Trinidad, Sancti Spíritus
(8/2-14) Idag var det dags att utforska den lite mörkare historien i området kring Trinidad. Valle de Los Ingenios 10-12 km öster om Trinidad är vacker natur med dussintals ruiner av gamla sockerbruk och bostäder för de slavar som arbetade här. Egentligen består området av tre dalar. Några få personer skapade sig extrema förmögenheter med slavhandeln som bas. Under sockerindustrins glansdagar uppskattar man att runt 30 000 slavar arbetade i det här området.
Min plan var att få en liten överblick av dalen idag. Ett ställe jag ville besöka var Manaca Iznaga som är en egendom som grundades 1750 och sedan köptes 1795 av den kallsinnige Pedro Iznaga som tjänade in hela sin förmögenhet på handeln med slavar. Han blev en av de rikaste männen på Kuba. Idag är Valle de los Ingenios mest känt för sin status som världsarv. Den naturliga skönheten och det kulturella arvet är den främsta orsaken till utnämningen. Arvet från sockerindustrins utveckling kanske man kan förenklat kan säga. Dalen backas av bergskedjan Sierra Escambray och tillsammans med alla koloniala ruiner är det här ett vackert område. Jag är lite ångerfull att jag kanske inte gav det här området ytterligare någon dag, men ibland blir inte planeringen som man tänkt sig. Dagens sightseeing var också ganska ensidig då jag i princip bara besökte Manaca Iznaga förutom någom mirador (utsiktsplats) här och där. Det känns ändå som att det är rätt att åka till Camaguey imorgon så jag är trots allt nöjd. Jag betalade en taxichaufför 20 CUC för den här trippen och det var det ju värt. Han fick utstå en hel del väntetid också. Sammanfattningsvis tyckte jag nog inte att den här dalen var i närheten av Valle de Vinales skönhet sett till naturen.
19 bilder ovan från dagens besök i Valle de Los Ingenios en bit utanför Trinidad.
Jag kom tillbaka till Trinidad redan tidig eftermiddag och då tog jag det mest lugnt och rörde mig mest runt i området kring min casa, för lite sociala kontakter med vanligt folk i Trinidad. På gatan utanför var det massa aktivitet med ridning och jag blev tillfrågad om jag ville rida, men min gamla rädsla för hästar satte som vanligt in. Ägarna till min casa red också. Jag kollade in de andra när de red ridande istället och snackade lite med gubbarna i kvarteret som redan hade börjat nalla av rommen.
Ovanstående 12 bilder får bli dom sista från denna underbara stad. Egentligen skulle man kunna spendera en hel månad här. Livet går i slow motion och pulsen sjunker. För er som funderar på att åka till Kuba, missa inte Trinidad!
(7/2-14) Vaknade upp till ännu en fin dag i paradiset och en riktig lyxfrukost med bland annat färska tropiska frukter och ett kaffe som smakade magiskt gott. Att sitta i den fina trädgården och äta gör inte saken sämre. Under frukosten började jag verkligen känna en längtan efter att få tillbringa en heldag på cykel. Min guidebok innehöll ett tips på var i Trinidad man skall fråga om man vill hyra cykel. Jag tog fasta på det och promenerade bort och pratade med en tjej på den aktuella restaurangen. Först såg hon helt oförstående ut, för att sedan plötsligt säga ”wait for a while”. Hon sätter sedan iväg över på andra sidan gatan och kommer tillbaka med en grabb i 20-årsåldern som undrar om jag är intresserad av hyra en mountainbike. Efter en kort promenad står jag framför ett tiotal mountainbikes som alla ser ut att vara av samma modell. Jag väljer ut en som jag snabbkollar skicket på och kan samtidigt konstatera att den bara har en växel. Att hyra cykeln en heldag kostar 3 CUC, d.v.s. ca 20 kr! Jag betalade killen 3 CUC i förskott och han sken upp som en sol. Han såg mycket nöjd ut med affären. Jag hoppade på cykeln och drog bort till casan för att packa min daypack för en cykeltur ner till Playa Ancon. Avståndet till Playa Ancon via den mysiga lilla byn La Boca från Trinidad är ungefär 16 km. Låter som en perfekt dagstripp för mig, med många stopp längs vägen, samt naturligtvis ett längre stopp på Playa Ancon som sägs vara en fin strand.
