(31/7-05) Sista timmarna nu i Filippinerna. Det är dags att summera den här delen av resan. Till att börja med kan jag direkt säga att jag gärna kommer tillbaka till detta land igen. Roliga människor och lätt med kommunikationen till skillnad från många andra delar av Asien. Det finns oändliga möjligheter till en varierad semester. Lonely Planet säger, ”The Philippines is a well known secret among those travellers who know it well”. Det är väl bara att instämma i det. 2004 års siffror på internationella besökare till landet stannade på strax under miljonen. Tar man Thailand som jämförelse så låg siffran för samma år på 8 miljoner besökare! Det säger en hel del. Jag tror att rädsla för kriminalitet är en av förklaringarna plus att det är en bra bit längre för europeiska turister att ta sig hit. Amerikanerna ligger etta på listan bland utländska besökare vilket är föga överraskande. Då det gäller kriminaliteten så har jag inte varit mycket mer rädd eller känt mig mer hotad jämfört med andra platser runt om i världen. Undantaget är väl kanske i så fall de tre första dagarna i Manila då. Jag har haft relativt tur med vädret. Nu är det bara att hoppas att den turen håller i sig ikväll under mina två flygningar senare idag. Angående engelska språket så satt jag och pratade om det igår kväll med min irländske vän Damien. Man häpnar över hur amerikanskt uttal folk har i sin engelska. Filippinare har ett rykte om sig att vara goda imitatörer och är dessutom ett framgångsland inom musikbranschen i Asien. Jag blandar och ger och byter ämne lite hipp som happ som kanske ni märker. Känner mig lite splittrad och tom på formuleringar just nu. Lite omtumlad och samtidigt rörande glad över hur bra allting gått på ännu en resa. Planeringsmässigt, praktiskt och genomförandemässigt helt perfekt. Nu hade jag tänkt att försöka spendera lite tid vid poolen innan jag drar till Cebu-Mactan International Airport.
Så här inför resan till Bangkok känns det lite som att komma hem efter den fjärde vändan i år igenom immigrationen på Don Muang, Bangkoks internationella flygplats. För övrigt så undrar man lite vad som kommer att bli av gamla kära Don Muang när man tagit den nya internationella flygplatsen öster om staden i bruk. Det skall enligt rykten ske i september 2005. Nära förestående alltså. Har hört rykten om att Don Muang helt och hållet skall göras om till inrikesflygplats. Det verkar lite konstigt om man vid transfer från utrikes (nya flygplatsen) till inrikes skall behöva åka flera mil! Vi får väl se vad det slutar med.
Sista dagarna kommer att fokuseras på shopping och att äta så mycket som möjligt av världens godaste kök. Det enda som kan vara lite besvärligt i denna asiatiska metropol är att ta sig runt i staden. Regnperiod kan också försvåra lite. Tunnelbanan och skytrain känns dock som stora lättnader jämfört med tidigare år då man nästan missade planet tillbaka hem till Sverige på grund av trafikproblemen. Då fanns det endast taxi i stort sett att tillgå. Det fanns lyxhotell som hade helikopter som service för sina gäster, så att de kunde ta sig till flygplatsen på utsatt tid! Min ankomsttid till Bangkok från Manila är inte alltför kul, 02.00!
(30/7-05) Var på promenad i downtown Cebu tidigare idag. Det är mycket tätare med människor än i uptown och mycket mer slitet och fattigt.
Misär, fattigdom och nästan inget hopp om en bättre framtid. Gatubarnen lever ett hårt liv kantat av droger, prostitution och ständig hunger. Fotot är taget i downtown, Cebu City. Ser man till antalet gatubarn så är det oroväckande många i denna stad. Myndigheterna skyller på att den dramatiska ökningen beror på den senaste tidens ekonomiska svacka för landet, men det låter som en mycket dålig ursäkt i mina och många andras öron.
(29/7-05) Idag har det varit enormt varmt i Cebu City. 34-35 grader i skuggan, vindstilla och helklart. Såna här dagar är det trevligt att ha swimmingpool på hotelltaket. Jag har solat och badat en del idag. Igår kväll var jag på ett ställe som heter Ratskys som var riktigt bra. Det ligger inne i det väldiga Ayala Shopping Center. I övrigt så slöar och lyxar jag till det rejält nu.
Har lärt mig att den här staden inte ens är i närheten av Manila då det gäller kriminalitet. Natten till idag var jag dock med om en lite läskig incident. När jag var ute och åkte taxi i natt så sprang det fram ett gäng ungdomar vid ett rödljus när vi passerade downtown som är det fattigaste området i staden. Min dörr var inte låst och innan jag hann reagera så kastade sig chauffören över dörren för att låsa den. Precis i sista sekunden innan en av grabbarna i gänget hann rycka upp dörren. Ärligt talat så vet jag inte riktigt vad de hade tänkt att göra, men det verkade uppenbart vara typ väpnat rån eller liknande på gång. Jag tog det hela med ro, jag bär sällan särskilt mycket kontanter på mig. Högst ett par tusen peso. Det är bara att lämna över ifall det skulle hetta till med vapen eller något. Tusen peso motsvarar ca 140 svenska kronor.
Har precis käkat thaimat som var dåligt kryddat. Det är inte mycket som är starkt kryddat i detta land. Inte ens thaimaten tydligen. På tal om maten här så är det mesta baserat på mycket protein och fett. Ju mer av det desto bättre verkar det som. Folk äter knappt frukt eller grönsaker! Vegetarianer måste ha det tufft att hitta ställen att äta på. Den här staden är dessutom totalinvaderad av amerikanska fast food kedjor. McDonalds, KFC, Shakey’s Pizza, Pizza hut. Till menyerna lägger man ofta till uttryck som ”maximum fat loaded” eller ”protein bomb”. Tacka vet jag thaimat (i Thailand helst då). Fast food har sin plats i tillvaron vid vissa tillfällen, men det är ingenting man vill äta varje dag.
Jag har varit och är lite lat då det gäller att ladda upp bilder. Det är alltid lite extra jobbigt att bära med sig kameran vilket är en av anledningarna. Ikväll blir det att hitta på något bus, typ dra bort till SM Mall och kolla läget först och sedan vidare till något ställe där dom har liveband på menyn.
Gångbro över en av de gator som förbinder downtown med uptown Cebu City. På bilden kan man se ett av många fast food ställen, JolliBee som är Filippinernas svar på McDonalds. Kedjan har funnits sedan 1975 på Filippinerna. McDonalds finns det också många av i denna stad.
(27/7-05) Kom till Cebu City för ett par timmar sedan. Bor på Cebu Grand Hotel, vilket är hyfsat lyxigt. Har bokat och betalat för 4 nätter, så jag tänkte se mig om ordentligt i den här staden nu. Efter att mina vänner åkt hem så tröttnade jag ganska snabbt på tristessen och drog själv tillbaka till Cebu City i morse. Har redan hunnit med att klippa mig. När jag kom till kassan för att betala säger kvinnan ”30 pesos only, please”. Ja, sa jag, ”that was really only, I agree with that”. 1 amerikansk dollar motsvarar i nuläget 56 peso så då fattar ni själva att detta är den billigaste hårklippning jag gjort hela mitt liv. Dessutom med en skicklig frisörska bakom saxen. Det är väldigt lustigt på det viset i Filippinerna. Vissa saker är helt enkelt löjligt billiga. Att sola och bada har sin charm men eftersom jag älskar storstäder och omväxling är det trevligt att vara tillbaka här. Nu skall jag väl försöka träffa mina filippinska vänner igen.