(29/1-14) Efter frukost kände jag mig lite illamående idag så jag tog det rätt lugnt fram till ett par timmar innan lunch då jag började känna mig bättre igen. Då blev det en promenad till Hotel Inglaterra för att ta en HabanaBusTour-buss som avgår utanför hotellet. Buss T1 passerar bland annat Necropolis efter den stannat strax innan vid Plaza de la Revolución som jag gick hela vägen till i förrgår. 5 CUC för en dagsbiljett är väldigt överkomligt och passade mig bra idag, då jag ville ta det lite lugnare fysiskt. De här bussarna är av samma typ som man hittar i storstäder i Europa och på många andra platser i världen. Bussarna är väldigt turistiga såklart. Här i Havanna är dessa bussar ett lite extra bra alternativ då den kollektiva trafiken inte är speciellt bra, vilket gör att man måste ta taxi för att nå dit man vill. Den här bussrutten passade mig ypperligt då jag fick en snabbrepris på många av de delar jag besökte till fots dagarna innan!
Necropolis är Havannas största kyrkogård och är faktiskt även en av de största i hela Amerikas. Kyrkogården räknas som ett nationalmonument. Allt det här räckte gott för att jag skulle vara intresserad av att besöka den!
De flesta bilderna ovan är tagna på kyrkogården Necropolis Cristobal Colon i stadsdelen Vedado, Havanna. Detta var min sista heldag i Havanna för den här gången då jag åker till Vinales tidigt imorgon bitti.
(28/1-14) Idag började jag dagen ungefär som igår. Gick upp för frukost samma tid och sedan ut på stan för nya äventyr. På dagens agenda hade jag att utforska stadsdelarna Centro Habana och Vedado, båda väster om min bas i Habana Vieja. Bland de första stoppen jag gjorde var på Real Fabrica de Tabacos Partagás som är en av Havannas äldsta och mest kända cigarrfabriker. Runt 400 arbetare rullar Montecristos och Cohibas här i tolvtimmarsskift. Till min stora besvikelse så var fabriken temporärt stängd för renovering så det var bara att vända i entrén. Precis som igår med Capitolio Nacional alltså. Det fanns en annan temporär adress dit tillverkningen var flyttad som man kunde besöka, men det blir ju inte riktigt samma sak så jag hoppade över det.
Promenaden gick vidare till chinatown som i Havanna heter El Barrio Chino. Det är en rätt unik chinatown i världen på ett sätt. Det finns nästan inga kineser kvar här! I ögonblicket som Fidel och de övriga skäggiga tog makten och Fidel yttrade ordet ”socialismo” lämnade de flesta av kineserna landet! Med facit i hand så var det väl inte en så dum idé. Chinatown ligger i Centro Habana och är inte så stor till ytan. Det gick ganska snabbt att gå igenom stadsdelen och jag hade nu kommit till Vedado.
Bilder ovan från Real Fabrica de Tabacos Partagás och Havannas chinatown.
Vedado är särskilt känt för Plaza de la Revolución som jag besökte redan igår, då jag gick raka vägen dit och hoppade över alla andra sevärdheter i Vedado. Vedado är Havannas kommersiella centrum och stadsdelen har mer av en nordamerikansk känsla än andra delar av huvudstaden. Mycket av arkitekturen är USA-inspirerad. Detta gör att Vedado blir intressant mycket för att det ser så annorlunda ut än övriga Havanna. Den andra riktigt stora attraktionen är Hotel Nacional som blev min nästa anhalt. Hotel Nacional är ett nationellt monument och innehar verkligen ett premiumläge på en höjd med utsikt över stora delar av Malecon. Att sitta på uteplatsen och sippa en mojito är ett måste. I december 1946 användes hotellet av maffiabossar Meyer Lansky och Lucky Luciano för att hålla den största sammankomsten någonsin för den nordamerikanska maffian.
Bilder ovan från gatuliv samt ett av stadens verkliga monument, Hotel Nacional, allt tillhörande stadsdelen Vedado.
