(13/7-05) En ofattbart bra dag börjar gå mot sitt slut då det gäller att utforska Manila! Det börjar bli mörkt nu. Jag undrar om någon har avverkat lika många kilometer till fots på en dag i den här staden som jag har gjort idag. Förmodligen, men ni förstår andemeningen. Jag uppskattar min promenad som började vid 08.00 i morse till ungefär 20 kilometer! Klockan är nu 17.00 och jag har lyckats hitta hem till mitt hotell och tagit en dusch. Jag har sett stora delar av metro Manila till fots och jag känner mig mycket nöjd med dagens upplevelser. På grund av stöldrisken av min kamera så har jag inte fotat så mycket som jag skulle vilja, men det har ändå blivit en hel del foton. Jag har i tur och ordning gått igenom Intramuros, Quiapo, Santa Cruz, Binondo, San Miguel och sist och kanske mest intressant, stadsdelen Tondo. Tondo är ett av Manilas största slumområden och man uppskattar att det bor ungefär en miljon människor i stadsdelen. Jag hade verkligen gett mig sjutton på att jag skulle ta mig dit idag. Jag lyckades väldigt bra med det. Tondo ligger ca 4-5 kilometer rakt norrut från mitt hotell. Efter att ha pratat med folk på hotellet så var det nära att jag strök Tondo från listan med tanke på risken för väpnat rån. Smått galen som jag är så jag gick jag dit ändå. Taktiken i slummen hade jag lagt upp enligt följande: Bär Lonely Planet Filippinerna i en påse och ta upp och läs kartorna i boken vid behov. Se ut som att du hittar och ge ett intryck av att vara bekant med omgivningarna. Taktiken lyckades bra. Ärligt talat så spänner man sig förmodligen lite extra men lyckas väl ändå på något sätt låtsas ha lika bra lokalsinne som lokalbefolkningen. Boken är mycket bättre än en stor turistkarta att ha med sig. Det hela blev faktiskt en riktig hit, de flesta människor tittade mest nyfiket på mig när jag stod och läste boken. Uppmärksamheten på den tokige utlänningen och särskilt den mystiska boken var stor. Då boken är på engelska och innehåller bilder så var den väldigt intressant att visa upp och låta folk bläddra i. En bra konversations-öppnare helt enkelt. 10 000 svenska kronor i valutorna dollar och pesos runt kroppen gjorde det hela lite extra pirrigt. Så här i efterhand så kan jag säga att detta är det mest intressanta jag har gjort hittills på resan. Man möts av enorma kontraster. Gatubarn, halvdöda människor i rännstenen och samtidigt de gladaste ansiktena i Manila. De finns definitivt i Tondo! Mycket rörande med tanke på den ofattbara och närmast totala misären. Lokalbefolkningens totala förvåning och den uppmärksamhet jag fick i Tondo kommer jag nog aldrig att glömma. I turistbältet Ermita där jag bor blir jag uttittad som västerlänning, då kan ni nog föreställa er Tondobornas uppmärksamhet gentemot mig! Under min heldagsvandring har jag inte sett en enda utlänning, inte ens i Chinatown eller någon av de andra mindre farliga områdena. I övrigt kan jag erkänna att jag vände om efter att ha gått igenom halva Tondo. Hade varit skönt att vara två eller flera en sådan här gång vilket då säkert resulterat i längre tid i stadsdelen, men samtidigt så blir kontakten med lokalbefolkningen mycket intensivare om man är ensam. Tondo är ungefär två kvadratkilometer till ytan. Totalpackat med människor alltså.
Nu har jag en fråga till er som läser denna sida! Om någon vet så kan ni kanske svara mig genom att lägga en kommentar till detta inlägg. Var i Manila ligger Smokey Mountains? Om jag får reda på det så ska jag göra ett försök att åka dit och kolla in stället när jag kommer tillbaka till Manila ett par dagar innan avfärd till Bangkok igen. Platsen finns inte ens omnämnd i Lonely Planet. I morse innan jag påbörjade min sightseeing köpte jag en resa med buss till Batangas, och därifrån vidare med båt till Puerto Galera på ön Mindoro. Jag har verkligen hunnit med ofattbart mycket idag. Min förhoppning är att det går att ta sig vidare med båt från Mindoro till Panay. Annars är det återvändsgränd och tillbaka till Luzon igen och gud bevare, till Manila. Det är tyfonsäsong och osäkerhet i båtresandet den här årstiden också. Särskilt på sträckor som den mellan Mindoro och Panay som är fyra timmar till havs. Det som känns läskigt är att det är så fruktansvärt svårt att planera en bra rutt med bara två och en halv vecka till godo. Kommer jag att hinna tillbaka till Ninoy Aquino International Airport i Manila tid om jag ger mig iväg på en längre öluff? Vissa chansningar och risker måste som vanligt tas för att få lite extra udd på en sådan här resa, så är det alltid. Att missa flyget från Bangkok till Sverige vore dock verkligen förödande. I morgon klockan 08.00 lämnar jag Luzon. Suktar efter beach nu!
