(6/6-17) Vi började dagen med att gå den korta biten från Planeta hotel till Belarusian Great Patriotic War Museum. När vi kom fram visade det sig att museet inte skulle öppna förrän klockan 10.00. Vi var på plats redan runt klockan 08.30. Då vi hade ett flyg med avgångstid 15.00 så kände jag att det inte fanns någon tid att spilla. Jag fick en idé att vi skulle åka till Gorky Park som ligger vid Victory Square. Vi tog en taxi dit som vi betalade 8 BYN för. Gorky Park skulle visa sig vara en liten besvikelse. Vi gick istället ut ur parken och bort mot Oktyabrskaya Square. Det visade sig vara ett smart drag då jag nu äntligen fick chans att ta en bild på Residence of the President of the Republic of Belarus. Byggnaden sägs vara olaglig att fotografera och den ligger granne med Aliaksandraŭski Garden Square.
Ovan bilder från dagens lilla sightseeing i Minsk.
Efter detta lilla äventyr tog vi oss tillbaka till hotellet för att checka ut och åka tillbaka till centrum igen för lite lunch. På promenaden till tunnelbanestationen tog vi vägen förbi Zaslavskaya Jewish Memorial. En mycket rörande plats där 5000 judar från ghettot i Minsk sköts till döds under en enda dag i mars 1942. Jag tycker det är viktigt att besöka en sådan här plats.
Ovan bilder från Zaslavskaya Jewish Memorial.
När vi kom till tunnelbanestationen blev vi stoppade vid spärren för att våra väskor skulle röntgas. Vi hade hade var sin handbagageväska och min väska var först ut att kontrolleras. Väktaren som utförde kontrollen var mycket trevlig och vi pratade och skämtade med honom medan han tittade på skärmen för att undersöka innehållet i min väska. Vi kunde också se röntgenskärmen. När Pährs väska åkte in i maskinen blev väktaren för första gången lite allvarlig. Han pekade på några mörka rektangulära områden på skärmen och tittade på Pähr och sa: -What is this? Vi sa till varann att nog såg det verkligen skumt ut på skärmen. Det såg nästan ut som knark eller kanske till och med som en bomb. Jag tittade på Pähr och han sade på svenska till mig att han inte visste vad det var. Efter några sekunder kom han på vad det var. Snusstockarna han köpte på Arlandas taxfree för några dagar sedan! Vid det här laget hade väktaren beordrat Pähr att öppna väskan. Pähr plockade ut två stockar snus och försökte förklara för honom vad det var. Väktaren verkade till slut förstå att det var tobak och Pähr öppnade en dosa och körde den under näsan på honom. Han ryggade bakåt ordentligt när han luktade på snuset och vi skrattade alla tre. Vi var nu fria att gå ner och åka tunnelbana.
Precis som när vi åkte in till Minsk några dagar tidigare tog vi en marshrutka tillbaka ut till flygplatsen. Flyget avgick precis på minuten. Denna gång blev det en Embraer 175 som tog oss hem till Sverige. Ännu ett mycket intressant och trevligt äventyr var över!
I marshrutkan på väg ut till flygplatsen.
(5/6-17) En heldag med sightseeing, som med tanke på att jag fick klämma in två dagars sightseeing på en dag, krävde lite extra fokus på planeringen. Jag såg till att hela tiden ligga ett par steg före och Pähr fick hänga med bäst han kunde. Ett beslut som jag var tvungen att fatta på morgonen innan vi drog ut på stadens gator var hur jag skulle mig bete mig avseende att fotografera lite känsligare platser. Jag hade verkligen försökt att sätta mig in landets regler och lagar kring det här innan jag åkte. Problemet var bara att jag hittade mycket olika information i ämnet. Efter bara en kort en stund ute på gatorna bestämde jag mig slutligen för att fotografera i stort sett allt. Det fick helt enkelt bära eller brista. Däremot så var jag väldigt diskret som jag alltid brukar vara vid sådana här tillfällen. Jag är normalt sett en laglydig person, men till slut kunde inte ens jag hålla mig från att fotografera till och med i tunnelbanan! Jag räknade kallt med att kunna få radera foton alternativt få kameran konfiskerad. I värsta fall böter, men absolut inget värre än så. Det var en risk jag var villig att ta idag.
