(14/8-16) Jag var uppe tidigt för att kolla upp om det blir tåg eller buss från Pécs till nästa destination. Det visade sig att tåg var snabbare och bättre om än dyrare. Det får det vara värt. Jag ska inte avslöja för mycket men jag kommer att besöka en huvudstad som jag aldrig tidigare varit i. Det ska bli riktigt spännande.
Efter att logistiken var fixad inför imorgon så tog jag en riktig långpromenad från hotellet upp till Pécs TV-torn. Det var utlovat fina vyer över staden och stora delar av södra Ungern. Det helklara vädret idag var verkligen passande för en sådan här aktivitet också. Tornet som öppnade 1973 har verkligen en kommunistkänsla. Man åker hiss upp till panorama-balkongen på 72 meters höjd. Tornet är 197 meter högt. Tornet står uppe på det 535 meter höga berget Misina, vilket innebar att det blev en rätt så tuff promenad.
Bilder ovan från min promenad fram och tillbaka upp till Pécs TV-torn. Jag hade tänkt att ta bussen ner men bussarna verkar gå väldigt sällan på söndagar så jag valde att gå även ner.
(13/8-16) Jag tog två Alvedon igår kväll och gick och lade mig tidigt. När jag vaknade i morse kände jag mig nästan helt ok. Det är jättebra frukostbuffé här på hotellet vilket faktiskt också bidrog till att jag kände mig ännu starkare efter frukost. Jag var redo att utforska Pécs och kände mig tacksam över att jag mådde så mycket bättre än idag. Att vara sjuk när man är på resa är värre än att vara sjuk hemma. Men det här var lindrigt.
Jag började med att gå in och titta på det som rankas som en av stadens största sevärdheter, The Mosque Church (den hette en gång Pasha Gazi Kassim Mosque). Inträdet kostade 1500 Forint (ca 46 kr) så jag förväntade mig att det var lite extra att se. Efter att ha studerat byggnaden ordentligt invändigt så tyckte jag att jag fick valuta för entrépengen.
Näst på tur stod Basilica of St Peter. Inträdet var även här 1500 Forint. När jag kom in i katedralen tappade jag hakan. Kyrkan är oerhört vacker och jag spenderade nästan två timmar inne i den. Dessutom öppnades katedralens ena torn upp 2015 för turister att klättra upp i. Det var en riktigt fin utsikt över Pécs däruppe!
Blandade bilder ovan från Pécs idag.
(12/8-16) Det har varit en riktigt tuff resdag. Det som gjorde att det blev extra tufft var att jag blev dålig efter ungefär halva resan. Men jag tog mig ända fram till mitt mål, staden Pécs i södra Ungern.
Igår kväll var jag medveten om att det skulle bli en utmaning idag. Jag hade två bussbiljetter förköpta. Den ena för att ta mig de två milen mellan Uzhhorod och Chop. Från Chop hade jag en bussbiljett till Budapest. I Budapest var tanken att jag på Népliget busstation skulle försöka hitta en biljett med buss till staden Pécs. Eftersom resan mellan Chop och Budapest involverar passage av en EU-gräns (Ukraina-Ungern) så var ankomsttiden till Budapest väldigt osäker. Man vet aldrig hur långa köer det är vid gränsövergångar, och just den här är enligt hörsägen notorisk för timslånga köer. Det som är bra med bussar är att dom tar en egen fil och det går bra mycket snabbare än att köra egen bil.
På utsatt tid klockan 07.35 gick bussen från Uzhhorod till Chop. Ankomsttid till Chop var beräknad till 08.30 och min buss till Budapest hade avgångstid 09.00. Det var en liten buss som stannade minst ett par gånger per kilometer och efter ungefär halva sträckan började jag bli orolig om bussen skulle vara framme 08.30 i Chop. Bussen anlände 08.35 till Chop. Jag hade ingen aning om var bussen till Budapest skulle avgå och det blev ytterligare lite nerver i det. Det var nästan inte en människa kvar på bussen när jag gick av i Chop och det såg inte ut att vara en busstation jag hamnat på. Ett par gubbar stod en bit bort. Dom verkade vara taxichaufförer. Dom undrade om jag ville ha taxi tror jag, men jag förklarade att jag bara ville hitta avgångsplatsen för bussar till Budapest. Dom bara skakade på huvudet och sa något på väldigt dålig engelska att det nog inte gick några bussar till Budapest. Jag tog upp biljetten och visade den ena av gubbarna. Biljetten var ju skriven helt och hållet på ukrainska vilket gjorde susen. Han behöll biljetten i sin hand samtidigt som han började gå och vinkade med mig. Vi gick mellan ett par stora byggnader och genom någon typ av bakgård. Vid några tillfällen började jag tvivla på den gamle mannens intentioner. Plötsligt stannar vi till vid en skylt och han håller upp biljetten framför mig och pekar på skylten. Kyrilliskan på biljetten stämde med skylten. Texten löd Чоп-Будапешт (Chop-Budapest)! Klockan var nu 08.55. Jag blev oerhört glad över mannens gärning. Jag hade inte klarat detta på egen hand! Jag hade 150 hryvnia kvar i plånboken som jag tänkte att jag kunde ge till honom som tack för hjälpen. Sedlarna skulle ändå vara värdelösa utanför Ukraina. Efter flera försök att övertala honom gick det inte att få honom att acceptera att ta emot en enda hryvnia. Han bara tog min arm och skakade hand flera gånger innan han slutligen gick sin väg.