Efter ett par timmar på Hotel Nacional forsatte jag västerut genom Vedado. Nästan längst västerut i höjd med Malecons avslutning blev det lunch på La Chucheria som är ett snabbmatsställe där man bland annat kan käka hamburgare, vilket jag passade på att göra då det var lunchdags. Det blev en bra uppladdning inför den 7-8 km långa promenaden i solen tillbaka hemåt mot gamla staden längs i stort sett hela Malecon! Uppskattningsvis gick jag närmare två mil idag, vilket det var väl värt! Åtta timmar effektiv promenad ungefär. Havanna är en fantastisk stad att upptäcka till fots. En sak som är riktigt trevlig är att det är så enkelt att korsa större vägar då de är relativt lätt trafikerade.
Havannas magiska Malecon är inte som någon annan plats på jorden. Man kan säga att den drygt åtta kilometer långa kustvägen är Havannabornas förlängda vardagsrum. Under helgernas kvällar och nätter är sträckan som mest magisk då folk samlas för att komma fly trångboddhet och luftföroreningar för en stund. Bara en dåre missar att åka till Havanna utan att under en del av tiden uppleva Malecon!
Middagen intogs inte förrän vid 21-tiden. Ikväll har jag också fixat min första bussbiljett med Viazul via Julio på min casa. Han fick några CUC för besväret då jag inte hade en aning om hur jag skall kunna boka den själv då jag inte har tillgång till internet. Om man inte har möjlighet att boka online (vilket går med Viazul), så måste man fysiskt ta sig till busstationen för att hämta ut biljetten. Busstationen ligger halvvägs ner mot flygplatsen. Biljetten till Vinales på torsdag morgon kostade mig 11 CUC. Trots att jag suttit hemma i Sverige i veckor och planerat en ungefärlig resrutt bestämde jag mig inte förrän idag slutgiltigt för att min första destination efter Havanna blir Vinales!
(27/1-14) Den galnaste första dagen på någon av mina resor hittills tror jag. Då syftar jag på hur hårt jag kört sightseeing. Har fotat nästan 400 bilder idag och gått gissningsvis runt 2 mil! Jag hade en bra plan som jag följde och genomförde på ett bra sätt. Vädret har varit helt fantastiskt och det som förvånar mig mest är den perfekta temperaturen. Temperaturen verkar ligga runt 23-25 grader i skuggan och solen står relativt lågt under större delen av dagen. Det är en liten utmaning med ljuset på byggnader längs gatorna och ibland önskar man att var en bättre fotograf rent tekniskt då sådana här förhållanden råder. Nu när jag dessutom en kamera som tillåter mycket mer trixande så skulle mer kunskap vara trevlig att ha!
Efter min första casa particular-frukost som jag beställt till klockan 08.00 drog jag ut på staden och började med att inrikta mig på Habana Vieja. Jag började med de fyra fantastiska torgen i Habana Vieja enligt följande ordning: Plaza de la Catedral, Plaza de Armas, Plaza de San Fransisco de Asis och slutligen maklösa Plaza Vieja. Minst en halvdag bör man ge åt dessa fyra torg, vilket jag gjorde. Jag bor på Chacon bara ett kvarter från Plaza de la Catedral så det var naturligt för mig att börja dagen där. Dessa fyra otroligt torg ligger alla nära varann, så är man bara en dag eller två i Havanna så är det absolut minimum att inkludera dem på måste-se-listan. Sedan är det inte bara torgen med omgivande byggnader som är fantastiska utan allt däremellan också! Jag hade extremt höga förväntningar på Habana Vieja efter allt jag läst innan denna resa och jag tycker det mesta infriades. Jag tänker på arkitekturen för de här fyra torgen och gamla staden i stort då. Jag tänkte börja med lite bilder från de fyra ovan nämnda torgen med sidobyggnader och någon sidogata här och där, för att sedan fortsätta med det bästa jag har i bildväg från resterande delar av Habana Vieja från förmiddagen idag. Extremt mycket fin arkitektur i gamla staden ligger även längs gatorna som inte är förknippade med något av de här fyra fina torgen, men för att få lite struktur på presentationen av bilderna så lägger jag ut bilder från de fyra torgen med omgivningar först.
Nedan kommer 20 bilder från Plaza de la Catedral.
