(29/12-08) En lugn och skön dag i General Santos, med tid för reflektion om vad jag skall ta mig för härnäst. Det känns som att jag kommer att dra till norra delen av Mindanao imorgon. Blev några liter San Miguel idag nere vid vattnet i General Santos. Det är dåligt med stränder här nere plus att den strand jag var på väg till, Gumasa Beach, var en liten besvikelse, inte som strand betraktad, men att jag inte kunna stanna där. Det fanns helt enkelt inget ställe att bo på. Inte så mycket sevärdheter heller. De som finns är inom farliga områden av Mindanao, som dessutom haft extra mycket problem på senare tid. Så man får välja sina destinationer med stor omsorg på denna ö. Det är dumt att hamna i trubbel för att man åker till platser som är kända problemområden vad gäller terrorism och banditverksamhet.
(28/12-08) Checkade ut tidigt i morse för att ta mig till Gumasa beach. Det visar sig vara 63 km, vilket är mycket närmare än jag trodde. Det tar ca en timme från Gensan till Gumasa beach. Stranden visar sig vara fin, fast inte lika fin som exempelvis Boracay, vilket är en överdrift. Fast vädret var inte så bra heller, skiner solen blir den här typen av ställen mycket finare. Just nu sitter jag i Gensan, tillbaka på mitt hotell igen. Det beror på att jag inte hittade någonstans att bo på Gumasa beach! Knappt så man tror det är sant. Det fanns tre ställen längs stranden att bo på, fast alla vände sig till flera familjer! För 7000 peso gick det att få ett ställe, men då var det för 20 personer! Pratade med paret som rår om stora delar av beachen och de visade mig nybyggnationer av dubbelrum, några stycken längor med två våningar. En annan ännu värre grej var att det inte fanns några restauranger där, vilket är förödande för mig. Man tar med sig egen mat till Gumasa beach! Försökte få mig ett mål seafood och ris utan att lyckas! Lyckades till slut få en resort att laga till kyckling och ris till mig. Det var bara att inse att jag var tvungen att åka tillbaka till Gensan igen. Lite moloken och sur, men ändå glad över att fått sett denna strand. Det var väldigt lugnt och skönt där, plus mycket fint vatten med rätt stora vågor,. eftersom det är öppet hav rakt ut. Svårt för mig att kunna stanna utan några som helst faciliteter. Nu är jag sugen på att åka till Lake Sebu och stamfolket T’boli. Ska ta reda på hur det ligger med säkerhetsläget först. Blir här ett par nätter till nu först. Har lämnat in kläder på tvätt och så där. Allt har varit bra hittills förutom en sak som är märkligt. Vädret. Folk skakar på huvudet åt vädret. Mulet hela tiden med lite småregn av och till. Så har det varit sedan jag kom till Filippinerna. Det är torrsäsong nu, så det stämmer inte riktigt.
Okända posörer på Gumasa beach. När jag tog fram kameran för att fota stranden kom det folk springandes från alla möjliga håll för att ställa upp sig för en bild!
Gumasa beach, Glan. Stranden är helt ok.
När jag skulle upp till huvudvägen för att ta mig tillbaka till General Santos från Gumasa beach tyckte en av resortägarna att jag skulle ha en beväpnad vakt med mig. Kändes tryggt.
(27/12-08) Tog en lugnare dag i General Santos. Var en sväng ut till fiskehamnen för att jag ville se stora tonfiskar, men jag motsvarade typ inga av kraven för att få komma innanför grindarna. Det krävdes långärmat och långbyxor plus gummistövlar! Drog till marknaden i centrala General santos istället, ett av de farligare ställena i staden på grund av ett antal bombdåd där genom åren. Men att en bomb skulle gå av precis när jag går igenom där är bra mycket mindre än att bli överkörd när man skall korsa gatan här. Egentligen så är detta en riktig skitstad utan sevärdheter, men folket har jätteskön mentalitet här, plus att det mesta är riktigt billigt, som mitt hotell som kostar ca 100 kr per natt med swimmingpool.
