(21/9-15) Mitt uppdrag idag var att bringa klarhet i min vidare resa. Jag har nu kommit till en brytpunkt där jag kan ta lite olika resrutter. Grundrutten som är planerad sedan länge är dock Sofia-Belgrad vilket är vad jag jobbat på att få till. Det har varit ovanligt lite information att få tag i angående denna sträcka. Jag har hela tiden vetat att det går ett nattåg varje dygn mellan Sofia och Belgrad, men jag har hört många dåliga historier om folk som tagit det tåget. Dessutom så har jag sett att man tjänar minst ett par timmar på att ta buss. Till skillnad från tågen så går bussarna inte på natten vilket gör att man inte sparar en hotellnatt, men i övrigt så har jag bara hittat fördelar med buss på denna sträcka. Efter att ha tittat runt på nätet så har jag hittat två bussbolag som kör den här sträckan. Jag begav mig bort till busstationen på förmiddagen för att se om jag kunde köpa en bussbiljett med det ena bolaget som har en avgång klockan 14.30 varje dag. Enligt nätet har det andra bolaget två avgångar, den första 07.00 och den andra 16.00. 14.30 är en mycket bättre avgångstid för min del. På busstationen hittade jag först bara bolaget med de sämre avgångarna, och enligt informationen på busstationen visste dom inget annat bolag heller. Det var verkligen tur att jag inte gav upp efter det bakslaget. Plötsligt ser jag en skylt med namnet på bolaget jag söker, Florentia Bus. Ytterligare flyt hade jag när jag fick reda på att det bara fanns en plats kvar på bussen imorgon! 47 leva kostade biljetten och beräknad ankomsttid i Belgrad är 21.30 imorgon kväll. Sju timmar för en resa på närmare 40 mil känns helt ok. jag känner mig väldigt glad att det föll så väl ut det här med bussbiljetten. För det mesta brukar jag boka hotellrum innan jag vet hur jag ska ta mig från A till B, men det vågade jag inte i detta fallet. Så nu blir det att fixa den biten. Vädret är grått och mycket svalare idag och jag är jätteförkyld så att organisera och planera resan passar jättebra idag.
Idag är det precis fem veckor sedan jag anlände till Moldaviens huvudstad Chișinău. Jag började som bekant resan med sex dagar i Odessa, mest lite som uppvärmning. Jag har alltså avverkat Moldavien, Rumänien och Bulgarien på fem veckor. Det är på plats med en kort sammanfattning av dessa tre länder idag.
I Moldavien hade jag bara ett stopp och det var i huvudstaden Chișinău. Det är en trevlig stad. Det kanske inte är den vackraste staden jag varit i men den har charm. Folk är trevliga och stadens relativt trygg. Efter att ha kollat in det som var värt att se i Chișinău så gjorde jag lite dagsturer. Den som gick till Transnistrien var den stora höjdpunkten. Den bisarra lilla utbrytarrepubliken. Jag träffade en kille från Wales som var rätt så avundsjuk på att jag kunde åka dit men inte han. Han hade nämligen blivit bestulen på sitt pass i Kiev och hade ett temporärt pass. Temporära pass accepterar dom tyvärr inte i Transnistrien. Moldavien och Transnistrien hade jag inte velat missa.
Efter Moldavien blev Rumänien med stoppen Iasi (uttalas Jash), Suceava, Sighisoara, Sibiu, Brasov, Bukarest och Constanta. Det riktigt fina med Rumänien, om man skall välja ut något, är Transsylvanien. I mitt fall så hade jag tre stopp där (Sighisoara, Sibiu och Brasov). Det känns helt rätt att lägga mesta krutet och tiden där. Bukarest blev lite oväntat en stor positiv överraskning. Inget av de negativa sakerna jag hade hört om staden syntes till. Mitt intresse för kommunism och diktaturer fick jag tillfredsställt också. Constanta blev min sista anhalt i Rumänien och det blev lite av en besvikelse. Dessutom var vädret inte lika fantastiskt i Constanta som under övriga tiden i Rumänien. Det var grått med kalla, rätt hårda vindar. Inte ens när jag åkte till badorten Mamaia som ligger några kilometer norr Constanta blev jag nöjd. Inte alls fin strand och allmänt skitigt.
Bulgarien blev det tre stopp i. Varna ute vid svartahavskusten, veliko Tarnovo i häjrtat av Bulgarien, samt huvudstaden Sofia. Jag är jättenöjd med Bulgarien. Alla tre ställena var över förväntan. Särskilt kul var det att stranden var så fin i centrala Varna. Det enda mindre roliga är att jag i Veliko Tarnovo drog på mig en kraftig förkylning som jag tampas med fortfarande här i Sofia.