Redan när jag kommit några kilometer utanför Trinidad känner jag lyckokänslor. Fantastiskt väder, friheten med cykel och ingen trafik förutom några andra lokala cyklister och någon enstaka häst och vagn. Förutom sightseeing så var även denna cykeltur tänkt som ett sätt att utforska byn La Boca avseende casa particulares, då jag har planer på att eventuellt flytta ner och bo där några dagar efter jag är färdig med Trinidad. Väl framme i La Boca så tittade jag på några casa particulares och som vanligt så låg priserna mellan 20 och 30 CUC. De såg alla trevliga ut och var inom kort gångavstånd från stranden, som i La Boca inte är särskilt fin. Alternativet till La Boca är att bo nere på Playa Ancon, men jag visste att det inte var av lika stort intresse för mig då det bara finns ett par hotell där. Inga casa particualres alltså. Hotel Club Amigo heter det enda hotellet på själva Playa Ancon och en bit innan ska det tydligen finnas ett par hotell till. Om priset är rätt så vill jag ändå inte utesluta att jag flyttar till Hotel Club Amigo. Efter att jag åkt ur La Boca och fortsatt ytterligare en bit längs vägen (som från La Boca hela vägen går längs havet ner till Playa Ancon) blir stranden bättre och bättre. Vattnet ser mycket klarare ut och små picknickplatser dyker upp med jämna mellanrum där man rekommenderas att snorkla. Jag stannade på flera ställen och njöt av min första kontakt med karibiska havet. När jag kom ner till Playa Ancon längst som ligger längst ner på halvön så blev jag inte på sämre humör. Playa Ancon är en riktigt fin strand. Farhågorna kring hotell Hotel Club Amigo besannades dock. Det ser ut som ett gammalt öststatshotell och efter att ha kollat upp priset per natt för ett singelrum som låg på 85 CUC per natt (till skillnad från de 54 CUC som står i guideboken), bestämmer jag mig för att inte boka något rum.
Jag spenderade ett par timmar på Playa Ancon och det blev några härliga kalla öl också innan jag cyklade tillbaka till Trinidad. Jag var tillbaka precis lagom till middag. Under färden hem bestämde jag mig för att inte flytta till La Boca eller Playa Ancon efter Trinidad. Jag cyklade istället förbi busstationen och reserverade en biljett till Camaguey på söndag morgon klockan 08.00. Fyra nätter i Trinidad blir totalen vilket jag tror blir helt lagom. Imorgon har jag planerat att ta en sväng till Valle de los Ingenios, förmodligen med taxi. Det blev bara en kortare utgång på kvällen så jag kom i säng relativt tidigt, runt 23-tiden.
31 bilder ovan från en dag fylld av vackert väder, vacker natur, cykling och avkoppling på en karibisk strand i toppklass med några öl till. Kan nog inte bli mycket bättre!
(6/2-14) Att ha frukost bokad på casan i morse klockan 08.00 var väl kanske inte så smart drag. Jag lyckades uppenbarligen sätta alarmet till 07.30 på mobilen. Smått illamående gick jag upp och tog en snabbdusch och tryckte i mig frukosten som var precis lika stor som på mina tidigare boenden. Efter frukost gick jag och la mig igen och vaknade vid 11-tiden. Jag fick en idé precis när jag vaknade att jag skulle söka upp en bank och testa att ta ut pengar på mitt Mastercard. Jag kunde nu efter lite mer än en vecka göra ett överslag på hur mycket som förmodligen skulle gå ut totalt under resan. Mina 1560 Euro i cash skulle med rätt stor säkerhet inte räcka hela resan, så att späda ut med lite CUC via uttag på kortet passade bra. Jag bestämde mig för att sätta uttagsbeloppet till 700 CUC. Det visade sig vara enkelt att ta ut pengar med Mastercard inne på banken, vilket överensstämde med den information jag satt på inför resan. Lite mer byråkrati än i andra länder kanske men inte så farligt som jag hade väntat mig. Mastercard fungerar inte i bankomaterna på Kuba. Då det inte är något större problem att göra uttaget inne på banken så kvittar det. Sedan finns det ett par fördelar med det också. Ingen risk för skimming eller att bankomaten snor kortet. Med mina extra 700 CUC på fickan ska jag förhoppningsvis ha cash så det räcker resten av resan.
Stora delar av dagen har jag bara njutit av Trinidad. På eftermiddagen tog jag en promenad upp på 180 m höga berget Cerro de la Vigia som ligger ett par kilometer norr om centrala Trinidad. Utsikten uppifrån berget är oerhört fin med tanke på bergets blygsamma höjd. Man ser ända bort till stranden Playa Ancon i söder, som jag funderar på att ta en titt på imorgon. En stor del av Valle de los Ingenios är också synlig från bergets topp.
Sex bilder från ovan från 180 meter höga berget Cerro de la Vigia som är beläget en liten bit norr om centrala Trinidad.
(5/2-14) Buss 12.45 till Trinidad. Skönt att slippa åka tidig morgonbuss denna gång. Skönt även att bussresan bara var en och halv timmer från Cienfuegos till Trinidad. Cienfuegos var en fin stad, men torr och tråkig på något konstigt sätt. Allt som jag hade hört innan om Cienfuegos stämde in bra. Trinidad hade jag däremot bara hört bra saker om. Mina förväntningar på Trinidad när jag satt i bussen var minst sagt skyhöga. Kubas största utomhusmuseum, bra nattliv och utsedd till världsarv redan 1988. I den utnämningen ingår även närliggande Valle de Los Ingenios. Mer information om detta finns på UNESCO:s världsarvssida.
