(2/7-07) Vaknade upp till den stora dagen i morse. Väckaren var ställd på 06.00! Detta är stort, tänk att få simma med världens största fiskart! Igår kväll fattade jag beslutet att idag åka ner till Donsol för att prova lyckan på att simma med valhajar. Säsongen för att se valhajar är från början november till slutet av juni. Bästa tiden ligger mellan mars och maj då det i stort sett är garanterat att man får se valhajar, man brukar prata om kring femton stycken på en tripp! Här följer en beskrivning av allt som har hänt i dag. Denna dag beskriver jag gärna i detalj. Det hela känns närmast overkligt.
Upp tidigt som sagt och ett telefonsamtal till Donsol Visitor Center där man skall kunna arrangera båtar med besättning, plus självklart ställa frågor angående senaste nytt då det gäller observationer av valhajarna. Eftersom det tar närmare två timmar från Legaspi enkel (4 mil) till Donsol så vill man ju veta om det i alla fall finns en gnutta chans att få se någon haj. Mannen i telefonen förklarade att han inte kunde garantera något, men att några fiskare hade sett två stycken valhajar dagen innan. Här tändes mitt hopp att få se en sådan här gigantisk fisk! Samtidigt så berättade han det jag redan visste, nämligen att säsongen snart är slut. Plötsligt stod jag inför att bestämma mig för om jag ville åka dit och arrangera en båt med den här mannen per telefon. Snabbt så tänkte jag bara: Jag åker ner utan att boka någon båt, typ bara pejla läget därnere. Det är ju rätt dyrt att boka båt för att sedan kanske rent av också hamna i dåligt väder. Båten kostar 3500 pesos med besättning. Vädret är viktigt. Det skall vara strålande sol och nästan vindstilla. Vädret var i all fall strålande i Legaspi så det såg bra ut på den fronten. Efter avslutat samtal så vart det tricycle till busstationen där det blev en minibuss som aldrig fylldes på folk. 60 peso per person för att åka 4 mil, vilket ju är under 10 kr per person. Dock vill ju chauffören självfallet fylla busen full för att maximera vinsten innan han sitter iväg! Så funkar det i Asien generellt. Fyll fordonet och kör iväg, fram med nästa fordon och så vidare. En svensk på jakt efter att se sin första valhaj live har inte tid att sitta och vänta på sådana saker. Efter viss prutning så hyrde jag hela bussen tillsammans med min vän Sofia för 500 peso. Det är under 100 kronor så det är inga pengar att prata om. Så vi drar iväg till Donsol.
När vi kommer fram till Donsol så möts vi direkt av en man som säger sig vara kontaktad av personen jag pratade i telefon med. Jag ringer till honom igen för att verifiera detta. Det stämmer och jag ställer frågan igen om det är möjligt att se valhajar. Vädret är helt perfekt, klart och vindstilla. Då säger han plötsligt att det är bättre ifall vi kommer imorgon bitti. Då kokar jag av ilska. Hade vi blivit lurad ner till Donsol på en 2 timmars enkel resa? Jag avslutar samtalet och snackar med mannen som säger sig stå för båt och besättning. Några fiskare ansluter också. En av fiskarna säger helt apropå att de såg två valhajar dagen innan, precis vad mannen i telefonen hade sagt! Nu började jag få hoppet tillbaka ännu en gång. Jag kommer på att vi inte hade hunnit äta något förutom ett par bananer så jag frågar om de kan fixa typ fisk och ris. Det skulle gå jättebra. Fiskarna kastar fram några färska tonfiskar och hämtar en man som lagar till en fantastisk måltid för 100 pesos! Under tiden vi sitter och äter så kommer båtägaren och säger att det anlänt tre filippinska turister som vill dela båten med oss. Det blir bara bättre och bättre, hyran för båten på 3500 pesos halverades nu i ett slag. De filippinska turisterna väntar på att vi äter färdigt och sedan ger vi oss av. Vädret är som sagt helt fantastiskt och vi är mycket spända över vad som skall när vi drar ut i den lilla havsviken som ligger vid Donsol. Denna havsvik blev världsberömd 1998 då några fiskare filmade några valhajar och filmen sedan läckte