Totalt sett så är jag väldigt positivt överraskad över de länder jag hittills besökt. Det har varit otroligt roligt att få en inblick dessa länder.
Idag vill jag predika lite angående viktiga saker att tänka på när man är ute och reser. Jag vill inte låta som en ”besserwisser”, men något borde jag ha lärt mig efter drygt 25 års resande. Jag har gjort en liten punktlista som kan vara bra att ha som grund.
1. Ta seden dit du kommer. Här är det bra om du är påläst så du vet lite om de lokala sedvänjorna.
2. Ha ett öppet sinne. Allting kommer inte att gå på räls. En del saker kan verka helt bakvända. Ta en funderare på varför saker är som de är, eller utförs som de gör, istället för att reta upp dig på det. Se olikheterna som en kul grej, du är väl ändå ute och reser för att uppleva något annorlunda än hemma.
3. Initiera inte samtal om politik eller religion. Om motparten är den som drar upp det, var försiktig med att kritisera lokal religion/politik.
4. Acceptera aldrig erbjudanden från folk på gatan. Det är med stor sannolikhet någon form av bedrägeri på gång. Om det är boende som erbjuds så säg att du redan har boende bokat (om du skall säga något överhuvudtaget).
5. Gör alltid upp priset innan du sätter dig i en taxi, om inte taxameter används.
6. Försök att alltid behålla lugnet vid konflikter. Detta är särskilt viktigt i länder där det är en stor sak att ”tappa ansiktet”. Oavsett var i världen du är så kommer du alltid att förlora på att bli arg/förbannad. Var saklig och lugn och försök förklara vad du anser är fel.
7. Var särskilt observant på din omgivning i storstäder, kring buss- och tågstationer samt på utpräglade turistorter.
8. Använd sunt förnuft.
Kan du följa ovanstående punkter har du kommit väldigt långt avseende att slippa otrevligheter när du är på resande fot. Det finns många fler punkter också, men dessa tycker jag är de viktigaste.
Imorgon är det dags att ta sig an ett nytt land igen. Spännande!
(20/9-15) Man blir verkligen handikappad när man har fått en kraftig förkylning. Jag har idag gjort så gott jag kunnat och ändå försökt vara ute så mycket möjligt i det fantastiska vädret. En stor del av dagen har jag spenderat i parken Borisova Gradina. Det var skönt att bara vara där i parken och äta och dricka och titta på allt folk som passerade. Det pågår mycket aktiviteter i denna stora park. Alltifrån bågskytte till cykling och skateboardåkning. Jag kollade även runt i den mindre parken Knyazheska Garden som ligger bredvid Borisova Gradina. Jag hoppas nu mest på att morgondagen blir en bättre dag hälsomässigt. Hittills har mycket av det jag skulle göra här i Sofia blivit inställt. Men jag är nöjd att jag kunnat vara ute lite ändå.
Lite bilder ovan från dagens äventyr i Sofia.
På eftermiddagen gick jag bort till den centrala turfzonen som ligger kring Monument to the Tsar Liberator. Jag har ingen fungerande datatrafik med mitt rumänska SIM-kort så jag drog mest dit på vinst och förlust för att se om jag kunde få kontakt med något öppet wifi-nät. Jag var på platsen redan igår men då hade jag inte telefonen med mig. Jag hittade fyra-fem öppna wifi-nät men inget av dom fungerade. Efter en dryg kvart lyckades jag komma in på Radisson Blu’s wifi och lyckades då ta zonen. Det var kul att jag fick ta den då det förmodligen är den enda zonen jag kommer att ta i Bulgarien.
(19/9-15) Jag flög med Aeroflot på min första resa till Sri Lanka hösten 1994 och jag glömmer aldrig mellanlandningen i Moskva med en väntetid på drygt tio timmar på vägen ner. Flygplatsen i Moskva kändes hemsk och det var regelbundna slagsmål vid gaterna. Det var mestadels afrikaner som bråkade med flygplatspersonalen. Jag antar att dom var på väg till Europa men det fick jag aldrig bekräftat. När Tupolev-planet landade i Sri Lanka lossnade en del stolar från golvet. Jag minns aldrig att jag var flygrädd överhuvudtaget.
När jag hör talas om staden Sofia i Bulgarien tänker jag på min andra resa till Sri Lanka i april 1995. Då flög jag med Balkan airlines och det var mellanlandning i Sofia. Det jag minns mest från flygresan var hur många det var som rökte på planet och just mellanlandningen i Sofia. Vid inflygningen till Sofia såg man de vackra bergen som omger staden. Men det som fastnade på näthinnan var stadens gråa intryck från luften. Flygplatsen med dess byggnader var hemska och tråkiga. Man sattes i ett transit-rum och det kändes lite som att sitta i fängelse. Informationen var fullständigt obefintlig och man visste aldrig om man skulle komma vidare med nästa flyg. Personalen samlade in alla passagerares pass och det var en allmänt otrevlig stämning i luften. All personal man kom i kontakt med var otroligt otrevliga. Det var till och med värre än i Moskva.
