(22/8-15) Idag har jag haft en välförtjänt vilodag. Jag har mest bara strosat runt i Iași och tagit det lugnt. Jag var tvungen att ta tag i två saker inför morgondagen, en hotellbokning och en reservation av en bussbiljett. Jag gick ner till busstationen för att köpa en bussbiljett och hittade rätt ställe ganska omgående för köp av biljett till min tänkta destination. Jag hade skrivit namn, datum och tid i min mobiltelefon för min destination som jag visade för damen i luckan. Då säger hon något på rumänska som jag inte förstår ett dugg av. Det tar helt stopp när jag försöker på engelska. Hon bara ger upp. Till slut får jag tag på en annan person som också jobbar på busstationen som kan lite engelska. Till slut förstår jag att det damen ville var att ha mitt namn så hon kunde reservera en biljett till imorgon. Man kan tydligen inte köpa biljett dagen innan. Lite märkligt, men så fungerar det tydligen här. Jag gav henne mitt namn och då såg hon lite muntrare ut. Jag skall vara där imorgon en halvtimme innan avgångstid och betala och hämta ut biljetten.
Det fantastiska med att resa är inte bara de bara de fina sakerna du ser, smakar på och upplever, utan även de fantastiska människor du möter längs vägen som är av samma personlighet som dig själv avseende intresset för att resa! Har precis tagit farväl av John som är person som verkligen kändes som en broder. Han åker till Budapest imorgon och jag åker vidare åt mitt håll på nya äventyr! Numera har jag en person jag kan besöka i Wales!
(21/8-15) Nytt land idag! Jag har nu kommit till Rumänien. Ny valuta och omställning till ny växelkurs. Valutan här är Rumänska Lei (RON). Efter en tre timmar lång bussresa med start i Chișinău kom jag fram till Iași vid 14-tiden. Det gick väldigt enkelt för mig och britten John över gränsen med våra EU-pass. Det var däremot en del som hade större problem, vilket gjorde att det tog lite längre tid. I och med Rumäniens inträde i EU 2007 fick Moldavien en gräns mot EU. Det uppstod långa köer av moldavier som ville ha visum till Rumänien och därmed få en chans att ta sig in i EU.
Det visade sig att jag bokat ett av de finare hotellen i Iași, Grand Hotel Traian, för endast 350 kronor per natt. John hade bokat ett dormitory på ett hostel, vilket jag nog får börja göra snart också. Det var nästan så jag skämdes över det ”palats” jag bokat när vi kom till mitt hotell. Jag börjar ligga en bra bit över budget nu. Grand Hotel Traian är designat av Gustave Eiffel, en arkitekt som har lite andra kända byggnadsverk på sin lista. Bland annat ett som är mycket känt och ligger i Paris.
Eftermiddagen spenderades med att bekanta mig med Iași som verkar vara en riktigt trevlig stad. John och jag bestämde oss för att träffas ikväll och käka middag, vilket jag verkligen ser fram emot. Han är en mycket trevlig kille som även är mycket berest i Europa. Han har bland annat på många av de platser jag planerar att åka till framöver. Vi har väldigt mycket att prata om och bussresan gick väldigt snabbt då vi pratade hela vägen.
Jag har haft en fantastisk kväll med John, en kille på 44 år från Wales. Det var längesedan jag hade så roligt. Imorgon ska vi träffas utanför mitt hotell samma tid, 19.00, och göra om det här igen!
När jag ser äldre människor här i Rumänien på gatorna tänker jag precis som jag brukar tänka när jag är i andra länder som varit utsatta för förtryck: Vad tråkigt att den här människan fick så många år av sitt liv förstört på grund av Ceaușescu. Mycket sorgligt.
Trots resa över landgräns idag har jag hunnit med jättemycket redan i Iași. Lite bilder nedan från Iași.
Staden Iași verkar initalt väldigt fin och trevlig. Mitt första intryck av Rumänien har varit fantastiskt bra idag!
Hej igen! Jag följer din resa och det är mycket jag skulle vilja kommentera. Får räcka med Eiffels Grand Hotel. Vilken tur du hade! Trevligt att bara få se att Eiffel kunde annat än tornet. Har en sann? historia om ”det hemska tornet som snarast borde rivas”. Den lilla föreningen för att få bort tornet hade alltid sina sammanträden just i tornet, och på frågan varför, när man ogillade det så, blev svaret: Det finns ju ingen annanstans i hela Paris som man kan slippa se hemskheten! Marianne