Santa Clara, Villa Clara
(13/2-14) På morgonen blev det att gå en sväng och kolla läget på internet på stadens Etecsa-kontor. Av någon anledning så kostade det bara 4 CUC per timme här till skillnad från de tidigare städerna jag varit i där det alltid kostat 6 CUC per timme. Det handlar ju om samma statliga telekombolag så det är lite märkligt. Efter en timmes internet gick jag och tittade på Teatro la Caridad som är en otroligt fin teater från 1885. Teatern ligger på norra sidan av Parque Vidal.
24 bilder ovan med bland annat Hotel Santa Clara Libre, Teatro la Caridad och Parque Vidal. Att säga att Santa Claras centrum är mycket trevligt är ingen överdrift.
Sedan var det dags för en promenad bort till Memorial Comandante Ernesto Che Guevara. Jag kunde konstatera att det var precis som jag misstänkte i går att det var Che’s huvud jag såg när jag gick från busstationen in till centrum. Det är kul att kunna säga att man sett det här monumentet och dessutom spenderat lite längre tid i staden Santa Clara än de turister som bara ser Chestatyn i några minuter innan de drar vidare. Efter någon timme gick jag bort till bussationen inte långt från monumentet och köpte en bussbiljett till Varadero med avgång imorgon. Då var det också gjort. Min plan med Varadero är dels att få bada och sola några dagar och samtidigt förlänga mitt visum. Jag tänker att det borde gå smidigt då de borde vara vana vid utlänningar på det immigration office som ligger där.
10 bilder ovan från mitt besök till Memorial Comandante Ernesto Che Guevara.
Nu var det dags för lunch och jag hade en restaurang färdig som kändes som den viktigaste av alla att testa i Santa Clara: El Alba. Restaurangen tar betalt i kubanska pesos som förkortas MN. 100 MN (4 CUC) kostade den otroligt goda grillade fisken. Kanske en av de bästa luncherna jag ätit så här långt på resan!
Ovan lunch på El Alba den bästa pesorestaurangen i Santa Clara.
Efter lunch blev det fortsatt sightseeing i ett par timmar till. Bland annat så besökte jag Monumento a la Toma del Tren Blindado (platsen för det det urspårade tåget som blev den utlösande faktorn till segern för de skäggiga i revolutionen) och Estatua Che y Nino som är en mer intim staty av Che än storebror på andra sidan staden.
I Santa Clara handlar mycket av sevärdheterna om en enda man och hans gärningar till förmån för revolutionen.
(12/2-14) Idag tog jag faktiskt en bicitaxi (cykeltaxi) till busstationen i Camagüey. Bussen skulle gå klockan 11.00, men avgick inte förrän 12.00. Det var inte så farligt men jag gillar inte dagar där hela dagen äts upp av att man först halva dagen väntar på att bussen skall gå och sedan går resten av dagen åt till själva bussresan. Bussresan från Camagüey till Santa Clara tog runt fem och en halv timme vilket innebar att jag hann fram precis innan mörkrets inbrott. Som vanligt tog jag mig fram till fots för att hitta ett boende. Busstaionen i Santa Clara ligger ca 3 km väster om stadens centrum. När jag hade gått en dryg kilometer så tyckte jag att jag skymtade huvudet på den stora Che-statyn. Jag hade bestämt mig för att testa att bo på hotell för första gången denna resa. Jag har ju hittills bara bott på casa particular. Målet var att gå till Hotel Santa Clara Libre som ligger otroligt centralt i staden, på den västra sida av Parque Vidal. Hotellet spelade en viktig roll under 1958 i striderna mellan Che Guevara och Batistas trupper. Man kan fortfarande se kulhålen i fasaden på den mintgröna hotellbyggnaden som också är stadens högsta byggnad, detta trots att byggnaden bara är tio våningar hög.
Det gick bra att hitta in till centrum. Det var nästan för enkelt. Det fanns rum på hotellet, men det tog oerhört lång tid att checka in. Verkade helrörigt i receptionen. 24 CUC per natt kostar det och för den pengen är det självklart ingen lyx man får. Rummet är funktionellt och rent och standarden är relativt hög. Dessutom ingår frukostbuffé! Jag betalade två nätter i förskott.
Staden Santa Clara är målet för Che-pilgrimer från hela världen. Händelserna i staden markerade slutet för Batista-regimen i december 1958. En viss herr Ernesto ”Che” Guevara orkestrerade en tågurspårning av ett tåg fyllt med regeringstrupper och vapenlast med destination östra Kuba. Den kubanska revolutionen var nu fullbordad. Batista-regimen kom aldrig tillbaka efter detta nederlag och Che tillsammans med de övriga skäggen blev historiska. Che’s kvarlevor hämtades till Kuba och Santa Clara från Bolivia 1997. Kvarlevorna begravdes i det mausoleum som finns bakom Che-statyn som restes 1987, tjugo år efter att Che mördats under det misslyckade revolutionsförsöket i Bolivia.
Visst skall det bli kul att se det största monumentet till minne av Che. Det är ju även ett måste när jag är här. Men det var inte största anledningen till att jag åkte till Santa Clara idag. Jag hade läst att staden är den mest progressiva i Kuba. Staden har det mest kända universitetet utanför Havanna och en ungdomskultur som under många år testat gränserna för Kubas censurpolis. Dessutom så passar staden in bra geografiskt på min rutt tillbaka mot Havanna.
Efter att ha sett mig omkring kring hotellet och käkat en pizza kände jag att jag ville komma i säng rätt tidigt. Vid 22-tiden när jag precis lagt mig till sängs började hög discomusik att dunka i väggarna. Det visade sig att musiken kom från takterrassen på tionde våningen. Trots att jag bor på andra våningen så vibrerade väggarna av musiken! Som tur var så upphörde musiken runt midnatt. Det är ju trots allt onsdag kväll idag. Förmodligen håller de på längre under helgdagskvällarna. Det sista jag tänkte innan jag somnade var att jag kanske ändå borde hållit mig till ett boende i något av stadens casa particular.
Det hann aldrig bli några bilder från Santa Clara idag då jag kom fram till staden ganska sent. Därför publicerar jag tre (kanske lite tråkiga) bilder från Camagüey istället.