Jag är otroligt nöjd med dagens bildskörd. Vädret var av den sämre sorten idag, men det var inte så mycket nederbörd vilket var huvudsaken. Folket är extremt trevliga och vänliga också, vilket inte gör saken sämre. Jag har inte sett någonting alls av den så klassiska gamla kommunistattityden man stöter på så ofta i dessa länder, som exempelvis Ukraina. Det är dock något jag saknar lite också för att det här ska kännas ordentligt mycket 80-tal.
Arkitekturen är otroligt intressant i Minsk. Stadens stalinistiska arkitektur är både bedårande vacker och samtidigt ondskefull och deprimerande.
Vi såg inte mycket polis- eller militärnärvaro på stadens gator och torg. Det var faktiskt mycket mindre av det än vad jag hade förväntat mig. Det är otroligt rent och fräscht i de centrala delarna av staden. Tunnelbanan är skinande blank och den sida och fasad man utsätts för i den här typen av land är putsad och fin.
Under en sådan här dag snurrar tankarna runt i huvudet. Hur har folk det egentligen här? Vid det här laget har jag lärt mig att det är otroligt svårt att komma in under ytan på ett sådant här samhälle. Särskilt om man som i detta fall bara har några dagar på sig. För mig som turist så finns det en hel del fördelar med länder med auktoritära styren. Den allra mest framträdande är att man känner sig otroligt säker oavsett vilken tid på dygnet man är ute och går på stan.
Som jag tidigare nämnde ovan så blev det denna dag fullspäckad med sevärdheter på grund av tidspressen. Förutom det så var det ytterligare en sak som försvårade navigeringen. Två nationella språk används på skyltar och kartor. En gata, ett torg eller en tunnelbanestation har två olika namn. Ett ryskt och ett belarusiskt. Ett bra exempel på detta är den centrala tunnelbanestation som på ryska är känd som Oktyabrskaya. På belarusiska heter den Kastryčnickaja!
Vi startade dagen längs Prospekt Nezalezhnosti (Independence Avenue) på Independence Square där fokus låg på Lenin-statyn och Church of Saints Simon and Helena. Independence Square är ett enormt stort och imponerande torg! Det finns en massa grå och trist fascinerande stalinistisk arkitektur runt torget.
Efter Independence Square gick vi några kvarter bort från Prospekt Nezalezhnosti och vände sedan tillbaka till paradgatan igen i höjd med KGB-högkvarteret. Efter det följde vi Prospekt Nezalezhnosti bort till October (Kastryčnickaja) Square, som är ett otroligt fascinerande och mäktigt torg. Den dominerande byggnaden på torget, Palace of Republic, är en mäktig skapelse och kanske en av de mest imponerande byggnaderna i hela staden. Arkitekturen runt torget går i stalinistisk stil.
Efter October Square gick vi vidare mot Minsk stadshus och dom kyrkor som finns i de närliggande kvarteren. Sedan blev det att kolla in Minsk gamla stad och Island of Tears. Det blev lunch i gamla staden.
På slutet av dagen tog vi tunnelbanan till station Uschod för att kolla in National Library of Belarus som ligger några kilometer nordost om centrala Minsk. Biblioteket sägs innehålla närmare tio miljoner böcker. Det finns ett observation deck på den 23:e våningen med fin utsikt över Minsk.
Sedan åkte vi till Yakub Kolas Square där vi letade efter en marknad som vi inte hittade. Det blev att ta en öl där istället och vila lite.
Bilder ovan från en riktigt bra dag i Minsk.
(4/6-17) Söndagen blev en pina ända fram till sent in på eftermiddagen. Det blev lite för mycket att dricka, men det var värt varenda droppe. Det enda tråkiga är att man inte har tid att förlora närmare en hel dag när man är på en sådan här kort resa. Jag tröstade mig med att det är så sällan jag gör något sånt här. Jag reser oftast ensam vilket medför att det sällan blir fester med dessa mängder alkohol!
