(14/7-15/7-06) Förlängde tiden i Bagan ett par dagar extra eftersom jag trivdes så bra. De två senaste dagarna har varit mentalt trevliga eftersom jag bara tagit det lugnt och cyklat runt bland mindre besökta tempel runt om i Bagan. Det är väldigt fridfullt, nästan inga människor alls. Man får se till att ha med sig tillräckligt med vatten bara. Det är väldigt varmt mitt på dagen och man är ibland flera kilometer ifrån närmaste ställe man kan köpa vatten. Den 14 juli tog jag en taxi till mount Popa som är ett berg som stiger rakt upp från slätten och har 37 nats inneboende i sig. Nat betyder spöke eller ande. Detta är en halvdagstur från Bagan, ca 50 km sydost om tempelslätten. Väl framme så får man klättra upp sista biten upp på mount Popa som är ca 737 m.ö.h. Det är ingen svår klättring eftersom det är trappsteg hela vägen upp. Fast man bör ha hyfsad kondition eftersom det är väldigt brant. Vägen upp kantas av busiga apor som dock inte stör alltför mycket. Ibland så har apor en tendens att vilja sno saker av en, men de här försökte inget sådant. Man vill ju helst inte bli biten av dem heller med tanke på rabiesrisken. Uppe på toppen så är utsikten magnifik och man undrar hur de har lyckats bygga ett så fint tempel däruppe. Jag hade en väldig tur med vädret då det var uppehåll ända tills jag varit uppe och vänt och kommit hela vägen ner igen innan regnet kom. Det regnar sällan i Bagan, men här regnar det mest varje dag, så växter och annat är av en helt annan mångfald runt berget. I det stora hela var det en trevlig halvdagstur med stopp hos tillverkare av toddy och jordnötsolja. Toddy-tillverkning har jag sett förut på Sri Lanka, men det är alltid kul att kolla på. Gott är det också! Det jag fick smaka på innehöll 60% alkohol!
Den burmesiske pojken var riktigt stolt att få visa upp hur han tillverkade jordnötsolja.
En fantastisk dag i Bagan i Burma som synes ovan på de fina bilderna!
Den här killen körde mig runt i nio timmar första dagen i Bagan. Det kostade 6000 Kyat.
Ett av de många vackra templen i Bagan.
Lördagen den 15:e klockan 17.25 lokal tid så bar det iväg tillbaka till Yangon. Det som bekymrar mig lite redan när jag sitter på flyget är hur och om jag skall kunna flytta fram mitt flyg till Bangkok ett par dagar eftersom jag i princip redan avverkat de flesta sevärdheter i Yangon.
(12/7-13/7-06) Fantastiskt. De två senaste dagarna har varit de bästa under hela tiden här i Burma. Min lilla magåkomma verkade ha gett med sig i går morse när jag vaknade. Gick upp tidigt för att kolla marknaden för hästvagn hyrd för en heldagstur runt tempelslätten i Bagan. Det kändes som att magen på något sätt gav klartecken att köra på! Skönt.