När klockan var 09.10 och det endast var jag vid hållplatsen började jag undra om det här verkligen var rätt plats och rätt tidpunkt. Vid 09.15 svänger plötsligt en buss in framför mig och det var bussen till Budapest! Bussen var redan halvfull vilket tyder på att den utgått från någon typ av busstation. Vid 09.20 var vi på väg mot den ukrainsk-ungerska gränsen bara några kilometer bort.
Det var de sedvanliga procedurerna på den ukrainska sidan. Först samlar man ihop alla pass och bussen söks igenom ordentligt. Sedan får alla tillbaka passen innan bussen åker vidare till den ungerska gränsposteringen. Där upprepas samma procedur igen med en skillnad. Alla passagerare får lämna bussen och ta med sig passen för att få dem kontrollerade och sedan gå över gränsen till den väntande bussen som under tiden sökts igenom och körts över gränsen. När alla sedan tagit plats i bussen igen brukar man vara redo för att åka vidare. Det skulle inte visa sig vara fallet denna gång. På den ungerska sidan var det ytterligare ett stopp där tre tulltjänstemän klev ombord och kollade igenom bussen rätt så grundligt. När dom gick ur bussen trodde jag att vi äntligen skulle vara klar. Plötsligt kommer busschauffören till mig och säger: – your bag. Samtidigt pekar han ut genom fönstret på bussen. Jag fattar vinken och går ur bussen. Utanför bussen står de tre tulltjänstemännen med min ryggsäck upplagd på en bänk. Dom hade valt ut min ryggsäck för stickkontroll. – Open, säger en av dom. Jag börjar med att avlägsna min flightbag som jag alltid brukar ha som skydd när jag reser med buss. Jag lägger sedan ner ryggsäcken och öppnar den liggandes. Det är en funktion som jag inte haft på tidigare ryggsäckar som endast varit möjliga att öppna i toppen. Detta underlättade mycket. Det enda som syntes var kläder och en påse med smutskläder. I botten av ryggsäcken finns det ett fack där jag förvarar mina skor. Det var dom väldigt intresserade av. Jag tänkte att det ur deras synvinkel såg ut som någon sorts lönnfack. Efter att ha visat allt innehåll så frågade den ena av dom om jag hade någon narkotika samtidigt som han skrattade. Jag kände mig väldigt tillfreds med hela situationen då alla tre var trevliga och skojade och pratade om Sverige. Hur som helst så blev jag orsak till en extra kvarts försening!
Klockan 14.30 kom bussen fram till Népliget busstation i Budapest. Jag hade fått information att bussen skulle vara framme runt 13.15. Jag tänkte inte så mycket mer på det utan inriktade mig först och främst på att hitta en toalett när jag väl hittade entrén till busstationen. När jag väl hittat entrén och sedan en toalett så insåg jag att jag inte skulle kunna gå på toaletten utan pengar. Det kändes vid det här laget som att jag skulle pissa i byxorna. Jag hade inte en enda ungersk forint. Jag kände en kraftig huvudvärk uppenbara sig samtidigt som jag gick runt i sökandet efter en ATM. Som tur var hittade jag en ATM ganska snabbt. Nu kom nästa problem. Vilket dock inte var så stort. Vad stod kursen i? Vilket belopp skulle jag ta ut? Jag chansade på 5000 då jag hade någonstans i bakhuvudet att 1 SEK är runt 20-30 Forint. Hade det funnits wifi hade jag väldigt enkelt kunnat kolla kursen. Jag fick ut 5000 Forint och kunde gå på toaletten vilket var en befrielse. Sedan gick jag och ställde mig i kö för att köpa en biljett till Pécs. Det visade sig gå en buss klockan 15.20 som skulle vara framme i Pécs 19.30. Det var nu det gick upp för mig att Ungern ligger en timme i tid före Ukraina. Med andra ord så var bussen framme 13.30 ungersk tid, med andra ord endast en kvart försenad! Klockan var nu kring 14-tiden och jag hade min biljett till Pécs i min hand. Jag hade tid att försöka äta lite. Jag var nu extremt illamående och hade dessutom kraftig migrän. Jag lyckades tvinga i mig en macka. Det första jag ätit på hela dagen.
Bussresan mellan Budapest och Pécs var vacker men jag kunde inte njuta så mycket av utsikten då jag kände mig väldigt sjuk hela vägen. Jag slumrade till ett antal gånger och var nära att ramla av sätet. Bussen kom till Pécs ganska precis 19.30 och jag kunde konstatera via google maps att mitt hotell bara låg drygt 500 meter från busstationen. Just en sådan här dag var det en befrielse. En enkel promenad. Efter snabb incheckning lyckades jag hitta en McDonalds och fick i mig ett par hamburgare. Sedan var det godnatt för min del. En riktigt tung dag var över och jag var glad att jag lyckats genomföra hela resan idag med tanke på mitt tillstånd. Dags att utforska Pécs imorgon om jag mår bättre!
Bilder ovan från några av dagens ögonblick. Resan tog 11 timmar från Uzhhorod i Ukraina till Pécs i Ungern.