ut till media. Sedan dess har den lilla byn förvandlats till en turistattraktion, som enligt mitt tycke fortfarande ser rätt oexploaterad ut. När vi kommit ut en bit så blir vi informerade på klockren engelska om säkerhetsregler och hur vi skall bete oss gentemot hajarna. Man rekommenderar att endast simma 3 meter ifrån hajarna men samtidigt säger guiden att vi måste simma närmare om vi vill få den perfekta upplevelsen och tycker att en meter är acceptabelt. Bara man inte vidrör hajen så är det ok. Av fem personer så är vi tre personer som skall kasta oss i vattnet på given signal. Jag, en av de filippinska turisterna samt killen som guidar oss med instruktioner. Det finns även en del risker, som att dras in i båtens motor. Jag tror inte vi hade åkt längre 10-15 minuter förrän vår ”whale shark spotter” uppe i masten har sett en valhaj och då skriker ”whale shark”. När båten är rätt manövrerad i förhållande till fisken, skriker resten av besättningen ”get ready”, vilket innebär att vi skall ta på oss fenor och snorkel-mask och sätta oss på relingen. Sedan tar det bara några sekunder innan guiden skriker ”go”. Då är det bara att hoppa i och följa med honom på en bana i vattnet som leder oss i riktning rakt mot hajens bana. Sedan är det bara att dyka ner på given signal. Detta upprepades sex gånger. Jag fick möta 2 olika hajar vid totalt sex tillfällen. Vid fem tillfällen var det samma haj. Efter några gånger lärde man sig att det var roligare att simma med i hajens färdriktning alldeles ovanför dess huvud. Då fick man ut mycket mer av mötet med den. Man fick riktig ögonkontakt på det sättet. Enligt folket på båten så var den ena hajen som vi bara såg en gång ca 7 meter lång och den andra ca 9 meter lång! Jag har gråtit två gånger på 15 år. Båda gångerna under de senaste två veckorna. Efter Stockholm maraton och vid det första mötet med valhajen! Helt overklig och osannolik upplevelse. Trots fiskens storlek så känner man sig aldrig rädd. Detta trots att man möter ett gap när man möter den framifrån som är jättestort. Munnen smalnar av ner mot strupen så den har ingen kapacitet att svälja någon större form av byte.
Det har varit en fantastiskt lyckad dag!
Mellan mötena med valhajen!
Mannen som hade koll på saker och ting.
Bilden ovan visar en valhaj. Det lokala namnet på fisken är Butanding. Varje år hålls en festival för att hedra fisken i Donsol. Obs! Denna bild har inte jag tagit. Jag saknar utrustning för att fotografera under vatten!
(1/7-07) Framme i Legaspi City. Resan hit från Naga City tog runt två timmar. Vi har checkat in på ett trevligt hotell klockan 14.00. Staden ligger precis vid foten till en av världens farligaste vulkaner, Mount Mayon. Den är ca 2500 meter hög och reser sig upp från ett totalt platt landskap. Vulkanen anses också som en av världens mest perfekta i sin form. Namnet Mayon betyder skönhet. Det är dock ingen sovande skönhet. Den har tydligen haft 14 våldsamma utbrott under de senaste 100 åren. Tyfonen Reming (Durian) gjorde ”landfall” här den 30 november 2006. Den rankades som en supertyfon med vindar på över 200 km/h.
På lokalnyheterna lät det så här dagarna efter katastrofen: ”Typhoon Reming slammed into Albay on November 30 2006 and left 1,215 people either dead or missing and 1,444 people injured from mudslides and floodwaters from the slopes of Mount Mayon.”
Den slutgiltiga dödssiffran efter Reming verkar ha slutat på ca 4000 i den här regionen.
Mount Mayon fotograferad från centrala Legaspi. Notera rökpelaren.
Vi blir nog kvar här några dagar. Ska ha Legaspi City som bas för att utforska området runt vulkanen samt eventuellt åka och titta på valhajarna i Donsol om de fortfarande är kvar. Säsongen är tydligen November till slutet av Juni så det krävs lite tur också. Donsol ligger ca 4 mil söder om Legaspi City. Man får ringa dit och höra med lokalbefolkningen om det finns några valhajar i området just nu, innan man åker dit.
Kvällsmål på hotellrummet!