För mig som var svensk var det här det närmaste jag behövde ha med det forna sovjetblocket att göra. Man förstod aldrig varför allt var så konstigt på de här flygplatserna, än mindre orkade man eller ville man sätta sig in i orsakerna. Man var ung, naiv och hade fått växa upp i ett framgångsrikt och demokratiskt land och hade till och med möjlighet att resa jorden runt som 21-åring! Människorna i de här länderna kunde på sin höjd bara fantisera om att resa! Dom fick inte ens resa fritt. Självfallet visste man vad länderna bakom järnridån stod för och lite av vad som pågick, men i ungdomen så fäste man ingen vikt vid sådant.
Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag lite mer än 20 år senare skulle besöka Sofia igen. Denna gång på riktigt. Förra gången räknas inte ens då jag bara var på flygplatsen. Jag minns att jag svor på att aldrig sätta min fot i Sofia eller Bulgarien överhuvudtaget igen. Tänk så man förändras som person under livet. Jag tror också att man blir öppnare och mer tolerant som människa ju mer man reser. Nu har jag varit i ett antal länder i det gamla kommunistblocket och jag måste säga att det har varit fantastiskt intressant och trevligt. Innan jag hade åkt till något av dessa länder hade jag som många av oss har, förutfattade meningar. Men det är många, många år sedan nu. Det är viktigt att ha ett öppet sinne och sätta sig in i varför saker är som dom är. Det finns oftast många orsaker till varför folk beter sig på ett visst sätt. Tittar man på min upplevelse 1995 så var det bara några år efter att järnridån föll. Inte förrän 1990-1991 släppte kommunisterna greppet om makten i Bulgarien. Precis som i Rumänien så var ledarskapet under kommunisttiden präglat av en personkult och landet var ett av de mest repressiva i det forna sovjetblocket. Todor Christov Zjivkov hette mannen som likt Ceaucesco i Rumänien styrde landet med järnhand fram till 1989. Han slog ned brutalt på alla oliktänkande och införde på sedvanligt manér kollektiviseringar av jordbruket. Zjivkov var känd för att stödja Sovjetunionen på ett närmast undergivet sätt, och han förslog även på 70-talet att Bulgarien skulle införlivas i Sovjetunionen. Zjivkov avsattes 1989 och arresterades 1990 för förskingring vilket han fick sju år i fängelse för. Det var lite om Bulgariens nutidshistoria. Nu till min dag här i Bulgarien.
Jag tog bussen 09.30 från Veliko Tărnovo till Sofia. Jag hade fått information om att resan skulle ta fyra timmar så jag blev väldigt förvånad när bussen rullar in på centralstationen i Sofia klockan 12.30. Att slippa en timme av resan kändes särskilt bra en sådan här dag då jag känt mig riktigt dålig. Det har känts som att jag har ett stort sår i halsen och så har jag börjat få hosta också. Men det borde ge sig snart. Det står nu helt klart att jag drabbats av en lite värre luftvägsinfektion.
Bilder ovan från bussresan mellan Veliko Tărnovo och Sofia.
Det visade sig ganska snart att hotellet jag bokat är riktigt fint och läget är fantastiskt, bara en parallellgata till Sofias långa fina gågata. Efter incheckningen tog jag en promenad till många av stadens finaste och mest kända byggnader. Jag gick också till Sofias mes kända byggnad, Alexander Nevskij-katedralen. Jag tog mig också en titt inuti katedralen som är riktigt massiv. När jag ser såna här byggnader får jag gåshud. Det är verkligen fantastiskt roligt med arkitektur. När jag skulle ta mig hem visste jag att jag hade en bra bit om jag skulle gå, även om jag tog en rakare väg tillbaka till hotellet. Då såg jag att jag var nära en tunnelbanestation så då tog jag chansen att lära mig tunnelbanan här. Det var som vanligt, köpa en biljett i luckan vid stationen samt använda den för att komma igenom spärrarna ner till tågen. Däremot så fick jag problem när jag skulle byta linje. Jag hade svårt att se vilket håll jag skulle åka, trots att jag visste vad min slutstation hette. Det var bara en station att åka. Linjernas ändstationer som man brukar gå efter överensstämde inte mellan de olika kartorna över tunnelbanelinjerna! Till slut lyckades jag klura ut det och det är ju inte hela världen om man åker en station åt fel håll.
Jag blev ännu sämre på eftermiddagen och kvällen så det var inte mycket annat att göra än att ta det lugnt. Bilder från dagen i Sofia nedan.
Bilder från centrala Sofia ovan.