag i den filippinska huvudstaden.
(12/2-18) Efter en resa på ganska precis ett dygn från lägenheten i Nyköping till incheckning på hotellet i Ermita så är jag rätt utmattad. En sak som gladde mig mycket när jag var framme var att jag inte hade någon huvudvärk alls. Jag brukar ofta få det efter sådana här maraton-flygresor. En förändring jag har gjort är att för första gången testa en nackkudde under flygningen, vilket ledde till att jag sov lite mer. Qatar Airways skötte sig utmärkt idag. Den relativt nybyggda flygplatsen i Doha, Hamad International Airport, är otroligt fin.
Som vanligt så är NAIA (Ninoy Aquino International Airport) en väldigt stökig och obekväm flygplats. Jag hade flyt och kom igenom immigrationen relativt snabbt med en stämpel med samma datum som mitt avresedatum från Filippinerna! Snacka om att utnyttja dom 30 fria dagarna till max! Jag hade även tur med mitt bagage som var bland de första på bandet. På NAIA vill man tillbringa så lite tid som möjligt.
Det är många år sedan jag tog mig in till Manila efter landning på NAIA. Dom senaste resorna har jag antingen anlänt till Filippinerna via Angeles (Clark) eller bytt flyg direkt på NAIA i Manila och åkt vidare inrikes till Davao eller Cebu. Av erfarenhet så vet jag att resan från flygplatsen in till de centrala delarna av staden brukar vara ett äventyr för sig.
Jag gick upp ett par våningar till avgångsterminalen och när jag kom dit så tog jag ut pengar och slogs direkt av att det var relativt svalt i Manila för att vara sen eftermiddag. Den svalare årstiden pågår just nu så det förmodligen orsaken till det. Huvudanledningen att gå upp till avgångsterminalen var att ta till ett knep jag kört flera gånger förut för att enkelt få tag i en taxi som använder taxameter och i och med det verkligen få rätt pris på resan istället för att ta en fastpristaxi i ankomstterminalen. Taxibilarna som huserar utanför avgångsterminalen vill självklart slippa köra tom bil ut från flygplatsen så dom går oftast välvilligt med på att slå på taxametern. Först behövde jag ta ut pengar och hade siktat in mig på en PNB (Phillipine National Bank) ATM som jag hade läst skulle finnas här. För att hitta denna ATM var jag till slut tvungen att fråga en polis om vägen. Det slutade med att han följde mig hela vägen till maskinen och sedan ville han naturligtvis ha dricks för det efter att jag hade tagit ut pengar. Han fick tyvärr inte en peso och gick surt därifrån efter att ha försökt få tusen peso i dricks, vilket var valören på de sedlar han såg att jag plockade ut. Att ge tusen peso i dricks finns ju inte på kartan.
Jag valde sedan ut en taxi där jag fick en bra kommunikation med taxichauffören. Därefter fotograferade jag bilen som en säkerhetsåtgärd innan jag lastade in väskorna. Jag kände mig nästan omgående trygg med chauffören. Vi hade intressanta diskussioner om allt från Marcos till Duterte. Precis som mig så gillade han Duterte. Han hettade till ordentligt när jag kom in på frågan om att Europa och USA lägger sig i för mycket av Filippinernas interna angelägenheter, särskilt avseende Dutertes drogkrig. Vi var i princip av samma åsikt. Där också. En riktigt talför taxichaufför som är två år yngre än mig. Han växte således upp under Marcos-regimen och på frågan från mig om han tyckte det var bättre då än nu svarade han att det med facit i hand definitivt var bättre då! När vi var framme vid hotellet stod taxametern på ungefär 160 peso. När jag gav honom 300 pesos blev han överlycklig. Efter att ha hört om mina fortsatta resplaner efter Manila, passade han på att varna mig för att det är en tropisk storm på väg in över östra Visayas just nu.
Efter incheckning fick jag kämpa för att orka ta mig ut på stan och käka på Robinsons Place (galleria). Längs gatorna här i Ermita möts man av gatubarn som man blir omringad av. Dom är snabba och sveper händerna över fickorna samtidigt som dom distraherar en. Är man inte på sin vakt så är det även lätt att hamna på fel gata och vara ett enkelt byte för rånare. Jag fick i mig lite mat och köpte en adapter så att jag kan ladda all min elektronik. Trots min ändå hyfsade reserutin har jag en dålig vana att alltid glömma att ta med adapter från Sverige. Den här gången gjorde det ingenting då det är så lätt att få tag i här.
Det blev en tidig kväll. Jag var alldeles utmattad efter min promenad till Robinsons Place och tillbaka till hotellet.
En lyckad resdag utan förseningar och dessutom inga större sviter efter resan. En del jetlag har jag nog även om jag inte har märkt av det så mycket ikväll. Imorgon lär jag märka av det! Eller kanske redan i natt. Den relativt låga temperaturen som visar sig vara kring 25 grader ikväll underlättar väldigt mycket när man nyss anlänt från vintern i Sverige och ska ställa om sig till tropiskt klimat.
(11/2-18) Nu är det inte länge kvar tills jag får återse de fantastiska öarna i Sydostasien som utgör Filippinerna. Det är fem år sedan jag var där sist och det känns som en evighet. Året efter jag var där senast inträffade den fruktansvärda katastrofen med tyfonen Haiyan (känd under namnet Yolanda på Filippinerna). Tyfonen är en av de starkaste som hittills uppmätts och den orsakade enorm förödelse i stora delar av centrala Visayas. Leyte och Samar var de öar som drabbades hårdast. Jag besökte märkligt nog Leyte senaste resan och lärde känna en del folk där vilket gjorde det extra jobbigt att sitta hemma i Sverige och följa nyhetsrapporteringen.
Tacloban på den östra sidan fick ta den riktigt stora smällen. Staden var i stort sett utplånad efter att tyfonen hade dragit över. Det skulle vara intressant att se hur det har gått för staden så här fyra år efter att det ofattbara inträffade. Det är inte omöjligt att jag återigen tar en sväng förbi Leyte som jag för övrigt tycket väldigt mycket om. Jag var i Tacloban 2007 senast och besökte endast Ormoc och Isabel 2012, båda på västra sidan av Leyte.
Alla jag känner klarade sig bra och bor i Ormoc respektive Isabel på Leyte. En del positivt inträffade i efterspelet till katastrofen för en av tjejerna jag känner. Hon träffade en amerikansk hjälparbetare och dom är sedan ett par år gifta och har fått ett barn.
Först flyger jag till Manila med mellanlandning i Doha, Qatar. En riktigt tuff resa med start i eftermiddag från Arlanda. Det tar nästan ett dygn från Nyköping till hotellet i Manila! Efter en eller två nätters vila i Manila drar jag nog vidare till Visayas. Ett nytt äventyr kan börja!