(24/7-09) Klockan 10.12 gick tåget från Khorat mot den lilla provinshuvudstaden Buriram. Efter ca en och en halv timmes tågresa var jag framme. Snabb incheckning på Grand Hotel som bara låg en bit ifrån tågstationen. Vid 12-tiden var jag incheckad och klar. Snabb omställning av bagaget för att ta lilla ryggsäcken och gå till busstationen i andra delen av staden. Tog lite risk då jag lämnade massa värdesaker på ett billigt hotell rum. Ibland blir man tvungen att göra så. Lyckades sedan få tag i en buss som gick till Ban Ta Pek som ligger i närheten av berget där Phanom Rung finns. En ca sex mils bussresa som skulle visa sig ta närmare 2 timmar! Från Ban Ta Pek så är man tvungen att ta en motorcykeltaxi som kostar 200 baht tur och retur, då väntar killen medan man ser templet.
På en av bussarna på vägen till Phanom Rung. Den lilla flickan var skräckslagen för ”vitingen”, till de vuxnas stora glädje. Dessa möten med lokalbefolkningen slår det mesta. Även om kommunikationen i det närmaste är obefintlig. Men nu har jag lärt mig räkna på thai i alla fall, vilket hjälper mig en hel del i vardagen här i Isaan.
Uppe på berget uppenbarar sig ett fantastiskt khmertempel, det bäst bevarade i hela Thailand. Lonely Planet-boken var till stor nytta. Det var inte lätt att ta sig hit, precis som de skriver i boken. Men belöningen är storartad när man väl kommer fram. Templet vetter mot öst och när man står vid templet och tittar åt sydost så tittar man i riktning mot Angkor Wat i Kambodja. Utsikten mot Kambodja är fullständigt fantastisk. Själva templet ligger på toppen av en död vulkan på ca 400 meters höjd. Som brukligt vid khmerernas byggnationer så är sandsten huvudmaterialet.
Inte lätt alltid att hitta någon som fixa bildbevis på att man vart på plats. När man väl hittar någon så måste man gå igenom hur kameran fungerar! Här står jag framför Phanom Rung. Bilderna ovan talar sitt tydliga språk. Ofattbara prestationer i byggnadskonst!
Jag kom tillbaka till Buriram precis när mörkret kom. En helt fantastisk dag var till ända. Träffat massvis med intressanta människor i lokalbefolkningen plus då självaste höjdpunkten, Phanom Rung. Khmerriket måste ha varit fantastiskt på sin tid.
Efter motorcykelfärden ner från tempelberget var det gott med roti. De var så goda att jag åt fyra stycken. För 5 baht styck är det ett billigt mellanmål. Jag blev förvånad när jag såg roti i Thailand, har däremot ätit det mycket på Sri Lanka.
Det känns priviligerat att kunna få besöka denna del av Thailand, som har så fantastiskt mycket charm. Nu förstår jag vad man menar när man säger att Isaan är Thailands hjärta, ja till och med hela sydostasiens hjärta! Ja visst, man kan sitta i Phuket, Samui eller Pattaya, men det är här det orörda Thailand finns. Man ser nästan inga utlänningar alls här och livet är opåverkat av turism. Frågor som ”where is the railway station” besvaras med tystnad och konstiga blickar. Vid betalning så plockar folk fram det belopp man skall betala för att visa vad de vill ha! Nästan inga skyltar eller menyer på engelska, vittnar om skillnaderna mot södern. Familjen är än mer central här, och stora delar av befolkning och kultur härstammar från Laos.