Ovanstående tre bilder är tagna på marknaden i General Santos, där ett antal bomber smullit av under de senaste åren.
(26/12-08) Det var med blandade känslor jag satte mig på bussen till General Santos även kallat Pacmanland, Filippinernas motsvarighet till Sveriges Foppaland! Boxning och ishockey är två helt skilda sporter, men det som förenar Örnsköldsvik och General Santos är den stolthet vi delar för dessa två idrottsmän. Känslan av att åka till en stad med eventuella muslimska terrorister (bombdåd) i kombination med jordbävningen igår gjorde att det kändes som en allt annat än säker tripp. Den här gången ger jag mig dock inte! Jag skall ta mig till Gumasa Beach oavsett hinder på vägen!
Gick upp tidigt, vid 05-tiden i morse. En fruktansvärd effektivitet följde därpå. Hotellet var inte varse att jag skulle checka ut, så två personer väcktes i receptionen av mig vid 05.30-tiden. Den ena grejade en taxi mot Ecoland som är Davaos busstation och den andre kollade att rummet var ok för utcheckning. 50 pesos till Ecoland som bara är några kilometer ifrån mitt hotell. Hoppade av taxin och får tag i en bärare av mitt bagage som inte nog med att han bär, även kan lotsa mig till en buss som precis är på väg att avgå till General Santos.
Framme i General Santos tar jag in på samma hotell som i Januari 2008. De känner inte igen mig. Vänligheten är otrolig. 600 peso för ett kanonrum med aircondition. Jag intervjuar tjejen i receptionen om jordbävningen, säkerheten i staden och så vidare. Hon säger att det som hände igår aldrig hänt förut, i form av hur kraftig jordbävningen var. Hon menar att det som var annorlunda den här gången var tiden jordbävningen varade. Dessutom blev folk otroligt oroliga för en eventuell tsunami. 2004 års tsunami är fastetsad på allas medvetande. Skadorna på byggnader, egendom och människor blev dock ingenting den här gången. Självfallet är efterskalv att vänta, men de är oftast mycket mindre. Slutligen så kan jag säga att jag fick positiva vibbar angående Gumasa beach. Inte ett dugg farligt att åka dit. Däremot åt andra hållet, North Cotabao o.s.v är jättefarligt. Kidnappningar där västerlänningar är attraktiva mål är vanliga där.
Efter frukost på Jollibee så gick till beachen i staden. Träffade jättetrevliga människor. Vet inte hur många foton jag är med på nu. Säkert hundra. Alla ville bli fotade med mig. Helt sjukt udda är man tydligen. Förstår inte riktigt varför, men roligt är det! Efter ett tag så hängde jag på ett par killar (48 och 51 år) att dricka Tanduay rom. Sedan vart det ett par liter San Miguel öl. Det är inte riktigt min grej att börja dricka så tidigt men, vad sjutton, det är semester. Riktigt kul blev det sedan. Jag är inbjuden på fest ikväll till deras familjer. Vi bytte mobilnummer och sedan gick jag tillbaka till mitt hotell. Jag vet inte hur många döttrar de ville gifta bort till mig, men det är mest skoj, när de hör att man är singel. Man kan väl inte vara 38 år och singel?? Mentaliteten är jätteskön, båda de här två snubbarna har bra jobb och är med i en Volkswagen klubb. Jag fick absolut inte köpa en flaska Tanduay till dem. De ville bjuda. En flaska 375 ml 60 % kostar 30 peso. När jag berättade att motsvarande i Sverige skulle kosta drygt 1000 peso, vred dom sig på marken av skratt. När jag sedan berättade om hembränt ville de veta hur den processen gick till. Helt sanslöst kul var det. Vi får väl se vad det blir ikväll. Har mycket på gång nu. Som General Santos har välkomnat mig kan jag mycket väl bli kvar längre än jag tänkt!!
”Pacman”, General Santos-sonen som gick från fattigdom till nationalhjälte. Snacka om mirakel! Det sägs att han redan har varit till soptippen Payatas i Manila och delat ut förnödenheter till folket som bor där.