(2/6-13) När jag öppnade ögonen vid 8-tiden i morse hoppades jag på att huvudvärken skulle vara borta, vilket den nästan var. Idag har jag promenerat längs Kuta beach, tagit en massage och försökt ta det lugnt och förbereda mig på morgondagens äventyr. Jag misstänker att min rygg och nacke sa ifrån igår, därav huvudvärken. Lägg till att resan var extremt lång. Nu på kvällen känner jag mig fortfarande förvirrad över vilken dag det är. Tidsomställningen från Sverige är ändå bara 6 timmar, men en sådan här resa brukar ta ut sin rätt.
Kuta beach är sig ganska likt som sist jag var här år 2000. Det är klart att det är en massa mer hotell och exploatering, men känslan är densamma. Kuta är Kuta, Bali är Bali. Det finns en känsla och stämning här som är unik, sedan kan man tycka vad man vill om Kuta. Gillar man inte Kuta så finns det gott om stränder med olika karaktär runt om här på södra Bali. Det finns en strand för alla. Är man ung och gillar party så är nog Kuta bland det bästa man kan få, även i en jämförelse med resten av Sydostasien.
Ytterligare en sak jag kände var viktig idag var att gå och hedra offren för Bali-bomberna den 12 oktober 2002. På andra sidan gatan från Sari Club som det inte finns någonting kvar av, har man gjort ett monument med en lista över offren för detta tragiska dåd. Jag kunde konstatera att det var fem svenska tjejer som dog den här dagen.
För mig har dagen inneburit många minnen och nostalgi. Att komma tillbaka hit och bo på Poppies Gang 1, som jag även bodde på sist jag var här är otroligt kul. Förra gången bodde jag mycket finare än den här gången, men mitt nuvarande boende är fullt tillräckligt. Litet, mysigt och med en typisk balinesisk arkitektur. På 90-talet bodde jag oftast på Poppies Gang 2 som är nästa parallellgata.
Nu hoppas jag på en lyckosam dag imorgon. Alla jag hittills pratat med idag har tittat konstigt på mig när jag berättat att jag åker till Östtimor imorgon. Bland lokalbefolkningen verkar en del inte ens veta vad det är. Det ser jag som ett bra tecken.
Som kan ses på bilderna nedan så är vädret som väntat för den här årstiden!
Ingen plats i världen är som Bali. Kuta beach får mycket skäll, men det finns fortfarande kvar en mystik här trots all massturism. Notera att de två damerna från Surabaya på bilden dricker Bintang medan jag dricker vatten!
(1/6-13) Planet landade lite försenat runt 14.45 istället för utlovade 14.30 Hong Kong på lördagseftermiddagen lokal tid. Jag hade ingen koll alls på detta när jag klev ur planet och gick på flygplatsen. Av en ren slump så ser jag en person hålla upp en stor skylt med mitt namn plus några till. Det var en kille från Garuda Indonesia som var utskickad att hjälpa oss med transfern och det var nu mycket bråttom. Det första vi fick göra var att följa med till en av Garudas servicedeskar och skriva på ett papper som jag fattade betydde att vi godtog att vårt bagage kanske inte skulle hinna med vårt eget flyg till Denpasar. Vid det här laget hade jag lärt känna ett finskt par i 30-årsåldern som var i samma sits som mig själv. Det var deras första resa till Bali och de var mycket uppstressade över situationen. Både att de kanske inte skulle få sitt bagage på Bali och ännu värre att vi nu var nära att missa vårt flyg. Jag försökte lugna dem lite och jag lyckades rätt väl med det. Garuda-killen tog oss nu vidare till gaten via långa korridorer och ett par hissar. När vi kom fram till gaten såg det helt lugnt ut. Ombordstigningen hade inte ens påbörjats. Jag kände mig nöjd och belåten då jag visste att vi aldrig skulle hunnit det här själva. Mycket bra service alltså! När vi skulle gå ombord så frågade jag personalen om dom kunde spåra min och finnarnas bagage, om det hade lastats på vårt plan. Dom kunde se att mitt bagage precis lastats på bara efter någon minut vid datorn. Finnarnas bagage var det värre med, då bara det ena av deras bagage fanns med.
Ombord på Garuda Indonesia flighten visade det sig att den skulle vara i nästan 5 timmar. Fram till halva den här flighten hade resan gått väldigt bra för mig, men nu började jag få mer och mer huvudvärk. Vid landningen på Bali hade jag en migrän jag inte haft på många år. Immigrationen är som tur är snabb och allt är väldigt enkelt. Väskan kom också snabbt vilket var en lättnad. 25 USD hade jag i kontanter för visumet vilket också var väldigt praktiskt. Jag tog mig snabbt ut mot utgången och hittade en ATM där jag plockade ut 1 000 000 Rupiah (runt 680 kr). Tog första bästa taxi och han ville ha 200 000 rupiah till mitt hotell, vilket jag visste var dyrt. Det är mer 100 000 som är rätt, eller kanske strax under 100 000 om man ska till Kuta, vilket inte är så många kilometer bort. Jag prutade ner till 150 000 och sedan blev det raka vägen till hotellet på Poppies Gang 1. Framme vid hotellet hade jag ännu mer huvudvärk trots att jag tagit några Alvedon. Inget tycktes hjälpa. Bara att checka in och ta en snabbdusch och lägga sig i sängen. Jag gissar att klockan var kring 22-tiden när jag slocknade i sängen. Dom sista timmarna av resan är idag en enda stor minneslucka.
(31/5-13) Jag startade min långa resa på fredagseftermiddagen med att ta bussen klockan 15.55 från Nyköping till Arlanda. Min första sträcka med Finnair till Helsingfors avgick 20.50 så jag hade god marginal, vilket var bra för trafiken i Stockholm var riktigt besvärlig. Jag har aldrig varit med om att bussen måste svänga av E4:an på grund av att det är dålig framkomlighet. Jag var nära att missa min anslutande buss vid bussbytet på cityterminalen, men att ta sig ut till Arlanda därifrån är ju aldrig några bekymmer.
23.40 var det dags takeoff från Helsingfors mot Hong Kong. Underbart plan med bra utrymme och service från Finnair i världsklass. Finnair ligger högst på min lista över bästa flygbolag efter detta.