Att glida ut över vidderna med alla templen runt omkring sig känns närmast overkligt. Hästvagn en förare och så bara en själv. Man bara stornjuter av den fantastiska naturen och de ofattbart många templen, det ena vackrare än det andra. Det man gör dag ett, då det gäller de här stora tempelvidderna är att man hyr en sådan här hästvagn och får sig en ordentlig ”greatest temples tour” på en 8-9 timmar. Det kostar 5-7000 Kyat beroende på säsong och var man tar det ifrån. Precis som med mycket annat här så känns det nästan löjligt billigt, man orkar inte ens pruta. Jag betalade 6000 Kyat, det som killen frågade. Kom ihåg då att jag växlade 1 USD mot 1275 Kyat förra veckan på svarta marknaden i Yangon! Då fattar ni själv. Dag två gör man en egen tur på cykel, om man är i tillräckligt bra form, vilket jag ansåg att jag var idag. Trots den senaste tidens nedbrytande sjukdom. Idag har jag cyklat 25 kilometer i ökenhettan! Det gick väldigt bra. Det innebär att jag avverkade hela varvet runt Bagan och stannade vid flera intressanta byar längs vägen. Igår med hästvagnen såg jag ett par andra turister. Eftersom ingen är så tokig som jag och cyklar så såg jag ingen västerlänning idag!! Överhuvudtaget så är det nästan inga västerlänningar här vilket förvånar mig. Detta är ett underverk av stora mått sett internationellt, ingen tvekan om det. Det är en sak att det är lite turister i Mandalay, men här är det annorlunda. Det finns dessutom en flygplats bara några kilometer utanför området. På tal om det, så bokade jag en biljett idag tillbaka till Yangon på lördag klockan 16.55. Det innebär att jag hoppar över Inle Lake som var planerat. Det blir för stressigt tycker jag. Imorgon har jag alltså en heldag till här, det finns några guldkorn till att kolla på för att fylla dagen imorgon. Funderar på att hyra en taxi hela dagen vilket bör kosta runt 20 USD!! En riktig personbil alltså. Planen just nu är att jag åker tillbaka till Bangkok på onsdag den 19 Juli. Vi får se.
Sista bilden talar sitt tydliga språk. Var är alla människor? Detta är ett ganska tätbefolkat område trots allt. En riktigt fridfull dag för kropp och själ var det i alla fall.
Angående bussresan så kan jag säga att den enda jag hittills gjort (Yangon-Mandalay) var rätt så trevlig gällandes utrymme och så, dessutom var det AC-buss. Det bästa de har i det här landet i bussväg. Eftersom det rörde sig om en 15 timmars bussresa så tyckte jag at var bäst så. Det finns ju möjlighet att välja en ” lokalbuss” som tar 25 timmar och kostar en tredjedel, om man är självplågare. Det alternativet jag valde var nog plågsamt ändå, det tyckte också mina fötter som jag skrev om tidigare. De svall upp rejält. Riktigt läskigt. Det är dock inte som i Thailand att man åker en sån här buss med hälften utlänningar och hälften lokal befolkning. Man är ensam utlänning. Ingen toa på bussen. Det krävs att man är nödig när busschauffören är nödig! Det räcker med självplågeri. Jag hade kunnat flyga alla mina etapper inom landet om jag velat. Men som jag gjort nu känns mycket bättre. Man får ju se och uppleva mycket mer. Flygbiljetten ner till Yangon på lördag kostade 67 USD. Vilket bara för något år sedan var 100 USD! Konkurrensen har hårdnat. Kul när priset är lägre än det som är tryckt i Lonely Planet boken också, för en gångs skull.
Apropå bilder så kommer det nog in några här på bloggen framåt helgen. Det är dåligt med internet här, och mycket slött. Bara att tanka upp en bild törs jag inte tänka på hur lång tid det kan ta. Vi får se om det är bättre i Yangon. Om inte annat så blir det i Bangkok.
Jag träffade en tysk igår kväll som varit här ett par gånger tidigare. Han sa att när jag kommer tillbaka till Bangkok så skulle jag känna det som att jag teleporterat 50 år framåt i tiden!! På 1 timme!! Det verkar inte alldeles omöjligt att man kan komma att känna så.
Bäst att börja med en ”Best of The Temples” dag med hästvagn. Med tusentals tempel gäller det att välja ut de bästa!
Att det är mitt i Burmas ”dry zone” går inte att ta miste på.
Svårt att få med allt man skulle vilja ha med i tempelväg på en och samma bild!
Oerhört vacker utsikt.Tempel i olika storlekar så långt ögat kan nå.
Kvinnor brukar inte få gå in i eller upp på tempel om de har menstruation, fast här var det total tvärnit för kvinnor.
Jag har alltid haft lite svårt med de här branta trapporna på templen. Att vara höjdrädd hjälper inte till speciellt mycket. Men när man väl har tagit sig längst upp är utsikten makalös. Värst är det alltid när man ska ner.
