(20/6-22) Det har varit en helt fantastisk dag här i San Marino. Jag började dagen med att promenera runt till i stort sett alla platser jag besökte igår. Fast i lugnare tempo. Det var en helt annan upplevelse på morgonen än på eftermiddagen i och med att det var så mycket mindre folk överallt. De flesta turister som besöker detta lilleputtland gör det på en dagstur. Jag är otroligt glad över mitt beslut att stanna här i ett par nätter. Man slipper stressen som en dagstur naturligt för med sig samt så får man en möjlighet att ha de flesta sevärdheter för sig själv när folk har lämnat på eftermiddagen. Efter att ha käkat lunch på hotellets otroligt trevliga restaurang blev det en trekkingtur bortom de områden jag tidigare besökt. Det blev en väldigt givande tur med otroligt vackra vyer. Precis som igår har vädret varit fantastiskt idag.
Förutom under trekkingturen och en promenad till mer vanliga bostadsområden rörde jag mig på samma platser idag som igår. Jag valde därför noga bort bilder från de platser jag lade ut igår
Till middag testade jag en seafood-pizza på en annan restaurang. Pizzan var ett par klasser sämre än pizzorna på hotellrestaurangen. Det är en helt annan klass på den glutenfria degen på hotellet. Det var i stort det enda som var mindre bra idag. Middagen. Vinet var väldigt gott och det vägde upp det hela lite.
Jag hade bestämt mig för att jag idag inte skulle missa solnedgången som igår. Var på plats på en av dom bästa ställena i landet för att njuta av solnedgången ungefär en halvtimme före solnedgången. Det blev en helt fantastiskt bra avslutning på en i stort sett fulländad dag. Jag och bara några personer till var på plats och en av dom var Eugene, en 25-årig utbytesstudent från Singapore som bor och pluggar i Belgien. Jag tog kontakt med honom och vi pratade säkert i en och en halv timme om allt mellan himmel och jord. Om resor i Asien och Europa och livet i stort. Det är som vanligt alltid en stor förmån med resandet att möta människor så här. Jag fick dessutom äntligen några riktiga bilder på mig själv tagna av Eugene innan solnedgången. De blev jag väldigt glad för, då jag annars inte hade haft några bilder på mig själv från min vistelse i San Marino. Jag är inte alltid så noga med det men detta land är lite speciellt då det är mitt sista land i Kontinentaleuropa.
Bilder från den fina solnedgången ikväll.
(19/6-22) Två och en halv kilometer promenad från hotellet till busshållplatsen för bussar till San Marino. Busshållplatsen ligger mittemot tågstationen i Rimini så den är enkel att hitta. Det behövdes inte mycket research igår för att få fram den informationen samt att man köper biljetter till bussen i liten tobaksaffär i närheten. Jag passade på att köpa tur- och returbiljett på en gång. Igår hittade jag även tidtabellen för bussarna till San Marino vilket gjorde planeringen enkel. En enkel resa mellan Rimini och San Marino kostar i dagsläget 6 Euro. Resan tar bara 40-45 minuter vilket är trevligt.
Sista biten av resan till huvudstaden San Marino börjar det luta brant uppför och det blir vackrare och vackrare för varje meter. När bussen kommit fram till slutdestinationen, huvudstaden San Marino, hoppar jag av bussen och börjar kolla på google maps för att se om jag kan lokalisera hotellet jag bokat. Jag hade bokmärkt hotellet innan jag åkte precis som jag brukar. Jag hittar rätt snabbt markeringen på kartan och börjar gå i den riktningen. Jag vet inte vad som hände sedan, men jag lyckades gå två fulla cirklar så att jag två gånger kommer tillbaka till samma utgångspunkt! Jag som alltid brukar ha lätt för att navigera i stadsmiljö var nu helt förvirrad. Samtidigt som jag känner en hopplöshet inför vilket håll jag nu ska gå börjar bli pissnödig också. Det är lite typiskt för situationen. Det slutar med att jag går in på en liten väg som är avspärrad med en liten lina och gör mina behov en bit in. Ett problem var nu ur världen! När jag börjar studera google maps igen ser jag ett helt annat spår till hotellet och jag känner inte igen rutten från hur det sett ut innan. Allt verkade mer logiskt nu. När jag gått något som kändes som början på cirkel eller varv tre ser jag att en del av muren som korsar serpentinvägen jag nu går på verkar finnas med i rutten. Där var felet jag gjorde tidigare! Jag tar mig upp på muren via en sidotrappa som leder upp till en gata med en massa affärer och en hel del turister. Det visar sig nu bara vara hundra meter kvar till hotellet. Men även när jag kommit fram alldeles vid entrén så har jag problem att se var ingången är. Det gör att jag börjar ifrågasätta kartan lite igen. Plötsligt ser jag skylten med namnet på hotellet ovanför en dörr. Tack och lov yrade jag inte omkring alltför länge, så efter incheckning och lunch på hotellet var klockan bara runt 13.30. Äntligen incheckad på hotellet i det sista landet jag hade kvar att besöka i Kontinentaleuropa! Bara Island kvarstår nu.
I och med den entusiasm och iver som infinner sig när jag precis anlänt till ett nytt land samt det fantastiska vädret idag, kunde jag såklart inte låta bli att börja utforska San Marino direkt. Jag besökte forten och gick vilse några gånger i dom centrala delarna (centrum är litet men labyrintliknande och förvirrande), vilket bara är kul när man inte har packning att släpa på. Huvudstaden är riktigt charmig och otroligt välskött och ren. Luften känns riktigt fräsch och det doftar verkligen natur överallt. Jag avslutade med att ta landets enda turfzon efter att ha besökt palatset. Det första intrycket av San Marino är verkligen positivt. Prisnivån är rätt låg här jämfört med flera andra mikrostater, vilket borde attrahera turism bara det. Det känns lite märkligt att San Marino är ett av de minst besökta länderna i Europa. Imorgon blir det att utforska detta fina och mycket intressanta land vidare i lugn och ro.
Bilderna ovan visar tydligt hur vacker denna lilla mikrostat är.