Valladolid, Yucatán
(7/2-22) En lång sightseeing-dag är slut. Uppe klockan 06.30 för att hinna med bussen till Chichén Itzá med avgångstid 07.30. Skönt att bara ha några hundra meter till busstationen under min vistelse i staden. Särskilt när det är troligt att jag behöver gå dit ett flertal gånger under mitt relativt korta besök. Bussen avgick runt 07.40 och anlände till Chichén Itzá runt 08.30. Chichén Itzá öppnar klockan 08.00 så det hade varit öppet en stund när jag ställde mig i kö för att köpa en biljett. Jag var den förste ut ur bussen och således först till kön i vårt sällskap. Före mig i kön var det bara fem eller sex personer. Trots att det redan kommit in uppskattningsvis mellan femtio och hundra personer före mig såg det lovande ut. Tyvärr såg vädret inte lika lovande ut. Det hade regnat under hela bussresan och det gjorde det även medan jag väntade på min tur att få köpa biljett. När jag fått biljetten i hand var det bara en kontroll av innehållet i ryggsäcken kvar. Det visade sig att all snacks jag hade köpt var otillåtet att ta med sig in! Vatten fick man ha. Tråkigt när jag kämpat extra för att hittat snacks utan gluten. Som tur var så missade vakten att jag hade två chokladbitar med mig också, något som blev en positiv överraskning för mig några timmar senare. Det blev viktigt för mig med den extra energin då jag inte hade hunnit med att äta någon frukost i morse. En kopp kaffe på busstationen i Valladolid blev det dock i väntan på bussen.
Det första som mötte mig när jag kom in på området var den storslagna pyramiden El Castillo. Man kan säga att jag i stort sett fick ha pyramiden för mig själv tills jag kände mig nöjd och gick vidare till resten av sevärdheterna på området. Chichén Itzá har tusentals besökare varje dag året om. En stor del av besökarna kommer via dagsturer från Cancún, Playa del Carmen och Tulum (som jag nämnde igår). Utöver dessa tre stora turistorter kommer det även bussar från Mérida. En försvinnande liten del kommer som jag, från Valladolid. Merparten av dessa bussar anländer inte förrän vid 11-tiden, så kommer man när grindarna öppnar så har man rejält med tid att utforska nästan hela området under lugna, sköna förhållanden. Normalt sett har jag ingenting emot att det är mycket folk men då det gäller en sån här sevärdhet är det bara ett otyg.
Det relativt lugna regnet slutade lagom när jag kom fram till El Castillo. Snacka om bra tajming. En timme senare kom ett nytt regn in och denna gång var det i form av spöregn. Det regnade för mycket för att ens kunna röra sig runt på området. Jag hade varken regnkläder eller paraply så jag tog skydd under regnskyddet för ett souvenirstånd. Jag skrattade för mig själv när jag kom på att jag på flera ställen läst att när det regnar finns det minsann ingenstans att ta skydd. Det stämde verkligen jättedåligt. Alla försäljare har med sig stora presenningar för att skydda sig och sina lager av souvenirer. Ingenting konstigt med det och perfekt för turister. Då får dom dessutom en extra chans att marknadsföra sina varor.
Det tog mig ungefär tre timmar att utforska hela området. Blev endast sinkad någon halvtimme på grund av regnet. Jag tyckte att jag tog mig rejält med tid för varje plats av intresse. Jag hoppade inte över någonting. Var till och med kollade på den heliga cenoten (Cenote Sagrado) som ligger i den nordligaste delen av området. Den var inte mycket att se men det kändes ändå bra att ha sett den. Höjdpunkterna var El Castillo, Great Ball Court (med Temple of The Jaguars i direkt anslutning), Temple of the Warriors, Group of the thousand columns, El Caracol och The Nunnery. Allt som allt en riktigt trevlig halvdag. Jag gjorde Great Ball Court sist vilket var lite dumt då det börjat välla in turister när jag kommit fram till den. Det var den enda sevärdheten under min runda då jag verkligen blev störd av att det var för mycket folk. I övrigt fick jag till en bra rutt som blev väldigt logisk. Det är väldig lättnavigerat och precis som överallt på Yucatán-halvön alldeles platt.