(11/7-06) De två sista dygnen i Mandalay var rejält jobbiga. Det är aldrig kul att pissa med fel kroppsdel i flera dagar i rad. När jag väl kom fram till tisdag morgon med båtresa bokad till Bagan och det fortfarande inte hade gått över så hade jag bara en sak att ta till. Den stoppande medicinen Travello. Jag har sålunda inte varit på toaletten sedan i morse innan jag hoppade på taxin till båten. Båtresan mellan Mandalay och Bagan varade i 9 timmar, mellan klockan 06.00 och 15.00. Det var skönt att resa på floden jämfört med på de dåliga landsvägarna. Trots att jag var sjuk igår, sista dagen i Mandalay lyckades jag köra i stort sett som planerat med sevärdheter under hela dagen. Nu har jag kommit fram till landets stora höjdpunkt, Bagan. det är mycket varmt här dagtid med temperaturer på upp till 40 grader i skuggan. Det är lite ökenklimat här. I Januari kan det gå ner till 10 grader nattetid. Den här årstiden går det dock aldrig under 25 grader på natten. Sådant här klimat är jag inte riktigt van vid. Jag är van vid fuktigare klimat.
På båten hit så träffades jag en svensk i 55-årsåldern, och han blev lika snopen som mig att träffa en svensk här. Han hade varit här några gånger och aldrig träffat en svensk förut. Han kunde inte komma överens med frun om resan hit, som hon tyckte var för jobbig med båt, så hon tog flyget. Ärligt talat så var det inte så mycket att se på båtresan men det är ett trivsamt sätt att ta sig fram på. Plus att man i alla fall får glida fram längs en av Asiens allra mäktigaste floder, Ayerwaddy River.
Ovan bilder från båtresan mellan Mandalay och Bagan. En mycket udda upplevelse på Burmas största flod. Mäktigt är en underdrift. Återigen fick man en inblick i hur vänliga och tillmötesgående folk är i detta land. Det finns också en nyfikenhet på utlänningar som jag aldrig tidigare varit med om.
Vad är egentligen Bagan då? Bagan är ett 42 kvadratkilometer stort fält med ca 2500 tempel byggt under 230 års tid mellan år 1050 och år 1280. Precis då storhetstiden var över så räknar man med att det fanns ca 4000 tempel på den här ytan! Efter bland annat en stor jordbävning 1975 så förstördes många av templen, med flera händelser som gjort att templen decimerats i antal. Plundring och så vidare. Faktum är att antalet tempel sedan en tid ökar igen, eftersom rika buddhister bygger sina egna tempel här för att få bättre utsikter inför nästa liv! De vill skaffa sig merit som de säger. Jag känner mig lite sliten nu, men har hittat ett superfint hotell där jag bor för 6 US$ per natt med ac och teakmöbler och teakgolv. Frukost ingår också! Ser rätt nytt ut. I morgon så planerar jag att åka hästvagn runt området för att få en första överblick över den här rätt massiva ytan. Man vet ju aldrig, jag kanske är helt frisk imorgon! Fick lite antibiotika av svensken som är köpt i Sverige som han själv använt efter en liknande sjukperiod som min, fast i Bangkok. Kanske tar till det om det inte går över. Det som jag tagit nu stoppar bara upp tarmrörelserna och botar inte grundproblemet.
Måste nämna igen att folket är fantastiska här. Har aldrig träffat maken till ärliga och trevliga människor i hela Asien. Ett exempel är en tjej från England jag träffade på båten idag. Hon tappade en hundra dollar sedel på gatan uppe i Mandalay i samband med betalning av något hon köpt. När hon gått några hundra meter kom en man ifatt henne och petade henne i sidan. ”Miss, you lost this”, med sedeln viftandes framför nosen på henne! Då skall man komma ihåg att vanligt folk ligger på en årsinkomst på ca 250 US$ per år i det här landet! Nu ska jag gå och slagga.