(5/2-15) Jag bestämde mig sent igår kväll för att inte försöka ta mig till Parque Nacional Corcovado. Jag känner mig inte tillräckligt motiverad och inser att jag saknar lite av den utrustning som krävs. Jag får helt enkelt åka dit när jag är i Costa Rica nästa gång! Målet för dagen blev att ta den enda tidiga bussen från Uvita till Ciudad Neily klockan 05.00 och därefter satsa på Paso Canoas vid gränsen till Panama. Mitt slutmål var att minst ta mig till David i Panama. Ibland får man helt enkelt ta dessa tidiga morgnar i nödfall även om det inte är det roligaste.

Jag gick upp 04.00 och var vid busshållplatsen runt 04.45. Busshållplatsen ligger ett par kilometer från mitt boende på Cabinas Esmo, så det blev till att svettas direkt på tom mage. Bussen kom inte förrän 05.35. Anledningen till att åka till Ciudad Neily var som sagt att jag ville ta mig till Paso Canoas som är den västligaste gränsövergången mellan Costa Rica och Panama. Jag hade alltså bestämt mig för att ta mig till Panama idag! Lite mer än tre timmar tog det från Uvita till Ciudad Neily och i där fick jag tag i en buss direkt till Paso Canoas. 45 minuter senare var jag framme i Paso Canoas. Paso Canoas tyckte jag var en mycket förvirrande gränsövergång. Det första jag gjorde var att äta min första måltid för dagen. När jag sedan skulle fixa min utresestämpel på Costa Rica-sidan blev det förvirrat. Enligt min bok skall det inte kosta någon skatt att lämna Costa Rica. När jag och ett yngre par från Schweiz kommit längst fram i kön för att få våra pass stämplade visade det sig att vi skulle ha betalt 7 dollar i skatt i en annan lucka innan luckan man erhåller ut-stämpeln. Det började nu brista för mig. Jag var trött och arg. Det fanns ingen information om detta ens på spanska. Det var bara att hoppa ur den kö vi stått i en halvtimme för att komma först, och ställa sig sist i kön för att betala skatten.
När vi till slut fått våra Costa Rica-stämplar gick vi vidare till Panama-immigrationen. I min bok, som är en alldeles nyutkommen Costa Rica Lonely Planet hade jag läst att biljett ut ur Panama samt 500 USD kan krävas för att bli insläppt i Panama. Villkoret med biljetten var enkelt för mig att uppfylla då jag har flygbiljett hem från Panama city. 80 dollar hade jag i kontanter.
Mannen bakom disken frågade först hur länge jag skulle stanna i Panama och sedan om jag kunde visa biljett ut ur landet. Efter att ha tittat på flygbiljetten säger han: Can you show me 500 dollar in cash? Jag måste säga att jag blev lite förvånad över denna fråga trots att jag hade läst om det i boken. Det jag också hade läst var att folk nekas inträde i landet på grund av det här. Eftersom det hade varit enkelt för mig att gå och ta ut pengar i den ATM som finns på området så blev jag inte speciellt skärrad. Jag drog en chansning och svarade att jag inte hade 500 dollar. Då tittade han på mig en stund. Plötsligt säger han: Do you have a credit card? Det blev min räddning. Efter att jag visat honom mitt Mastercard tillade han: Next time you must show money or bank statement. Det blir nog ingen nästa gång tänkte jag för mig själv medan jag sa ”si,si”. Jag tackade och gick. Nu var jag äntligen färdig att gå över gränsen. Men först ville jag kolla hur det hade gått för mina nyfunna vänner från Schweiz som stått i kö i en annan lucka under tiden. Jag hittade dom nästan direkt och jag såg genast på dom att det inte hade gått bra. Dom hade varken uppfyllt kravet på pengar eller biljetter ut ur Panama. De hade fått rådet att gå och köpa en bussbiljett från David i Panama tillbaka till San José i Costa Rica. Riktigt patetiskt, men det är bara att acceptera faktum och regelverk. Jag sa farväl till paret och önskade dom lycka till. Jag hade nu utökat mitt mål för dagen och bestämt mig för att försöka hinna minst till Santiago idag. Efter en buss först till David från Paso Canoas och sedan ytterligare en buss från David till Santiago hade jag lyckats! Fyra olika bussar plus en jobbig gränsövergång blev det idag! En riktigt tung dag var över när jag hade hittat hotell för natten i Santiago vid 18-tiden. 14 timmar tog det! Hotellet heter Hotel Hong. Det var viktigt att avancera så här långt idag för att skapa förutsättningar för en bra sista vecka på resan. Nu är jag nära ett par av de platser jag är intresserad av.
Imorgon är planen att antingen åka till Santa Catalina vid kusten eller Santa Fe uppe i bergen. Båda nås bäst från just Santiago! Jag kommer att bestämma mig för ett alternativ sent ikväll!