Det blev att ställa in dagens schema helt och hållet efter nattens bravader. Illamående och huvudvärk och ingen mat förrän sent på eftermiddagen. Kvällen spenderades inne i centrum där vi gick omkring längs paradgatan Prospekt Nezalezhnosti. Vi gick även och tittade i GUM Department Store som är ett måste om man gillar arkitektur i socalist-realistisk stil.
Morgondagen är tänkt att att användas till att beta av den lista jag upprättat över saker jag vill se under tiden här i Minsk. Listan är utformad för att avverkas under två heldagar så det kommer att bli en garanterat stressig dag.
Några inledande bilder från centrala Minsk ovan.
(3/6-17) Tajmingen att åka till Belarus är minst sagt perfekt. Landet införde visumfrihet i februari 2017 för vistelser som varar i max fem dygn. 80 stater omfattas av den nya regeln. Jag har under de senaste två åren försökt åka till Belarus vid ett par tillfällen. Varje gång har jag gett upp på grund av strul med visumansökan. Denna resa är verkligen en liten dröm som går i uppfyllelse.
Landet som endast ligger en dryg timmes flygresa från Sverige, är högintressant att besöka. Europas sista diktaturstat är den vanliga benämningen på landet i västmedia. Det känns lite som att åka till Burma eller Kuba. En resa bakåt i tiden till ett samhällssystem som inte längre finns kvar på så många platser i världen. Det här är även ett ypperligt tillfälle att få en rejäl dos av gammal sovjetisk arkitektur.
Avfärd från Arlanda med det passande vitryska flygbolaget Belavia till Minsk precis på utsatt tid, klockan 13.40. Flygningen till Minsk tog strax över en timme och var riktigt trevlig. Den här flygplansmodellen av Bombardier var väldigt fin. När vi kom in i den skinande rena flygplatsterminalen insåg jag ganska snart att vi var tvungna att köpa en obligatorisk belarusisk försäkring. Det sägs att man ska kunna använda ett specialutfärdat försäkringspapper från sitt försäkringsbolag för att slippa köpa en försäkring. Vi hade med oss sådana papper, men det verkar som att immigrationsmyndigheterna hittar alla möjliga anledningar att ogiltigförklara turisters reseförsäkringar! Vi vågade inte chansa på att ställa oss i kön till immigrationen så vi köpte var sin försäkring för 4 Euro först. Det var det värt! Jag såg minst två personer som fick gå tillbaka och köpa försäkring för att sedan hamna sist i kön igen trots att dom hade papper på gällande reseförsäkring!
Vi tog ut pengar i en ATM inne i ankomsthallen. Det är alltid mycket trevligt att slippa växla in medhavda dollar som kan vara bra som backup om kortet börjar strula. Efter bankomatuttagen hade vi sådan tur att vi kunde hoppa in direkt i en marshrutka som precis var på väg att åka in till centrala Minsk. Det kostar 4 BYN (ungefär 18 kr) per person att åka de cirka 42 kilometerna in till staden. När vi kom fram till busstationen som ligger i anslutning till den centrala tågstationen Minsk-Passazhirsky så beslutade jag mig för att vi skulle gå därifrån hela vägen till hotellet. Som så många gånger förr så är visar det sig bli en längre promenad än vad man räknat med att det skall vara enligt kartan.
Det skulle visa sig bli en riktig helkväll på krogen efter vi hade checkat in på hotellet och ätit middag. Vi åkte två tunnelbanestationer (från station Frunzenskaya till station Kastryčnickaja) och tog sedan en promenad till restaurang Bierkeller som ligger ett par kvarter från Victory Square. Där blev det en god middag och ett par öl. Jag hade tidigare under kvällen läst om ett ställe som heter Doodah King som enligt ryktet skulle vara bra. Vi tog oss dit och det skulle visa sig stämma väldigt bra. Så pass bra att vi inte kom hem förrän vid 5-tiden på söndagsmorgonen! Vår nyvunna belarusiska vän Varfalamei bjöd oss på taxi tillbaka till hotellet. Trivselfaktorn, stämningen och vänligheten hos människorna inne på Doodah King var fantastisk. Stället har ingen entréavgift och alkoholen är billig.