Filippinsk tjej på promenad i stadsdelen Tondo, Manila.
Citat ur Wikipedia om Tondo:
”Tondo is one of the districts of the Philippines capital city of Manila and is one of the most densely populated areas of land in the world. Tondo is located in the northwest portion of the city and is primarily residential-industrial in nature. Tondo is notorious for being the poorest yet most underdeveloped district of the country. Many of the city’s slums are found in this area. It is also the birthplace of former president Joseph Estrada.”
(12/7-05) Manila. Då var man här då. Ett par timmar har gått sedan jag för första gången satte min for på Filippinerna. Det var precis att jag hann checka in på hotellet innan det blev mörkt. Det lilla jag sett av den här staden idag är inte speciellt trevligt. Det är grått, skitigt och en massa fattigdom. Jag gick precis förbi en man som satt på gatan utanför som ville ha min tomma plastflaska. När jag gav honom den så blev han väldigt glad, vilket säger lite nivån på fattigdomen här. Taxichaufförerna som känns som vänner och en hjälpande hand när man tappat bort sig i Bangkok, känns mer som fiender här. Turister har blivit mördade eller rånade efter att ha hoppat in i en taxi här. Blir man inte rånad av taxichauffören själv så kan det vara någon som hoppar in i taxin och rånar taxin, både chaufför och kund. Det var rena vetenskapen att fixa en taxi att lita på från flygplatsen in till Ermita. Flygplatsen ser lika mycket ut som ett skithål som själva staden. Jag hade en liknande upplevelse av Bangkok vid första besöket också. Staden jag sedan dess kommit att älska. En viktigt skillnad mellan Manila och Bangkok är nivån på kriminaliteten. Bangkok känns för det mesta säkert. Jag måste ge den här staden en chans imorgon. Det är för tidigt att sätta ett betyg så här tidigt såklart. Det man kan notera direkt är stor fattigdom och ögon som stirrar på en överallt. Då ska man komma ihåg att jag inte bor i något slumområde direkt. Jag tycker såna här städer är oerhört fascinerande på sitt sätt. Om man har varit i Bangkok och tycker den staden är överväldigande så är det ingenting jämfört med Manila. Min guidebok säger att det bor 15 miljoner människor här. Man får nog lägga på 5 miljoner på den siffran för att komma närmare sanningen. Tycker nog att staden påminner mer om Jakarta än Bangkok. Den smog som finns här liknar den man kan se i Los Angeles.
Under mina första timmar på Filippinerna tog jag denna bild bara något kvarter från mitt hotell i stadsdelen Ermita. Jag var rädd för att bli överfallen och rånad i samband med att jag tog bilden, något som visade sig vara en rejält överdriven känsla! Att Filippinerna skall vara riktigt farligt och kriminellt var något man hade med sig till denna resa. Om landet får fortsätta att vara så pass lite turistat som det fortfarande ändå är år 2005, så är jag villig att hjälpa till att spä på myten om hur farligt det är att åka till Filippinerna! Trots att det ser relativt folktomt ut på bilden så är staden den tätast befolkade i världen. Vissa stadsdelar ska enligt uppgift ligga på runt 68 000 invånare per kvadratkilometer. Hisnande eller hur?
Nu bör jag leta något att käka. Noterade för övrigt att jag fått visum till den 2 Augusti och att jag flyger ut härifrån den 31 juli! Jag visste självfallet att man får stanna i landet 21 dagar (visa on arrival), men jag får nog erkänna att jag bokade returresan till Bangkok mer på intuition då det gick väldigt snabbt att arrangera resan! Man kan vad jag har läst även förlänga vistelsen utöver dessa 21 dagar så det var nog också en anledning till att jag var mindre nogräknad med datumen.
Så här kan det se ut på stan i den enorma metropolen Manila. Befolkningen ligger närmare 20 miljoner med förorter, vilket gör staden till den sjätte största i världen just nu sett till befolkning.