20 bilder ovan från Plaza de la Catedral (de nio sista bilderna är inifrån katedralen, Catedral de la Virgen María de la Concepción Inmaculada de La Habana).
Det som slog mig särskilt mycket i början av dagen var hur lite folk det var i gamla staden och särskilt då andra turister. Nu pratar vi om en av de mest tätbefolkade stadsdelarna i Amerika! De siffrorna gäller bara Habana Vieja. Jag började promenaden runt 09-tiden så det var inte så tidigt på morgonen heller.
Efter Plaza de la Catedral gick färden vidare mot Plaza de Armas (vapentorget) som är Havannas äldsta torg.
Här kommer 19 bilder från Plaza de Armas. Det maffiga fortet Castillo de la Real Fuerza, som kan ses på några av bilderna nedan ligger på den nordöstra sidan av torget.
Bilder ovan från Plaza de Armas med omgivande byggnader och några av sidogatorna.
Plaza de San Fransisco de Asis var nästa anhalt och det var ett litet större torg som också var mycket fint. Namnet har inget med staden San Fransisco att göra utan kommer ifrån Saint Francis of Assisi som var en italiensk katolsk präst som levde på 1100-talet.
14 bilder ovan från Plaza de San Fransisco de Asis med omgivningar.
Plaza Vieja är enligt min mening Havannas allra finaste torg. Att sitta här och ta en kopp kaffe och bara njuta av omgivningarna är ett absolut måste. Torget har använts till en massa saker bland annat tjurfäktning, avrättningar, processioner samt militära ändamål (som alternativ till Plaza de Armas). Det mesta bevittnades från balkongerna på byggnaderna runt torget av några av Havannas då mest välbärgade invånare. Personligen fick jag kraftiga rysningar när jag idag för första gången klev in på detta oerhört fina koloniala torg.
27 bilder från Plaza Vieja med omgivningar. Flera av bilderna kan tyckas föreställa samma sak, men de har alla sina små unika egenskaper!
Det började nu närma sig lunch vilken intogs på Dona Eutimia som ligger på en sidogata till Plaza de Catedral, d.v.s. jag gick tillbaka till utgångspunkten från i morse. Denna restaurang hade hög rekommendation och en vettig prisklass enligt min guidebok, vilket stämde perfekt. Min första måltid i Kuba blev lyckad och det blev ropa vieja vilket i stort är en nationalrätt på Kuba. Det ser inte så aptitligt ut, men är gott. Jag tänker inte gå in närmare här på vad det innehåller, den intresserade får googla och bild kommer även nedan på hur rätten ser ut. Rätten har sitt ursprung på Kanarieöarna! Jag tänker fortsätta med att visa lite bilder från övriga iakttagelser från Habana Vieja från före lunchen innan andra halva av dagen presenteras.
44 bilder ovan från lite av varje i Habana Vieja.
Efter lunch blev det Museo de la Revolución som var rätt så bra. Det var roligt att kolla in all socialistpropaganda som det fanns gott om. En av de roligare var en text med en bild på ett sjukt barn i en sjuksäng som handlade om att CIA hade introducerat dengue fever till Kuba!
Dessutom finns yachten Granma utanför museibyggnaden. Båten som tog Fidel och resten av de skäggiga använde sig av för att ta sig från Mexico till Kuba för att inleda revolutionen. Lite militärfordon och annat vapenskrammel finns vid Granma. Själva museibyggnaden var presidentpalats från 1920 till 1959. Jag ägnade närmare tre timmar åt Museo de la Revolución och det var det verkligen värt. Ett fåtal bilder nedan från museet.
19 bilder ovan från Museo de la Revolución.
Bilder nedan från resten av dagen från bland annat Paseo del Prado och Plaza de la Revolución samt även den mäktiga Capitolio Nacional som faktiskt är lite större US Capitol building i Washington, D.C. Den är också mer detaljerad. Tragiskt nog var Capitolio Nacional stängd för renovering. Jag hade sett fram emot att få gå in i denna mäktiga byggnad.
Det blev oerhört många bilder från denna första dag. Egentligen är det inte god sed att lägga upp så här mycket bilder, men det är svårt att låta bli!