Alla bilder ovan från mitt besök till magiska Chichén Itzá.
Tillbaka i Valladolid blev det prioritet på att få i mig dagens första mål mat. Efter maten tog jag en sightseeing-tour i dom centrala delarna av staden. Jag ville utnyttja det faktum att vädret var mycket bättre idag. Detta var min sista chans att utforska Valladolid. Fokus låg på gatan Calz. de Los Frailes som är mycket vacker i arkitektur och färger. På kvällen kunde jag konstatera att jag haft en riktig toppendag.
Sightseeing i Valladolid efter lunch.
(6/2-22) Idag var det dags att lämna Mérida för denna gång. 16 nätter blev det totalt i denna fina stad. Jag hade som grundplan att stanna i staden 4-5 nätter innan olyckan slog till. När jag checkar ut från hotellet får jag någon form av Maya-kalender i present. Det var trevligt. Jag ska öppna den vid ett senare tillfälle och studera den noga. Otroligt intressant.
12.47 hade jag ADO-buss till Valladolid. ADO-busstationen i Mérida ligger endast 800 meter från mitt boende så det är enkel promenad. När jag anländer till busstationen så slås jag återigen av hur modern och ren och fräsch den är. Den liknar mer en flygplatsterminal än en busstation. ADO är verkligen det bästa man kan åka med i bussväg här på Yucatán-halvön. Bästa fordonen (nya lyxiga Volvo-bussar som verkar vara specialdesignade) och bästa punktligheten. Dom tuffar runt på motorvägar med delade vägbanor i 70-80 km/h vilket känns väldigt tryggt. Man får vad man betalar för som vanligt. Det finns en annan fördel med att åka dyraste bussarna i Mexiko också. Dom tar alltid bästa vägarna med vägtullar och det betyder mycket ur säkerhetsaspekt avseende väpnade rån. Jag vet inte hur mycket sådant det är på Yucatán-halvön, men det finns definitivt sådana problem i andra delar av landet.
Bussen rullade ut från stationen 12.49 och efter en mycket komfortabel resa anlände vi till Valladolid vid 15-tiden. Jag hade återigen bokat hotell väldigt strategiskt, endast 400 meter från busstationen. Efter incheckning gick jag ut på stan för att göra ett försök att fotografera lite. Det regnade lite från och till vilket gjorde att jag inte fick så mycket fotat. Det har förresten regnat från och till i ett par dygn i sträck nu. Det är väldigt ovanligt denna årstid enligt lokalbefolkningen både i Mérida och här i Valladolid.
Bilder ovan tagna efter från Valladolid tagna direkt efter ankomst till staden på min promenad från busstationen till hotellet.
Min enda viktiga punkt på listan idag var att gå bort till busstationen och köpa en biljett med ADO till min slutdesination Cancún. Skönt att ha det avklarat i tid. Samtidigt passade jag även på att köpa en biljett till Chichén Itzá på första bussen imorgon bitti med avgång 07.30 med företaget Oriente. Det fanns platser kvar! Det tog ett tag innan jag förstod att man skulle välja Oriente och inte ADO för denna resa. Oriente-biljetter säljs nämligen i samma kassor som ADO-biljetter. ADO:s första buss går inte förrän 10.30! Då är det redan för sent för att man ska kunna hinna före horderna av turistbussar från Cancún, Playa del Carmen, Tulum och andra delar av Yucatán-halvön. Bussresan tar enligt uppgift ungefär 45 minuter och Chichén Itzá öppnar 08.00. Jag är väl framme runt 08.15 då förhoppningsvis. Tjejen i kassan föreslog att jag köpte en returbiljett med Oriente på en gång. En öppen biljett. Mycket bra förslag! Så nu är allting fixat för imorgon. Förhoppningsvis blir vädret lite bättre också. Det lär bli en kanondag oavsett. Det här skall vara en riktig höjdare. Jag har förberett mig nu ikväll genom att läsa på om geografin och byggnaderna. Jag har en Lonely Planet Central America med mig som har ett eget avsnitt om Chichén Itzá, vilket är trevligt då Mexiko och Yucatán inte hör till Centralamerika geografiskt.