(24/9-15) När jag vaknade i morse var jag mycket friskare. Framförallt fri från alla smärtor som plågade mig igår. Det blev att ta det väldigt lugnt idag. Jag vill inte ha några fler återfall nu av denna hemska influensa. Det enda jag tänkte göra idag var att skaffa en bussbiljett till nästa destination, Zagreb, Kroatiens huvudstad. Efter att ha försökt kommunicera med ett flertal människor på både buss- och tågstationen började jag inse att jag inte skulle kunna åka till Zagreb imorgon. Jag tillbaka till lägenheten och började kolla nyhetsflödet och till slut hittade jag ett par artiklar från brittiska nyhetssajter som berättade hur det låg till. Kroatien hade stängt sju gränsövergångar mot Serbien på grund av en konflikt angående flyktingfrågan. Då fick jag det bekräftat. Det förklarade varför alla bara skakade på huvudet när jag frågade efter biljett till Zagreb! Där rök Slovenien och även Italien från denna resas resrutt! Jag hinner nog med dom länderna någon annan gång.
Jag spenderade resten av dagen med att göra ingenting, förutom då att fundera ut min nästa destination imorgon. Det var en lite svårare nöt att knäcka än jag trodde. Vi får se imorgon kväll om dagens beslut var bra eller dåligt.
Några bilder ovan på flyktingarna vid busstationen i Belgrad.
(23/9-15) Det har varit en märklig första dag i Belgrad. Från morgonen till en bra bit in på eftermiddagen var allting ok med mig. Jag lyckades kolla in ett antal saker i Belgrad som jag hade planerat in. Efter den sena lunchen började jag få extremt ont i halsen igen och parallellt med det så blev jag kraftigt illamående samt fick kraftig migrän! Det var bara att ta sig tillbaka till lägenheten och försöka vila och sova tidigt. Jag kände mig ändå rätt nöjd trots allt med den sightseeing jag ändå åstadkommit med tanke på omständigheterna.
Jag började med att kolla in stadens kända fort, Kalemegdan citadel. Det var trevligt att gå omkring i det fina vädret med utsikt över floderna Sava och den mäktiga Donau, som möts nedanför fortet. I lugn takt på väg till fortet kollade jag in Belgrads gågata med omgivande kvarter.
Bilder från första sightseeing-rundan i Belgrad ovan.
Sedan gick jag ända bort till den ortodoxa kyrkan Sankt Savas tempel, vilket är några kilometer från mitt hotell enkel väg. Det är världens största ortodoxa kyrka. Den är 82 meter hög! På vägen till kyrkan passade jag på att kolla in några av de byggnader som bombades av NATO 1999.
Bilder ovan från promenaden till Sankt Savas tempel.
(22/9-15) Igår hade jag via booking.com sagt till Nikola att jag skulle anlända till Belgrads internationella busstation klockan 21.30. Det jag hade missat var att det var bulgarisk tid. Serbisk tid skulle då bli 20.30. Dessutom anlände bussen 20.00 serbisk tid. Eftersom det inte stod någon och väntade så kom jag på mitt misstag med tidsskillnaden. Jag börjar gå istället, tänkte jag. Under tiden som jag virrade runt i Belgrad på väg till lägenheten så hade Nikola forskat lite på sitt håll angående bussen. Då hade han från flera håll hört 22.00 serbisk tid! Så när jag kom fram till rätt adress så var han nere på busstationen och letade efter mig! Klockan 22.30 lyckades jag få tag i Nikola, innehavaren av lägenheten jag hade hyrt, via en släkting i samma trappuppgång. Släktingen ringde till honom och berättade att jag var på plats. Det var bara ren tur att han skulle gå ut och gå med hunden, annars hade jag nog gett upp. Trots att personen pratade bra engelska så kunde jag nästan inte kommunicera med honom. Jag berättar mer om det nedan. Det löste sig till slut vilket var skönt och nu sitter jag i lägenheten och skriver det här.
Natten till idag vaknade jag runt 03-tiden av att jag hade extremt ont i halsen. Jag gick upp och tog ett par Alvedon och lyckades somna om igen till slut. Vid 13.30-tiden tog jag tunnelbanan de tre stationerna från mitt hotell till Sofias busstation. Det visade sig vara en mycket fin och komfortabel buss. En halvtimme innan avgång var man tvungen att checka in och visa upp sina identitetshandlingar, i mitt fall passet. Bussresan gick väldigt bra och smidigt med bra och fina motorvägar. E75 genom Serbien från Niš upp till Belgrad är inte mycket att klaga på. Dessutom gick de 40 milen på sex och en halv timme. Fram tills vi stannade för middag hade jag inte märkt av några problem med halsen. Lite ont bara stundvis. När jag skulle beställa såg servitören ut som ett frågetecken och det gjorde säkert jag också. Jag fick inte ett fram ett ljud och det gjorde dessutom riktigt ont i halsen varje gång jag försökte prata. På hotellet i Sofia märkte jag på sin höjd att jag var lite hes. Det blev till att peka på menyn istället. Jag har fortfarande inte fått tillbaka rösten ännu, vilket gjorde att jag fick skriva på en lapp till Nikola att jag tappat min röst på grund av nåt virus. Nu är det lika bra att jag går och lägger mig och hoppas på att det åtminstone är lite bättre imorgon. För nu gör det ordentligt ont. Jag bor förresten i Belgrads gamla stadsdel, Stari Grad, där jag hyr en lägenhet på 60 kvadrat. Kul att vara i ett nytt land!
Bilder ovan från dagens bussresa.