Många jag pratade med innan resan till Kuba var såna som varit där för 1-5 år sedan, och maten var en av de saker jag inte hade så höga förväntningar på baserat på deras recensioner. Redan 1995 legaliserade Fidel privata restauranger, vilket var bra. Det sura var de märkliga restriktioner som gjorde det tuffa att driva dem. Innan 2011 så fick privata restauranger (som kallas ”paladares” på Kuba) bara ha max 12 gäster, endast anställa släktingar och inte servera seafood. I stort sett gällde bara kyckling och fläskkött. Maten blev ofta väldigt ensidig och tråkig. Ovanpå det var det höga skatter som gällde för restaurangägarna.
I och med dessa tuffa regler togs bort av broder Raul i början av 2011, så kan man säga att landet sedan dess är mitt uppe i en food revolution. Antalet privata restauranger har sedan dess ökat explosionsartat, särskilt i Havanna. Till middag testade jag en svenskägd paladar som heter Casa Miglis i stadsdelen Centro Habana. Man kunde välja köttbullar och potatismos, men jag tog en pastarätt. Jag gick inte dit för att äta svensk mat utan mer för att se hur stället såg ut och hur maten var. Det var en mysig liten restaurang med bra kvalité på maten. Detta blev en bra avslutning på en riktigt bra första dag i Havanna. Som vanligt så drog jag på mig skavsår på fötterna redan efter första dagens övningar!
Det hände en lite besvärlig sak idag när jag var på väg tillbaka hemåt mot Habana Vieja från Plaza de la Revolución. Efter att ha varit på en liten affär och köpt lite vatten började en kuban som stod utanför och tiggde att förfölja mig. Han började med att fråga var jag kom ifrån och sedan övergick han till att prata fotboll. Han undrade om jag hade några mynt att ge honom men jag nekade. Han pratade mycket dålig engelska så det var svårt att hålla en vettig konversation igång då jag inte kan nästan någon spanska alls. När konversationen tystnat helt så fortsatte han ändå att gå bredvid mig. Jag kände mig aldrig hotad eller rädd, men det är ändå lite obehagligt när sådant här händer. Du vet inte riktigt vad personen är ute efter i förlängningen. Efter ytterligare en stunds promenerande jämsides så lät jag honom gå lite före mig och det blev samtidigt mer och mer folk på vår sida gatan. Plötsligt märker jag att det finns stora pelare på andra sidan gatan. Min följeslagare var nu säkert tio meter framför mig i vimlet och vände sig om med jämna mellanrum för att lokalisera mig. Vid ett passande tillfälle springer jag över gatan och gömmer mig bakom en pelare. Jag kikar fram försiktigt och ser honom stanna upp på andra sidan och titta bakåt för att försöka hitta mig! Plötsligt går han tillbaka åt det håll vi kom ifrån och jag flyttar min position bakom pelaren för att undvika upptäckt ifall han skulle få för sig titta över gatan. När kusten är klar fortsätter jag min promenad hemåt. Det kanske var ett lite onödigt besvärligt sätt att bli av med honom, men roligt var det!
(26/1-14) Flyg från Arlanda till Paris med avgång 06.20. Vidare från Paris till Havanna klockan 10.45 och landning i Havanna klockan 15.10 enligt tidtabell. Air France båda sträckorna. Planet landade till slut klockan 16.00 i Havanna efter en 10 timmar och 45 minuter lång flygning.
Kände mig ändå fräsch medan jag stod och väntade på bagaget, vilket tog rätt lång tid att få. Vid bagageutlämningen fick jag någon form av tulldeklarationsformulär för tullen att fylla i. Jag slarvade ordentligt med det då jag hade svårigheter att få tag i en penna som fungerade samt att jag började tappa tålamodet vid det här laget. Jag skrev inte ens mitt namn på formuläret. Precis som jag misstänkte så var tjejen som tog emot det här papperet helt ointresserad av att kolla hur det var ifyllt, så jag gav det bara till henne utan att ens titta på henne innan jag vidare mot immigrationen.
