Davao City, Davao Del Sur, Filippinerna
(11/8-12) Idag har jag gjort en utflykt till Samal. Samal är egentligen ingenting märkvärdigt, men kan vara trevlig omväxling till stadslivet. Det finns hyfsat bra ställen att äta på, de flesta är resorts med egen strand. Det kostar entré att gå in, runt 150 peso brukar det ligga på. Då får man restaurang, konstgjord strand och en del underhållning i form av musik och uppträdanden. Jag tog taxi till piren (Sasa pier) för att ta färjan ut till Samal. Taxin kostade runt 160 peso. På hemvägen blev det jeepney för 13 peso. Då skall man komma ihåg att taxi är billigt här.
Jag har lite beslutsångest angående vad jag skall göra härnäst. Trevligt ändå att den här gången inte ha några måsten. Det enda som jag har lite funderingar över är hur jag skall ta mig upp till Angeles igen då jag skall flyga hem därifrån. Det är dock alldeles för tidigt att börja oroa sig över det redan nu i början av resan!
(10/8-12) Igår blev det en bra kväll med öl och karaoke. Blev inbjuden till en privat karaoke av tre par som jobbade åt AstraZeneca, som brukade gå ut på torsdagar vilket var den enda dagen de kunde gå ut under veckan. Man kan tycka vad man vill om karaoke, men det är ett bra sätt att lära känna folk på.
Idag har jag inte en aning vad jag skall ta mig för. Det är ganska skönt att komma tillbaka till en stad man varit i några gånger innan då man redan har gjort bort all sightseeing. Perfekta förhållanden för att bara koppla av.
När jag var på Gaisano mall idag så träffade jag en riktig kändis bland expats här i Davao, mr mindanao.com himself, även kallad Mindanao Bob. Han var i sällskap med sin fru och de letade efter en restaurang på femte våningen i Gaisano mall. Jag fick ett visitkort av honom, och en kort pratstund. Han är ägare till en massa webbsajter som handlar om Mindanao och hur det är att leva på Filippinerna. Han är en riktig entreprenör.
Jag har precis ätit middag på Claude’s Cafe de Ville i centrala Davao. Helt säkert den bästa middag jag någonsin har ätit i Filippinerna. 1000 peso kostade det, men på grund av att det är Kadayawan Festival i Davao snart så kör dom med 20% rabatt på notan. 800 peso (127 kr) med andra ord. Mängder med seafood, soppa, pasta, frukt och ett par öl fick jag för det. Dessutom kör de med live musik, två gitarrister och en ståbas. Professionella musiker och professionell restaurang. Jag kunde knappt gå tillbaka till hotellet efteråt, så mätt var jag. Jag testar verkligen runt på restaurangerna här nu, vilket är kul när man dessutom tycker att man har råd. Jag gissar på att en liknande måltid skulle kosta ett par tusen kronor i Europa, och då överdriver jag inte!
(9/8-12) Idag är det jättefint väder precis som igår. hade tänkt att åka till Samal idag men orkade inte. Hade kunnat blivit en fin stranddag därute men jag är oerhört lat just nu. Skönt att bara vara lat här i Davao. Man kan bara liksom skräpa runt. Idag var jag på Abreeza mall en sväng då jag aldrig varit där. Jag undrar om jag är världens bästa på att gå omkring i shoppingcenter utan att köpa något?
Det kan bli att försöka kolla om man kan träffa lite folk ute ikväll. Man är ju ensam hela tiden, vilket känns lite konstigt när man har folk omkring sig precis överallt.
Davao är toppen. Jag visste att jag gillade den här staden men det är mer än tre år sedan jag var här sist. Trevligt folk och allt är väldigt enkelt med allt nära inpå. Ska man göra lite saker samt hitta de bästa seafood restaurangerna, så blir jeepneys en del av livet här om man inte har egen transport. Man kan även ta taxi då och då, men då jag inte går brukar jag oftast jeepney. Detta är en av världens största städer till ytan så allt är väldigt utspritt. Att hyra bil eller motorcykel är ingenting jag skulle vilja göra här. Det känns inte värt det, då risken är för stor att man hamnar i trubbel. Jag börjar äntligen hoppa på jeepneys ämnade för min destination också, vilket innebär att jag börjar lära mig staden väldigt bra redan.