Lonely Planet varnar för att Trinidads jiniteros/jiniteras (såna som ger sig på turister för ekonomisk vinning) är ökända i Kuba. De skulle enligt guiden vara oerhört sofistikerade och dyka på turister direkt på busstationen. Att jag hade läst om det här innan skulle visa sig vara en stor fördel vid ankomsten till Trinidad. När bussen kom till stopp visade det sig att det var på baksidan busstationen. Det fanns inte en människa utanför så jag fick en lysande idé. Jag gick inte inte in i byggnaden som de andra resenärerna utan fortsatt ut åt samma håll som bussen hade kört in, vilket innebar att jag tog bakvägen ut. Förmodligen var det detta drag som gjorde att jag inte såg en en jinitero/jinitera! Jag hade på känn att jag skulle vara en av dom nyanlända som skulle bli hårdast antastad, då jag kände mig som den enda utländska backpackern på bussen. Jag misstänker att jag lyckades slippa undan en hel del besvär genom mitt tilltag. Jag hade inget boende förbokat idag heller. Det är så skönt när man kan gå omkring och söka boende själv i lugn och ro utan att ha ett anhang av folk som vill ta en till ”deras” boende (med saltad hotellnota som följd). Det gick återigen relativt enkelt för mig att hitta en bra casa particular. Klimatet på Kuba är inte lika varmt som jag är van vid på många av mina andra resor till tropikerna, så det är ingen större ansträngning att gå runt och leta boende heller. Det märks att landet är beläget lite längre norrut än mina sedvanliga tropiska resmål. Skulle jag åkt hit i juli hade det varit en helt annan temperatur.
Efter incheckning på en relativt central casa particular vid namn Jean Ariel blev det sen lunch på restaurang Guitarra Mia, där jag åt kött och ris och en riktigt god soppa som rekommenderades av servitören. Jag fick dessutom en cigarr som tack för besöket! Jag börjar med ett par bilder från min casa particular samt ytterligare bilder som visar hur det ser ut i på gatorna i kvarteret där jag bor. Klart man trivs med det här!
Trinidad känns bara efter några få timmar som en otroligt trevlig och mysig stad. Ovanstående bilder var de första bilderna jag tog i staden efter ankomst.
Eftersom jag är så extremt ivrig när jag kommer till en ny stad, så bestämde jag mig under lunchen för att köra en walking tour som Lonely Planet har som verkade lagom som en trevlig eftermiddagspromenad. Det som gjorde mig extra intresserad av att följa den var att dom i boken har kallat den för ”Photographic walking tour of Trinidad”. Man tryckte även särskilt på att denna walking tour är absolut bäst timmarna innan solnedgång vilket var exakt den tidpunkt på dygnet jag genomförde den. Vädret var fullständigt perfekt och hela promenaden blev en stor höjdpunkt idag. Efteråt så njöt jag av tanken att jag bara varit i Trinidad några timmar och redan fått uppleva det här. Jag har samlat ihop de bästa bilderna från promenaden här nedanför. Se och njut, denna stadskärna är verkligen något utöver det vanliga!
Den fantastiska koloniala stadskärnan i Trinidad ovan. Klockorna slutade ticka här runt 1850 och har aldrig börjat ticka igen efter det! Staden byggdes med hjälp av de enorma förmögenheter som sockerplantagen genererade i närliggande Valle de Los Ingenios under första halvan av 1800-talet.
Jag åt middag på Cubita restaurant vilket var riktigt bra. Sedan blev det resans första kväll med en rejäl utgång på kvällen. Tyckte jag förtjänade det efter att ha varit så städad ända fram till idag. Hade ordentligt flyt och hamnade på Casa de la Trova, där jag träffade en äldre dam från Belgien. Hon pratade flytande spanska och hade med sig tre kubanska herrar som var extremt duktiga på att dansa. Bara att sitta med en mojito och titta på när dom kubanerna försökte lära henne att dansa var roligt. En av kubanerna hade nyligen fyllt 70 och var extremt ungdomlig både till kropp och själ. Den bekymmersfria attityden hos honom var också uppfriskande. Efter att tag började herrarna hälla sprit i mitt (då och då) tomma mojitoglas. De hade med sig var sin helflaska rom in, vilket förklarade att dom blev mer och mer på lyset trots att det aldrig gjordes några beställningar i baren. Efter ett tag drack jag bara deras sprit. När stället stängde runt midnatt drog vi vidare tillsammans till Casa de la Musica som inte hade lika bra atmosfär och musik, men bra drag och otroligt packat med folk. Mitt sällskap lyckades para ihop mig med en kubansk tjej, men det var inte lätt att kommunicera då det var hög volym och dåligt med spanska från min sida. Jag gissar på att jag kom tillbaka till min casa vid 03-tiden. En mycket lyckad kväll där jag träffade bra folk tidigt, vilket blev den stora framgångsfaktorn. Belgiskan pratade flytande engelska och kunde agera tolk åt mig. Första dagen i Trinidad har definitivt levt upp till förväntningarna!