Framme vid immigrationen hade jag förutom passet och turistkortet (det jag själv kallar visum) även tagit fram servicekortet till min hemförsäkring. Sedan maj 2010 har Kubas regering infört att det är obligatoriskt för utlänningar att visa upp hemförsäkring vid ankomst till landet. Detta har att göra med att den fria sjukvården har missbrukats av utlänningar enligt vad jag har hört. Som utlänning bör man ju faktiskt inte utnyttja de knappa resurser som i första hand bör användas av lokalbefolkningen. Det visade sig till slut att jag inte behövde visa upp min hemförsäkring när det blev min tur! Immigrationen gick väldigt snabbt och smidigt vilket var skönt.
Till vänster utanför ankomsthallen så fanns det ett växlingskontor där det ringlade en lång kö. Man är tvingad att växla på flygplatsen då man inte kan växla till sig landets valuta innan avresa. Kön gick rätt snabbt här och medan jag väntade lyckades jag lokalisera en kille med en skylt med mitt namn på. Jag gick ur kön temporärt för att notifiera honom att jag anlänt, han lär ha väntat länge i och med att flyget anlände en dryg timme efter utsatt tid. Växlingen gick bra och jag och min taxichaufför tog oss bort till den förväntat stora jänkaren. Den stora utlovade jänkaren visade sig vara en liten Toyota! Det var dock ingenting jag orkade sura för eller ens nämna för taxichauffören. Man känner sig mest glad att transporten dörr till dörr är ordnad när man precis har anlänt till ett nytt land efter en långflygning.
Att glida in mot centrala Havanna kändes riktigt magiskt, kanske lite samma känsla som när jag 2006 gled in i Yangon i Burma. Begränsat med trafik på rätt stora gator och en märklig, mystisk stämning. En skillnad gentemot Burma var närvaron av amerikanska bilar förstås. Efter en resa på runt 25 km och 30-40 minuter anlände vi till mitt boende i Habana Vieja (gamla Havanna). När taxin skall åka så vill han ha 30 CUC (1 CUC motsvarar 1 USD) som betalning. Jag brukar alltid, alltid göra upp priset med taxichaufförer innan avfärd, men inte den här gången. Anledningen till detta var avsiktlig, då jag hade papper med mig från Sverige att resan skulle kosta 25 CUC. Taxin bokades i samband med bokningen av min casa particular där priset 25 CUC skrevs ut. När jag påtalade detta vägrade killen att gå ner till 25 CUC. Då jag inte orkade gräva fram mitt papper för hotellbokningen så lät jag det gå. 5 CUC hit eller dit. Det är dock mer principen det handlar om inte pengarna. Det första jag gjorde var att berätta detta för ägaren Julio efter att ha gått uppför trapporna till Hostal Peregrino El Encimar som är namnet på casan. Han blev riktigt irriterad och det blir säkert ingen mer körning för den här killen åt Julio. Julio visade sig vara trevlig och bra på engelska, och stället är dessutom rekommenderat som ett av de bättre i hela Habana Vieja av Lonely Planet Cuba. Installationen på mitt rum gick bra och rummet verkar bra, fast det är lite litet kan jag tycka.
Så här i början av resan kanske jag ska förklara vad casa particular innebär. Översatt från spanska betyder det ”privat hus”. Det är en privatperson som hyr ut rum i sitt hus till en utlänning. 2011 kom lagar som gjorde att det tilläts att husägaren hyrde ut fler än ett rum. 1997 trädde det här systemet med casa particulares i kraft som möjliggjorde för vanliga kubaner att hyra ut rum i sina bostäder. 1990-talet präglades av en djup ekonomisk kris för landet efter sovjetunionens sönderfall, och även självfallet den recession som rådde i början på 90-talet i övriga världen. Under den här perioden som Fidel kallade ”Special Period” var landet tvungen att öppna upp sig mer för turism och USA-dollarn legaliserades också.
Idag lyckades jag bara ta ett enda foto och det var på vägen in till Havanna från taxin. Jag får försöka vänja mig snabbt vid min nyinköpta Sony-kamera, för nu är det skarpt läge!
I taxin på väg in till Havanna från flygplatsen. Till höger ses en propagandaskylt med texten, ”Länge leve revolutionen!” Nu är jag äntligen i Kuba!