Ikväll hittade jag en jättebra seafood-restaurang och åt en fantastisk middag med öl till för 380 peso. Value for money känns svårslaget här i Davao om man jämför med övriga Filippinerna.
Jag lovade mig själv att jag skulle göra ett försök att klättra upp på Mount Apo, men det börjar redan kännas avlägset. Jag är helt enkelt alldeles bekväm för att tälta och frysa uppe på ett berg just nu. Dessutom tar det 4-5 dagar att genomföra det.
(8/8-12) Idag blev det en rätt så lugn dag, men ändå rätt långa distanser till fots. När jag är ute och går inser jag ganska snart att jag minns ganska väl hur staden ser ut. sist jag var här var över julhelgen 2008. Jag hade tänkt att jag bland annat skulle kolla in Gaisano mall och Victoria Plaza, båda shopping center. På hemvägen från Victoria Plaza tog jag en jeepney en bit av vägen tillbaka och utforskade sedan en del av ett slumområde till fots innan jag gick hem till hotellet. Lagom start på resan, mest för att vänja fötterna som redan fått en del skavsår. Precis som vanligt alltså! Lite bilder nedan från dagen.
(7/8-12) Det var med lättnad jag klev av planet i på flygplatsen i Davao vid 12-tiden. Angeles var riktigt trist både vädermässigt och i övrigt. Det regnade så mycket under natten att det läckte in vatten genom taket i mitt hotellrum. Jag sov i dubbelsäng och som tur var droppade vattnet på den sida jag inte låg. Enorma mängder regn har tydligen fallit i området kring Manila de senaste veckorna. Igår hörde jag att 50 % av metro Manila var översvämmat. Lite citat från dagens upplaga av tidningen Manila Times nedan:
”Schools, financial markets and most government and private offices were shut as key roadways in Manila were submerged by waters that in some areas reached neck-deep.Residents of low-lying slums fled the huge shantytowns lining Manila’s rivers and sewers for the safety of schools, gymnasiums and government buildings as the downpour generated by seasonal monsoons struck overnight.
Government weather forecaster Bernie de Leon said that in the 24 hours to Tuesday morning, 323 millimetres (13 inches) of rain fell on the capital, compared to average monthly rainfall of 504 millimetres for August.”
Som vanligt är det svårt att förstå att man varit så pass nära denna naturkatastrof. Men när jag vaknade åtskilliga gånger inatt och såg hur mycket det regnade varje gång, så förstod jag att det var något riktigt otrevligt som skulle hända i framförallt Manila.
Flygningen var riktigt läskig innan vi lämnat Luzon med enormt mycket luftgropar. Ju längre söderut vi kom desto bättre väder blev det. Vid landningen i Davao var vädret helklart.
I taxin från flygplatsen in till Davao hade jag bestämt mig för att åka till ett hotell som heter Hotel Galleria. Jag sa till taxichauffören att jag ville åka dit och tänkte att eftersom det inte ligger så långt ifrån Las Casitas där jag bott tidigare, så borde jag känna igen omgivningarna. Väl framme vid hotellet skrattade jag lite för mig själv när jag såg entrén och direkt kunde konstatera att jag bott här förut. För 900 peso med ett mycket centralt läge och även pool, så är det inte mycket att diskutera.
På eftermiddagen har jag hunnit med min dyraste klippning någonsin på Filippinerna, en kostnad på hela 60 peso ( ca 9.60 kr). Jag har dessutom, precis som i Thailand, konstaterat att mitt ICA-kort som inte fungerade någonstans i Sverige fungerade även här!
Efter lite mer än två dygn på resande fot så är jag äntligen här. Nu är det dags att börja semestern och bara vila och äta gott!
Äntligen i Davao! Hotellet visade sig vara en gammal bekantskap. Jag hade bara glömt att jag bodde här första gången jag var i Davao 2008.